Prövning…….

Slit och släp. Nattjobb och risigt med sömn. Jag snurrade på mej i sängen, skickade ett mess till min dotter med frågan om hon var vaken. Jag hörde henne och Kennet röra sej i en hastighet som ljuset. Dom hoppade upp i min säng och hon flinade. Jag älskade hennes skratt. Vi låg och pratade en stund innan vi hasade oss upp.

Jag gjorde inte många knop, vi fixade den sista packningen och även kennets grejer packades. Jag behövde luft så jag gick ut och svarvade en skål, Mollie höll på med ansiktsmasker. Hon har började göra egna smörjor nu, hur bra det är vet jag inte. Men hon är sockersöt.

Hon lagade middagen medan jag chillade på soffan. Sicken lyx. Hon tycker det är kul och jag uppskattar det så väldigt mycket. Hon är fin hon.

Det väntade handboll för lilla fröken under kvällen och jag skulle till min tjej. Och vilken kväll det blev. Helt galet mysigt. Kaffe, fudge och tre timmars närhet. 

Vi vet båda två att vi inte kommer att ses på några dagar och det svider. Så timmarna tillsammans var så väldigt viktiga för oss båda.

När jag stängde dörren bakom mej för att köra och hämta min dotter från träningen rev det till i hjärtat. Jag avskyr känslorna av saknad och jag saknade henne liksom redan.

Nu mot Boston…..

Jockarp.