Ljusglimtar…..

Jag föredrar att skratta och le. Men Jag gråter. Ja även om jag önskar att så inte var fallet så gråter jag. När man tror på något mot alla odds, när det inte är rätt på pappret men det ändå finns så mycket kärlek. Ja då tror jag att dom där oddsen ska förändras. Men tydligen hade jag fel. Och det enda jag kan göra för att lätta på trycket är att gråta.

Så finns det som väl är kontraster. Det finns en massa fint att glädjas åt. Tänk att fötterna äntligen återgått till det normala ;) bara det liksom. Och så tog jag en springtur och det kändes bra. Jag har precis slutat ta medicin för ryggen och nu hoppas jag verkligen att jag är reparerad. Och slipper det eländet. Och så har jag äntligen fått en ny elkontakt på altanen, vilken Lycka.

Mollie har börjat skolan och i år ska dom ha ett projekt med ett tiny house som dom ska bygga om. Fatta vilken lycka, jag önska så att jag gick i klass sex på Hjortakroken just nu. 

Hon har haft kompisar med sej hem så jag fick dra på stora spisplattan för att förse dom med käk.

Vi tog en kvällstur ner på vesan och kollade in trösket som var i full gång. Vi lekte lite på halmbalarna bara för att vi kunde. Det var mysigt att gå och sprätta i jorden och lyssna på min dotters spekulationer gällande husbygget i skolan. Svart färg skulle hon lägga in sitt veto emot.

Ja jag försöker verkligen fokusera på ljuset men ibland smärtar det så enormt, som när jag tänker på att kvinnan jag älskar kanske ligger i någon annans famn.

Jag kan inte göra något åt det. Det enda jag kan göra är att kämpa på. Lite i taget.

Jockarp.