Mer skapande.....

Bokskål....

En helg med fröken särbo. Det blir ofta väldigt aktivt och denna helgen var inget undantag. Vi fixade och donade i verkstan och även lite nya alster producerades. Hon är grymt duktig på att göra saker klara. Jag är bättre på att fixa material. Jag blir lycklig av att se olika trädslag och hur olika dom blir i själva torkningsprocessen. Vi hittade en rötad bokbit som fröken särbo gjorde en vacker skål av. Medans hon svarvade gjorde jag en sked i körsbärsträd. Jag blev väldans nöjd med den. 

Vi åkte på en höstmarknad i grannbyn, Mollie hade en kompis med sej, tjejerna gick för sej själva och jag och fröken särbo strosade runt i ett makligt tempo. Mollie köpte en burk honung som hon var mäkta stolt över. Jag bara log åt hennes entusiasms. Kompisen följde med hem och dom hade en heldag tillsammans.

I går var jag hos min vän andra sidan berget, hennes sambo hade precis varit och sågat ner ett plommonträd. Jag vill ha det där trädet. Så nu har vi även bitar av plommon att kunna testa att göra vackerhet med. Bitarna är inte bärgade till Jockarp än men snart :)

Vi tog en långpromenad till Gudaghagen som är ett gravfält från yngre järnåldern. Det är en vacker plats och vi konstaterade på vår vandring att vi har en väldig tur att vi har förmågan att se all vackerhet.

 

Och en ring....

Jockarp.

Långpass….

En helg som handlade om handboll och kneg. En cup för Mollie under hela lördagen men fyra matcher. Jag var funktionär så det blev en lång dag. Från handboll till att stapla pinnar. 12h jobb innan jag fick nån vila. Ett tufft dygn.

Mollie är tillbaka till skolan och det är skönt. Hon gillar plugget och trivs vilket är skönt. Det gör ju också att jag har tid själv. Så efter en morgon promenad med mister Kennet tog jag den sista långa turen på berget. Jag sprang i tre timmar vilket var behövligt och det bäst var att jag kände mej väldigt pigg. Det höjer modet inför det kommande loppet.

Mor min var och röntgade armen en andra gång. Det upptäcktes då två benbrott i axeln.

Operation var ett måste.

Med det står Mollie och jag för middagslagningen åt morfar.

Vi hjälps åt och det går väldigt bra det ;)

Jockarp.

Må bra……

En morgonpromenad med Kennet kickade igång min fredag. Regnet öste ner, regnkläder och kängor på. Vi kom hem och jag fick torka av honom rejält. Ombyte för mej. Löparkläder på. Regnet lugnade sej något och då passade på att ge mej iväg. Jag kom knappt över gårdsplanen förrän mina gympadojor var dyngsura. Jag hade två val, vända om och går in eller fortsätta. Jag gjorde det sistnämnda och brottade in 1,5mil på springkontot.

Mollie var vaken när jag kom hem. Hon var pigg vilket var glädjande. Hej då förkylning. Men det fick bli en lugn dag för henne i alla fall. Hon bakade en kladdkaka som hon gick och bjöd sin mormor, morfar och morbror på. Det var uppskattat.

Jag var ur gängorna ett tag, antagligen för att jag inledde en periodiskfasta i söndags och med träning betyder det att kroppen får det lite tungt och får ta av det som finns. Men det är bra att träna på att gå tom. Speciellt innan långlopp. Jag vilade en stund och Middag lagade. Klyftpotatis, kalvkött och bearnaisesås. Det gjorde susen det.

Jag blev pigg som en mört efter intaget. Det gjorde att jag blev sugen på verkstadhäng. Jag har ett litet projekt på gång så efter att jag satt fyr i kaminen drog jag ohämmat igång. Bandsåg, slipsten och så över till svarven. Där stod jag en bra stund och såg träet formas till precis det jag önskar. Vilken tillfredställelse.

