Fortsätt le…..

Jag tänkte skriva om getingar, apelsiner, taggtråd och müsli idag, men det hände en grej igår, en stor grej. Så det måste jag få ner på pränt.

Jag var inte direkt i toppform men dagen tuffade på. Vi skulle ut och åka bil och då kom det fram en person och började prata med mej. Jag försökte hålla det extremt kort. 

När jag kom in i bilen sa jag lite småtjurigt till Mollie: -Det var ju värst vad alla ska prata med mej hela tiden, herregud. 

Hon vände sej emot mej, la handen på min arm och sa. Du är nog väldigt trött mamma. Jag tittade på henne med frågande min och sa, vadå trött. Mollie kontrade då med. Ja du älskar ju alltid att prata med andra människor och nu ville du absolut inte. Det var första gången i hela mitt liv det hände.

Haha jag flinade och log mot min dotter och sa att nä jag är inte trött. Kanske jag har tankarna på annat håll. 

Vilket håll frågade hon då.

Jag flinade igen och smekte henne på kinden, den frågan tänkte jag hålla obesvarad.

Mollie hade en inköpslista som skulle följas, dock inte av mej, jag gick på ett håll, hon på ett annat. Jag fick betala kalaset men det var motsträvigt. Hon ville använda sitt eget kort. Nix pix sa jag. Det blir det ingenting av med. Mat i huset betalas av mamman. Det är sen gammalt det :)

Och så till händelsen. Jag var inte i mitt bästa jag men på väg till bilen kom det fram en för mej helt främmande dam. Hon slog armarna om mej i en kram. Hon viskade i mitt öra: 

- Sluta aldrig le. Du har världens vackraste leende. 

Jag blev helt överrumplad och fick inte fram ett ord. Jag log mot damen innan hon vände på klacken och försvann. Det var så mycket jag skulle viljat säga henne. Som typ Tack, och jag har en dålig dag, du gjorde den precis mycket bättre men världens vackraste leende pryder Julia Roberts mun inte Leonora Vilhelmsson. Men jag sa inget, kunde inte. Men jag log och det kunde jag inte sluta med.

Vilken upplevelse, den kom exakt i rätt läge i livet. Så tack damen för kramen. Du gjorde mitt liv så mycket bättre.

Jockarp.