Dum av dig……

Där går hon….bort.

Jag visste inte säkert om jag var redo att outa mitt liv just nu. Jag var inte säker på om jag var redo att skriva. Men jag vet sen gammalt att jag brukar må bättre av att skriva och jag avskyr själv hemligheter och lögner. Min blogg skulle inte ha några filter så ja, jag öser av mej lite smärta.

Sorgsen och besviken. Men visst är det väl så. Plåstret svider mindre om man bara rycker bort det. Men det gör ju ont ändå. Det finns liksom inga förmildrande omständigheter. Ingen barmhärtighet.

När två människor älskar varandra men inte kan finna en gemensam väg tillsammans gör det ont.

Att det tyvärr måste mynna ut i en lögn för att mod ska infinna sej så att beslut ska fattas sårar mej mer än all otrohet i världen. Jag var värd något bättre.

Att en människa som i tre års tid har varit oförstörd för mej. Att en person jag haft full tillit till var tvungen att på upploppet såra så brutalt. Ja jag finner i sorgen just nu inga ord.

Givetvis krävs bearbetning, det är en process och jag vet att det är tufft men att jag tar mej ut, frågan är kanske bara vilka bestående men de för med sej. Om det vet jag inget i skrivande stund. Men jag vet vis av erfarenhet att jag behöver se ljust på allt runt omkring mej, inte ge mörkret en chans att bita sej fast i mej. Och jag får hjälp, tack gode gud för det.

En del av mej vill fortsätta och möta människor och ha en tilltro till att den sanna äkta kärleken finns. Men en del av mej säger stopp. Bry dej inte om att involvera någon människa i ditt liv. Låt ingen nånsin igen får ta del av ditt hjärta. Stäng dörren och skydda.

Just nu svajar jag i hopp och tro om kärleken. Jag har ett fint liv och kanske ska jag inte riskera att bli sårad igen. Ja kanske.

Men nu är såren öppna och det gör för ont för att känna rätt.

Dum av dig 

Och här står jag. Dum av dig…..

Jockarp.