Lite mys en fredagskväll med Mollie tillhör inte vanligheterna. Men efter att vi duschar och kammat ut vårt långa svall. Parkerade vi oss i soffan tillsamman och tittade på en film. Herregud så mysigt.

Jockarp.

Axelbrott……

På sjukan….

Mollie var snuvig så jag fick låta bli arbete och i stället hålla mej hemomkring och väl var väl det. Morgonen började med en promenad på berget med min mor och terrierna. Det regnade och blåste och var allmänt otrevligt. Pang. Att snubbla på en rot och trilla framstupa är inget bra. Jag fick ta min mor till akuten där det konstaterade att axeln var av. 

Jag tog hem henne och sen åkte jag iväg och köpte lite kläder som hon kan ha nu när inte alla delar på kroppen är intakta.

Mollie var vid okej vigör, men snorig. Hon bäddades ner i soffan medans jag körde till en kompis och hämtade delar av ett nersågat körsbärsträd. Jag är så himla glad över att jag fick möjligheten att få delar av trädet till min nya hobby. Frukt och bärträd är inte det enklaste att få tag på. Hem och lasta av trädet i verkstan.

Middagen skulle lagas och det stod kalvstek på menyn. En stor sådan visade det sej. Jag hann inte få den klar innan jag skulle vara på en utbildning med handbollsföreningen. Så kalven får avnjutas idag i stället. Delikata bekymmer det det ;)

Sammanfattning av dagen. Full fart.

Jag somnade minsann ovaggade.

Väldans tacksam….

Jockarp 

Bandsåg…..

Efter resan till Bornholm åkte vi och kollade på en begagnande och några år på nacken gammal bandsåg ;) vi ansåg oss behöva det till vår verkstad. Vi slog till på sågen och även en pelaborrmaskin fick följa med hem till Jockarp. Det känns som vi har det vi behöver för att utföra vår nya hobby.

Fröken särbo är den som stått flest timmar vid svarven och det börjat minsann synas på alla saker som tillverkas, vissa färdigställs, andra pausas för att torkas eller fortsätta att arbeta med vid ett senare tillfälle. Det testas trädslag och det konstateras vad som är bra och dåligt svarvträd. Men verkstan har förvandlats till en mysig plats att befinna sej på. Och vi är där så ofta vi kan. Medans hon svarvar städar jag, ställer iordning, eldar i kaminen och täljer skedar.

Jag har ett marathon att springa om ett par veckor så träningen i mängd mil i veckan har ökat. Jag är inte helt fulltränad men jag får ta det lite som det är. Och se till så jag kommer hem med medaljen. Glädjande så är det även bestämt att fröken särbo följer med mej till London och supportar mej vilket jag är väldigt tacksam för.

Jockarp.

Bornholm…..

Vi hämtade upp myset lite tidigare i fredags vid skolan och begav oss söder ut mot Ystad. Efter lite fadäser med fröken särbor telefon som slutade med att det fick bli en nyinvestering så hann vi ändå dit i tid.

Färjan över till Rönne till den fantastiska och vackra ön Bornholm.

Jag gillar den bara mer och mer, det finns så mycket att uppleva, vackra stränder, karga klippor och alla små mysiga hamnar.

Vi åkte inom en vingård och köpte vin, om det är gott och speciellt får jag aldrig klarhet i efter som jag inte dricker. Men det var naturvin vilket betyder att det skiftar i smaker eftersom det inte processas som vanligt vin. Bara det låter ju spännande. 

Vi parkerade på en vacker plats på en del av Dueodde. Platsen är naturskyddad på grund av de stora sanddynerna.

Middag för dagen blev grillat och att sitta att titta ut mot horisonten på ett helt stiltjes hav gör vem som helst lugn.

Morgonen startade upp med en barfota löpning med Kennet ut med stranden. Efter det tog vi alla fyra ett gemensamt morgondopp. Så himla mysigt och jag var så himla redo för kaffe.

Vi packade in oss och fortsatte runt ön. Vi upplevde så mycket vackert och så mycket trevliga människor. 

