Efter att sammanlagt sovit 4 timmar i helgen var jag en aning omtumlad när jag öppnade min grönbruna ögon. Jag tittade på klockan och tänkte men va fan. Jag la mej klockan sex och nu stod hon på åtta. Jag ville kräka. Hjärnan och hjärtat startade upp bums. Ett sug i magen av ångest kickade igång innan jag hunnit få av mej täcket. På vingliga ben ut mot köket och jag öste ner kaffet i halsen. Dagen startade.
Mollie var i skolan och jag tänkte på henne. Hon skulle ha sin första tyska lektion och hon hade sett framemot det väldigt. Jag funderade på när lektionen skulle vara på dagen, jag visste det så väl men jag kunde inte sortera ut det i skallen. Jag la ner det, öppnade dörren och gick ut på altanen. Sol och klar luft. Tack.
Jag tog Kennet på en långtur på berget. Det var behagligt men jag kände mej klen. Men jag lufsade på. Jag behövde det läkandet det ger.
När Mollie kom hem stod jag på trappan och välkomnade henne jag ville höra allt om språken hon haft under dagen, jag fick en utförlig rapport sen var det dags för middagslagningen.
Fisk, potatis och sås som min mormor gjorde den. Jag lyckas inte helt men jag övar och jag närmar mej. Mollie var överlycklig över maten och hon älskar det. Jag tackade henne för att hon var så tacksam. Det blev en fin stund runt middagsbordet.
Ungen lämnade mej med disken och satte sej och började räkna matte. Utan att det var läxa. Vad är det för fel på henne ;) så enormt olik mej.
Jockarp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar