Rund om foten…..

Ett styck klumpfot…,

Kärleken till min dotter är bottenlös och när jag önskade henne en fin första dag i skolan efter sommarlovet med orden om att jag älskade henne så fick jag tillbaka vändande post om att hon gjorde detsamma. Tårarna kom. Det fanns inget stopp. Jag behöver verkligen höra dom orden och dom träffade precis rakt in på det djupaste stället. Nog saknade jag henne alltid.

Lyckan över orden och lyckan över att hon har modet att visa sina känslor. Tacksamhet är ett miniord i sammanhanget.

Förövrigt var vägen hem från Norrland brutal. Mina fötter svullnade och såg ut som stolpar. Det kändes som om huden skulle spricka. 

Jag glömde dock allt när jag möttes upp på perongen av mitt mys och lille odågan Kennet. Jag fick världens största kram av min dotter och hon fick ett nytt pussel av mej. Hon tyckte det såg svårt ut och jag var villig att hålla med henne.

Tanken var att jag skulle ta det en aning piano på kvällen när jag skumpar på ett tåg i ett dygn men se Nepp. Mollie hade huserar själv i huset under vissa tider på dagarna. Hon hade gjort nån form av trolldeg. Den där degen var på typ alla köksskåp, i vasken och på golvet ;) jag flinade och frågade vem som dragit av en bomb i mitt kök medans jag var bortrest. Hur som så fick jag torka av skåpen och mellan tvättandet och hängandet av kläder på linan utomhus så körde jag en vända med dammsugaren.

Fötterna svullnade ännu mer så jag fick parkera dom i en stor gryta med kallt vatten. Än hade jag inte tagit min först dusch på en vecka och det skulle dröja ännu lite till. I palatsets får man elda för varmvatten så det var bara att lufsa ner till pannan och tutta fyr.

Duschen. Ja det kan ha varit den skönaste duschen detta året. Jag schamponerade huvudet tre gånger och ändå var jag inte helt säker på att det skulle vara rent. Jag torkade mej, sprayade lite deo och även ett par sprut av parfym på handlederna. Tänderna borstades med eltandborste ett flertal gånger (bara för att jag kunder det) Herregud så Fräsch jag kände mej. Det var en helt annan människa som gick till sängs. Ett rejält högläge för fötterna fick intas. Sen stod det bara till hoppet att svullnaden skulle ge med sej.

Och där satt jag…..

Jockarp.