I Gudhjem stannade vi till och köpte en bautastor glass. Och faktiskt, vi lyckades trycka ner den ;)

Söndag och hemfärd. Det gick lite sjö och jag var minsann glad över att vi inte skulle åka längre än 1,5h spyan kändes nära.

Men jag klarade mej. Pust.

Jockarp.

Svarvad.....

Redo för båtfärd....

Under helgen var det äventyrshelg i vår lilla stad. Jag hade fått nys om att det fanns en ribbåt som tog en med full fart ut i pukaviksbukten. De ville vi testa. Vi hoppade ombord och for iväg. Vi la till en snabbis vid Hanö sen gick det i 70 kilometer in mot land. Vi såg en Säl och massor av aulakråkor. Det var en fin tur med både naturupplevelse och lite tryck. Mollie gillade det vilket var superskoj. När vi kom i land passade det perfekt med en Fish and chips till middag på en hamnkrok.

Nya utmaning. Vi har pratat om att köpa en svarv och nu har vi gjort det. Jag körde till en äldre herre som hade en svarv som han ville sälja till mej. Efter lite meck så var svarven klar för jungfrufärden. Det gick lite si och så. Men min kära säbo ger sej inte så lätt. Hon kämpade på och slutligen stod den första lilla skålen klar.

Vi har även fixat i verkstan och gjort lite mysigt. En soffa ett bord och några stolar runt kaminen gör det väldigt hemtrevligt. Där har jag suttit och täljt en sked medans jobbet med svarven skedde. Jag eldade givetvis i kaminen vilket jag uppskattar  väldigt, både värmen, doften och knastret från elden.

Mollie har bestämt sej för att sälja jultidningar vilket jag uppmuntrar, hon jobbar för att nå ett mål, misslyckas hon med det är det upp till henne. Lyckas hon kommer stoltheten vara enorm. Jag hoppas på det sistnämnda.

Jockarp.

Att följa en stig....

Godmorgon Jockarp...

En stig.....

Det är nåt speciellt på hösten. Solen är stark när det tar sej upp över horisonten i öst. Vesans jord är fuktig vilket skapa magi. Dimman som förändras under morgontimmarna är ett fantastiskt skådespel i sej. Jag blir lycklig även om klockan är väldigt lite och jag är i behov av sömn.

Vi tog en morgonpromenad på berget och dom tysta stunderna innan dagen kommit i gång är fantastiska. Ibland behöver liksom inte livet vara svårare än att följa en stig. När vi kom hem igen var det dagas att väcka unga fröken. Pannkakorna serverades och tänderna borstades. Redo för dagen.

Jag lämnade henne i skolan och snörade på mej mina springskor. Det har varit en bra vecka löparmässigt. Jag hade ett uppdrag och det var att fixa en sponsor till ett event med handbollen. Det gjorde jag på min löptur och sponsorn gav grönt ljus. Glad var jag för det.

Möte och för dagen var det irl det var längesen, det mesta har varit i teams de sista åren. Men det gick bra. Alla höll avstånd och det var roligt att se lite ansikten. När jag satt i mötet fick jag ett mess om att mina nya glasögon kommit, gosse så glad jag blev. Efter bilinbrottet har jag nu varit utan dom i fyra veckor. Inte kul. Jag hämtade upp dom bums efter mötet.

Mollie var lite seg när jag kom hem så vi höll oss i sakta tempo. Vi läste lite läxor, ja helt sjukt. Dom har fått en ny engelska fröken så nu är det glosförhör varje vecka som gäller. Hua. Hon är duktig och hon tycker det är kul, det är nog mest jag som har lite svårt för det där ;)

Nattskift i vedsvängen och jag var hysteriskt trött innan jag landande i sängen klockan sex på morgonen. Inte så konstigt med tanke på att jag dygnat.
Hej livet.....

Jockarp.

3.....

