Annorlunda…..

Ännu en härlig dag med mycket skratt. Medans banbesiktningen av marathonrutten pågick tog jag en promenad på egen hand. Jag åt en sen lunch och pratade med Mollie som var på väg hem från sin resa. Hon hade haft det fint och hon mådde prima.

Mina nya vänner kom hem och skrattsalvorna avlöste varandra. En av mina två nya vänner en böna som snart ska fylla 60 bast ska ta sin sista stjärna i abbott majorn six star. Jag kniper min femte här i Boston och hon ska alltså ta sin sista, hur coolt?

Men ja hon är lite orolig för att inte hinna i mål på sex timmar. Loppet är tufft och kuperat så ja oron är nog befogad. Jag har funderat ett dygn på om jag ska springa mitt race eller hjälpa min nyfunna vän att nå sitt mål. 

Okej jag har funderat och jag har diskuterat det med min rumskamrat och min tjej hemma i Sverige. Beslutet är mitt helt och hållet, det fattar jag ju. och det landade i att jag ska springa loppet med min nya vän. Jag vet att det kommer krävas en hel del av mej men jag är redo. Jag vet att jag hade kunnat få en bra tid, men nej det är inte det viktigaste. Jag vet själv att jag önskar att någon ställt upp för mej om jag hade haft det tufft, ställt upp för att jag ska kunna nå mitt mål. 

Det kommer bli ett annorlunda lopp men jag tror att det kommer bli en fantastisk upplevelse. Så ja, istället för att ha som mål att springa på 4 h så ska jag se till att vi två kommer i mål under sex timmar. Ja hur svårt kan det va?

Jag återkommer med resultatet ;)

Jockarp.