Vårkänslan……

Solen vräkte ner och jag rörde mej extremt sakta på grund av mina skadade knä. Jag hade fruktansvärt ont och det rann var från öppna sår. Att kläderna sen fastnade i dessa såren gjorde smärtan än brutalare.

Men att sitta i söderläge med en liten terrier i knäet var helt underbart. Jag var lycklig i vårsolen.

Jag somnade en stund och förmodligen beror tröttheten på smärta. 

Jag hämtade upp Mollie från skolan och hon var glad som en spelman. Hon hade fått en ny dator, den ska hon ha till nionde klass om jag fattat det rätt.

Jag tog en promenad på berget men fortfarande i sakta mak. 

Matlagning ihop med min dotter, jag älskar dom stunderna ihop med henne, när hon sitter på diskbänken, när hon dinglar med benen och pratar, filosoferar. Jag blir varm i hela kroppen. Min dotter, jag är hennes mamma. Herregud ibland kommer det bara över mej hur fin hon är.

Jag tog en dusch sen begav jag mej mot min tjej, hon kom hem från Italien och vi hade verkligen längtat efter varandra. Att få krama henne, ha henne i min famn igen det var himmelskt.

Jag är lyckligt lottad, däremot kan jag känna en frustration över att vi inte har ett gemensamt liv. Många människors som har det ser nog inte riktigt vilken fantastiskt fin gåva det är att kunna ha den där vardagen tillsammans. Men ja jag ska försöka släppa det Och njuta men ibland är det lite tungt.

Jockarp.