Helgen innehöll rysligt mycket jobb. Det som livade upp det var att fröken särbo ändå gästade oss. Livet blir lite roligare då. Att vi även blev bortbjudna på ostbricka andra sidan berget var ytterligare ett inslag som gjorde helgen mer värt. Så himla mysigt att sitta och småäta och småprata. Att samtalen mest handlade om ledsamheter så som fängelsekunder och krig gjorde inte så mycket. Det var spännande och intressant. Alla har vi olika syn på saker som sker.

Måndags morgonen startade upp med dom vanliga rutinerna inför skolan, sen gav jag mej iväg på berget. Tre mil senare var jag hemma efter jogg i brutala backar, upp så som ner. Det var väldigt skönt att få in ett ordentligt långpass, det är bara cirka fyra veckor kvar tills jag ska stå på startlinjen inför 42 195 meter.

Jag har inte riktigt gett mej tid till bege mej ut is svampskogen i år. Jag har haft för högt tempo för att hinna se något. Men på en morgonpromenad med Kennet stötte jag ihop med ett par små vackra Karl-Johan. dom tog jag med mej hem och det blev en utomordentligt god lunch. Jag hoppas verkligen att jag ska kunna prioritera lite fler timmar sökandes bland blad och mossa. Det är bra för psyket att leta svamp ;)

Jag har däremot prioriterat att hämta hem lite nytt vårvete som legat och torkat. Det fick det att klia i fingrarna till att dra igång kvarnen. Herregud vad jag malde ;)

Blivande mjöl ;)

Jockarp.

Fulla dagar.....

Morgon i Masthugget.....

En snabbtripp till Fröken särbo i Göteborg. Det var en viktigt tid men väldigt kort. Ibland avskyr jag särbolivet extra mycket, nu var det en sån stund. Men hem igen efter att jag sett att allt var lugnt. Arbete i vedsvängen och sen hem till mitt mys. 

Jag har kört ett pass på halvmarathondistansen, det gick bättre än förväntat, jag har varit lite rädd för dessa lite längre pass. Men nu är det gjort och jag stärks, jag vet att det är en bra bit till marathon distansen men jag är på väg i rätt riktning. 

Okej jag råkade kallade en person för sadist, inte vackert men det var med glimten i ögat och hon tog det rätt. Jag var hos tandhygienisten och hon piffade till mitt redan schyssta garnityr. Tandstenen skulle bort och det pysslade hon med en timme. Det gjorde inte så värst ont just då men det blödde sjukt mycket. Och jag avskyr smaken av blod. Klök.
Efter några timmar kändes det dock att hon röjt runt i munnen på mej. En grym smärta resten av dagen, som jag försökte härda ut. Men att tugga föda var uteslutit. Men jag höll mej sysselsatt, en bra distraktion.
Mollie skulle få sitt TBE vaccin och det brukar inte bli så lyckat, men denna gången levererade hon stort och glädjen var stor när vi lämnade sköterskan. Jag var enormt stolt över henne.

Vi körde till Kristianstad för att köpa en ny ipad till henne. Den förra är det förmodligen nån liten fransos som sitter och leker med just nu. Jag var måttligt irriterad över att jag skulle behöva köpa en ny till henne och ännu mer irriterad blev jag över att jag förmodligen inte får ut något på försäkringen för grejerna. Tydligen måste man spara alla kvitton. Vem gör ens det?
Så att jag betalar över 20000 Kronor i försäkringspremier varje år spelar ingen roll när det väl händer något. Förbannad? ja faktiskt. Och hade folk vetat skillnaden på mitt och ditt så hade jag inte heller behövt lätta på mitt läder. 
Jag försökte släppa det för min dotters skull. Det var verkligen inte hennes fel och hon gladdes såklart över att få sin ipad.

Vi tog ett bad på altanen innan det åter var dags att hoppa i lopplådan efter en aktiv dag.

Ja just det. Jag har ju gjort en ny sked med :)

Nöjd....

Jockarp.

Ormbiten?

Ledig dag, nja inte ledig men en dag till mitt förfogande. Jag startade upp klockan sju, hunden matades sen gick vi ut på berget. En stilla skön morgon, höstluften var hög och det var lätt att andas.
Mollie ville ha pannkakor när hon vaknat så det blev självklart smetgörning.

Efter intaget hoppade hon på cykeln och jag hoppade i mina springskor sen gav vi oss iväg. Vi tog rundan runt bron inne i stan. Vi sprang förbi slottet och där hade dom en utställning från en utgrävning från jägarstenåldern. Nyfikenheten tog överhand och vi tog en sväng in och kollade på utställningen. Vi fortsatte att ta oss rörande hem.

Jag drog igång ett långkok med kött från en vildgris, det luktade galet gott och jag hade planerat att den skulle bubbla runt i rödvinet i fyra, fem timmar innan vi skulle avnjuta den. Så blev det. Under tiden bakade Mollie en laddning med nutellamuffins. Jag gick ut och fixade med spabadet. Ut med det gamla vattnet och i med nytt. Jag känner mej med det lite mer redo inför hösten.

Det kliade lite i min skedtillverkanerv. Den sista skeden gjorde jag i Al, den var lite rödbrun i färgen, väldigt vacker. Jag vet att trädbiten inte var helt färsk när jag började jobba med den, nu hade jag en tanke att jag skulle såga ner ett träd av Al och göra en ny sked. Sagt och gjort. Färskare blev det inte. Och ändå misslyckades jag under kvällen när jag började yxa ut en sked från virket. Jag vet inte vad som gick snett.

Men när jag fällde trädet var Kennet med mej och när jag tittade på honom så verkade han väldigt konstig. Jag studerade honom på håll en stund. Jag blev skraj, vad hade hänt honom. Jag tittade på hans ben och jag befarade att han hade blivit ormbiten. Hela hunden var egendomlig. Det svullnade upp på ett par ställen och han slickade sej på benet.
Men sen gick svullnaden ner igen och han blev som vanligt, men under tiden hade jag hunnit ringa både djursjukhuset och min bror som fick komma och titta på Kennet. Han har egna hundar som blivit ormbitna så han hade koll. Men Kennet kvicknade till så vi friskförklarade honom vilket var skönt. Usch vad skraj jag var.

Vi gick ner på vesan och plockade upp potatis till middagen. Det är mysigt att göra saker med Mollie, hon säger sälla nej till att hjälpa till vilket gör mej väldigt glad och tacksam.
Potatisarna koktes och vi satte oss till bords. Och gosse vilket lyckat kok det blev. Köttet var så mört så det ramlade sönder. Mums.

Efter maten tog vi våtdräkterna och begav oss till Sandviken. Det var ingen vidare temperatur i vattnet men vi låg i i alla fall. Helt ensamma på stranden vilket verkligen är en lyx. 

Kvällen bjöd på glass i soffan, även Kennet fick en liten klick. En bra lördag.

Jockarp.

Tillbaka till matlådan…..

Saknar min glasögon….

                   

     

Att ha inbrott för med sej en del efterarbete. Försäkringsbolagen har fått fallet och lovade att återkomma. Och nu har jag varit inne i glasögonbutiker och beställt två nya glojärn. Vilket verkligen behövs känner jag. Jag behöver dom mer än jag kanske ville förstå. Det skulle ta 14 dagar innan dom skulle vara slipade och klara. Jag får väl försöka hanka mej fram så länge.

Jag har hunnit med några bra löppass vilket även det är behövligt. 8 veckor kvar till jag ska stå på startlinjen för mitt 19:e marathon och jag har aldrig känt mej så otränad inför ett lopp som nu. Hua. Det kommer göra jävulskt ont innan dom 4,2 milen är avverkade det är jag helt medveten om. Och dagen efter vill jag inte ens fundera på. Aj.

Mollie har börjat skolan och dom första dagarna verkar gått fint. Skolan är under utbyggnad så det är lite oreda på platsen men det verkar inte bekymra henne något nämnvärt vilket är skönt.

