Väl hemma igen hade jag ett nytt lass med ved som skulle köras in för vinterförvaring. Fortsatt rörelse och fokus på annat. Bra.
Vid middagen på kvällen förhördes jag Mollie på engelska läxan. Jag hade gjort det dagen innan och då hade hon inte satt alla ord. Men nu satt dom där. Jag frågade henne vad som hänt, hur kunde hon det idag? Hon svarade: jag sov på saken. Jag skrattade rakt ut. Det var mina ord till hundra procent. Imponerad var jag i alla fall. Och tacksam över att hon lär sej så fort.
Kvällen bestod av handbollsträning för unga fröken och för mej blev det en springtur med Kennet till havet. Lite ombyte var bra.
Vid nattningen sa jag som vanligt till Mollie att jag älskade henne och att hon gör mej stolt varje dag. Vi sa godnatt och hon avslutade samtalet med godnatt mamma vi ses i morgon, med ögonen.
Det gör vi sa jag och pussade henne på pannan.
Tänk att den lilla fantastiska är min var en tanke som for genom mitt huvud när jag vände och gick ner till mej.
Jockarp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar