Filosofen…..

Godmorgon 

Rysligt risig i halsen. Nåt skit har satt sej på stämbanden. Det gjorde inte så mycket för jag tänkte inte prata, inte under milen i löparskorna i alla fall. Det var en kylig morgon men ack så vacker. Jag är bortskämd med min löpaarena, den är vacker och ännu vackrare kommer det bli under dom närmaste månaderna.

När jag kom hem igen möttes jag av min dotter. Det förvånade mej för klockan var bara lite efter åtta. Vi lät bli frukosten och jag lät även bli kaffet. Jag väntade besök klockan tio av en vän och jag visste att det var värt att vänta tills hon kom. Och ja. En påsen nybakade frallor i olika sorter, kaka, jordgubbar och grädde. Ja herregud vilken brakfrukost det blev. Vi åt gott och samtalade, vi träffas för sällan och jag gladdes åt hennes uppdatering. Vi tog en välbehövlig promenad i vårsolen och där det var lä var det riktigt varmt. Så härligt. När hon lämnade mej slog det mej att jag alltid kommer på att jag saknar henne innan vi åter ses. Det är alltså alltid för långt mellan gångerna. Inte i okej. För vad är viktigast i livet?

Jag lufsade ut i verkstan och röjde upp lite, jag lagade alla mina trädgårdsmöbler och jag tog bort fodralen från kuddarna och slängde i dom i tvättmaskinen.

Mollie ropade på mej, informationen om att maten var klar. Det stundade trerätters. Vi började med en toast Skagen på mysets vis, sen vidare blev det en poke bowl. Innan efterrätten skulle jag åter agera sminkdocka åt min dotter. Jag börjar bli rädd för att det ska bli en vana och att jag kommer bli helt förstörd i hyn av alla krämer och färger som kletas på. 

Efterrätten då? Ja jag vet inte vad jag ska säga, men hon hade verkligen gått all in. En varsin bakelse, vaniljpannakotta i mängder och ännu mer små mini muffins. Hon bullade upp alltihopa och jag bara log. Den ungen alltså. Jag åt lite av varje men jag var hysteriskt mätt. Det blev hon med ;)

Jag var tvungen att ta mej ut en sväng på berget, jag riskerade annars att somna i soffan. Jag var helt uppjäst. Kennet och jag rensade bäcken och det var en uppgift vi båda uppskattade. Kanske mest han. Jag njöt av att kunna ta en kvällspromenad utan att riskera att slå ihjäl mej för att jag inte ser något. Halv åtta på kvällen och det var fortfarande helt ljust. Så härligt.

Hemma i palatset slängde jag av mej alla kläderna och hoppade i plurret på altanen. Månen lyste klart och stjärna efter stjärna tändes där på himlen ovanför mej. Den starkaste lysande stjärnan i mitt liv kom ur och gjorde mej sällskap efter att jag plaskat runt ett tag. Det var helt underbart att sitta där och lyssna på henne när hon filosoferade om livet.

God kväll….

Jockarp.