Vardagen känns av mer och och mer. Vad jag tycker om det vet jag inte riktigt ;)

Hej matlådan….

Jockarp.

Hej främling….

Sked av Al…..

Femte klass. Ja nu var det dags. Skolstarten verkade gått förträffligt bra för min dotter. Och inte är väl det så konstigt när dagen började med pannkaksfrukost i palatset. Mollie var förväntansfull inför dagen och hon var vid gott mod när hon välte ner pannkakor med sylt.

Jag lämnade av henne runt åtta snåret i plugget sen drog jag över berget till min vän. Jag möttes av ett leende och orden: -Hej främling! Ja det var ett tag sen vi sågs. Livet rullar liksom på. En stor varm kram och sen var vi redo för en promenad. Det var mycket som skulle avverkas på samtals listan. Jag hade tre veckor i Europa som skulle avverkas och hon hade minns lika många veckor av aktiviteter.

Vi gick inom affären när den öppnat och köpte frallor sen väntade det frallor och kaffe. Så galet gott och mysigt. Att hennes yngsta son var hemma med oss och förgyllde vår fika gjorde det inte mindre mysigt precis. Små ungar är faktiskt ganska roliga ;)

Vi Sa hej då efter tre timmars socialiserande, kennet och jag tuffade hem över berget. Jag bytte om och gav mej ut på en runda i löparskorna. När jag kom hem tog jag en sväng med gräsklipparen, gräset växte meterhögt på gården och det såg ovårdat ut. 

15:15 kom femteklassaren hem, jag växlade några ord med taxichaffisen sen gick vi in och åt ett ett par skedar nutella. Allt för att fira skolstarten.

Jag gick ner i källaren och började slutföra en sked som jag hållit på med ett tag. Jag blev ganska nöjd faktiskt. Än har jag mer att lära men det tar sig, bit för bit.

Middag lagades och på kvällen hamnade vi i soffan för att se färdigt en film som vi inte hann på semestern. Banditerna som gjorde inbrott i bilen tog ju mollies platta och där var filmen nerladdade. Men nu har jag äntligen sett hela filmen om Drottningens corgy . En bra film tycker jag.

Lite kladdigt blir det lätt…..

Jockarp.

Nya drömmar….

Han har koll ;)

Det blev full fart bums när vi kom hem från vår tripp i Europa. Vedsvängen direkt med 2 stycken 12 h pass. Dom resterade timmarna hemma handlade mest om tvättande. Maskinen fick gå på högvarv. Vi pysslade även med att tömma bilen. Det får plats mycket grejer när man måste.

Jag har även varit i kontakt med förskringsbolagen gällande alla händelser som skedde under vår tripp. Jag är dubbelförsäkrad vilket inte var något nackdel. Men bolagen skulle synkas så jag var tvungen att göra två separata anmälningar. Skönt att det är fixat nu. Jobbigt med sånt där som hänger över en. Men nu är det uppstyrt.

Jag har reflekterat en del över vår resa och jag konstaterar att det har varit väldigt lärorikt och då menar jag inte bara allt jag sett, lärt mej och upplevt om platser vi varit på. Nä jag tänker mest på hur långt man kommer med Google översättning, ett leende och ett blinkande öga :) jag har använt alla dessa verktyg ett antal gånger och det har varit vid tillfällen som skulle kunnat fått vem som helt att sätta sej ner och böla eller till och med vända om och köra hem till Sverige igen. Nu var vi två vuxna som hela tiden kunde dela ansvaret och bolla idéer och lösningar med varandra så vi var inte riktigt så sårbara som när bara jag, Mollie och Kennet var i fjällen. Fröken särbo var min trygghet och jag var hennes. Det var fint. Väldigt fint.

Mollie hade saknat sin kompis så hon har befunnit sej i stan dom senaste dygnen i hop med just denna vän. Vi har haft lite kontakt med det känns ändå konstigt att under tre veckor har vi träffats 24/7 och nu ser jag henne inte mer än fem minuter om dagen. Men hon är glad så då är jag också glad. Och på onsdag börjar skolan så det gäller ju att passa på.

