Abisko-Vakkotavara……

Det har varit min dröm så länge att jag knappast minns när jag började drömma. Och äntligen skulle jag få smaka en liten bit av Kungsleden. 

Det var Så underbart men ändå helt förstört. 

Jag tänker inte fokusera på det förstörda i detta inlägget utan fokus ska ges över hur fantastiskt naturen kan vara när man är mitt i den.

Tåget tuffade på ända upp till Abisko och det tog ungefär ett dygn att åka från Sölvesborg rakt igenom vårt avlånga land. Det var mäktigt och jag blev förvånad när vi passerade polcirkeln. Något jag typ bara läst om i skolan ;)

Vandringen började efter en lunch och den gick i björkskog med forsande vatten som var helt öronbedövande. Så mäktigt. Natten skulle bjuda på vindstyrkor upp på 30 meter per sekund så det säkraste var att hålla sej nedanför trädgränsen.

Tältet var i bra skick och det lyckades hålla sej på marken, uppstigningen skedde redan klockan fem på morgon och kaffet koktes på det älskade Triangaköket. 

Det var långa dagsetapper runt 2 mil om dagen, men samtidigt så var det nästan det enda att göra i fjället. Gå, laga mat och sova. 

Ännu en stormig natt skulle det bjudas på innan det mojnade och vädret stabiliserade sej.

Så många fina människor som vandrat samma stigar som jag, ibland svettiga, ibland frusna men sällan att man lämnade varandra utan ett leende på läpparna. Det var vackert.

Att spatsera över spänger, över Sten och över mjuk Stig gjorde det hela lite mer spännande, lite onödigt spännande ibland. Balansen fick skärpas upp. 

En varm dag blev det bad i en fors, precis intill tältplatsen. Isande kallt med så behövligt efter en svettig dag. Sällskapande renar passerade över forsen med sina små kalvar. Sockersöta såklart.

Stugvärdarna var en positiv erfarenhet som jag blev rikare under vandringen. I varje stuga fanns en eller flera värda för att hjälpa vandrare på sin väg. I vissa stugor fanns förnödenheter och vissa bara sängplatser. Inget som utnyttjades på denna vandringen men kanske framöver. Det kan hända mycket på en långtur. Och det är av just oväntade händelser det är så skönt att veta att det finns bemanning av fjällvana människor.

11 mil avverkades på Kungsleden denna gången och det var verkligen majestätiskt. 

Jag hoppas verkligen att jag får uppleva fler mil och förverkliga ännu fler drömmar.

Jockarp.