Fröken särbo har lämnat mej och kört till västkusten och även det skaver. Jag är van att vakna upp tillsammans med henne och jag uppskattar det väldigt mycket. Men ja nu är särbolivet alltså åter ett faktum. Hua….

Men vi drömmer nya drömmar, drömmar som vi vill förverkliga tillsammans.

Drömmen om Lofoten….

Jockarp.

Etretat……

Det har varit lugnt ett par dagar. Det har inte vara några missöden men när vi kom in i city av Etretat så råkade jag dra i en annan van med vår så backspeglarna fick sej en smäll. Vi fick stanna och dela uppgifter med snubben med van:en.

Middag sen blev det lite stros. En sån galet fantastisk plats. Helt gratis och väldigt lite folk. Naturen har åter skapat ett mästerverk.

Vi gick till sängs och under natten fick jag ett samtal från larmcentralen hemma i Sverige. Larmet i palatset hade löst ut och en väktare var på väg. Det verkar varit ett falsklarm som väl var för väktaren såg inget. Skönt.

På morgonen bjöd jag ut fröken särbo på en morgonpromenad. Och gosse så bedårande. Vi gick i ett par timmar, samtalade och höll oss nära varandra och upplevde naturen tillsammans. Mollie hängde i van:en och kollade på film. Vi gick på stranden och tittade på alla slipade stenar, vi gick uppe på klipporna vi gick genom en tunnel och vi bara stod rakt upp och ner och njöt av varandra och vackerheten.

Jag köpte med en glass till Mollie och hon blev väldigt glad. Efter glassen tog vi ett förmiddagsdopp. Det var uppfriskande Atlanten var kylig. En liten tur på en liiiten marknad, vi köpte en burk paella som vi delade på innan avfärd. Jag älskar att Mollie provar och faktiskt tycker att den mesta maten är god.

Nu börjar vår Europaresa lida mot sitt slut, jobb väntar men vi måste ta oss hem först. Mycket kan ännu hända :)

Jockarp. 

Normandie…….

Efter en natt i San malo så fortsatte vår tripp. Historiska platser finns det gott om i världen och Normandie är verkligen inget undantag. Vi började morgonen med att ta oss till Mont Sant Michel. Vi vandrade i dimman men vi var verkligen inte ensamma. Ett helt lemmeltåg var på väg ut mot klippan och klostret. 

Det var fortfarande högvatten när vi kom dit och jag har läst mej till att det kan vara 15 meter skillnad på platsen mellan ebb och flod. Och vi fick uppleva det för när vi besökt ön och kom ut igen så hade vattnet försvunnit. Det varnades för kvicksand längs strandkanten så vi höll oss en bra bit därifrån.

Vi tuffade vidare mot landstigningsstränderna. Jag har drömt om att få stå där. Och efter att jag i närtid såg filmen rädda meninge Ryan blev min längtan än mer påtagligt. Så fruktansvärt brutalt och så många människor som miste livet för frihetens skull.

D-day/operation Overlord var den utlösande faktorn för att få stopp på Hitlers framfart i andra världskriget. Världen kunde sett helt annorlunda ut om ständerna i Normandie inte invaderats den 6 juni 1944.

Den amerikanska kyrkogården vid Omaha beach med 9000 kors och davidsstjärnor som står i rader efter rader för att hedra hjältarna som fick hejd på grymheten Fick mej till lip. Att åldern på dom stupade var väldigt unga gjorde det ännu sorgligare. Så mycket grymhet och så mycket lidande.

Vi besökte Omaha, Gold, och Juno. Det fanns givetvis mer jag hade viljat utforska men det finns det säkert tid till längre fram i livet.

Att Mollie intresserade sej för kriget och historian gjorde mej glad. Hon frågade och vi googlade. Jag hoppas att hon kommer läsa om detta i skolan vad det lider. Det är vår historia. 

Vi lämnade stränderna och körde mot Etretat. Det finns så många platser jag missat i mitt 44 åriga liv.

Jockarp.

San Sebastian…….

En dricka i min hand, rumpan mot sand. Dånet av musik och ett myller av människor lämnas bakom oss. 

Framför oss vilda vågor som slår mot land. Solen som sakta rör sej neråt. Jag sitter mot väster. En mås plockar snabbt något ur sanden bara en meter från mina fötter. Jag märker att jag ler. På en strand i San Sebastian.

Ord som träffar mej likt kulor från en kulspruta.

Boom. Vi är för olika.

Boom. Vi intresseras inte av samma saker.

Boom. Vi har inte samma drömmar.

Boom. Vi har inte samma mål.

Orden rev och dom slet i mitt inre.

Jag märker att jag ler. Men absolut inte av det mina öron hör, utan av det mina ögon ser.

Det är så storslaget att sitta med ett öppet hav, vågor som slår och solen som snart är helt borta i horisonten. Jag ler på en strand i San Sebastian.

Men allt är inte svart och vitt. Samtalen må låta brutala vid första tanken och det var så för mej. Jag fokuserade på horisonten. Där det stora blå möter varandra. Det fick mej att le. Där på en strand i San Sebastian.

Blicken mot havet med en fråga. Är du lycklig?

Blicken mot havet med en fråga. Varför delas våra liv?

Fråga ett. Ja. På det stora hela är jag det. Lycklig.

Fråga två. ?

Jag tror att det är bra att ställa sej dessa två frågor emellanåt i livet.

Jag ser på våra olikheter som något fint, jag ser våra olika intressen som något bra, att vi i det kan utmana varandra. Våra drömmar behöver inte vara dom samma och våra mål kan vara olika.

Att leva tillsammans och älska varandra har absolut inget med det att göra. 

Känslan av att jag vill finnas där när min tjej uppnår sina mål, att se henne utvecklas i sina intressen och att hon får drömma känns så självklart för mej. Det är inget obra i det.

Vi öppnar en ny bok efter vår stund på en strand i San Sebastian. Det känns som en bra bok.

Nu rullar vi vidare på vår resa. Närmast ligger Frankrike.

Jockarp.

Ny stad……

När man lämnar platser bakom sej kan det ibland kännas tomt, men att veta att man snart är på en ny plats som imponerar och intresserar gör det hela betydligt enklare.

Vi tuffade upp mot en stad som heter Tolosa. En stad som imponerade, små smala gränder och på det stora hela folktomt. Siestan är ju ett faktum. Vi strosade runt en stund. Och jag gillade tempot. Väldigt slow. Vi körde upp i bergen och där var det ännu lite lugnande. Vägen dit var extremt smal och det stupade brant ner. Ett snedsteg sen hade man varit historia. Utsikten var magisk så skräcken över dom smala vägarna trycktes undan.

Vi parkerade och jag tog en löptur, det var väldigt mycket upp och ner vilket var bra. Jag har nyss fått ett Mail om att det är 8 veckor till nästa marathon. Jag är för otränade för det men jag kommer genomföra det ändå.

Efter besöket i bergsbyn rullade vi neråt mot San Sebastian och där blev det ett sort Wow. Vilken bedårande vacker stad. En stad som man enkelt kan förälska sej i och jag var inget undantag. Blandningen hav och stad är en kanon mix när man är på utfärd.

Vi har ätit fantastisk mat och ofta har vi valt tappas och sen delat. Jag är stolt över Mollie som provar allt som ställs fram på bordet. Det är en bra grej, det där med att våga testa.

Klockan åtta på kvällen åkte våtdräkterna fram och Atlanten väntade. Så enastående fint att på en folktom strand se sin dotter leka i vågorna. Jag blev varm i hela kroppen av synen av henne i havet. Hennes glädje blev min glädje.

 

Jockarp.