Vi har avverkat två dagar med att sätta staket. Dag ett rev vi ner det gamla, bort med det. Vi fortsatte att gräva hål för att få ner dom rejäla ekstolparna. Jag slet som ett djur, det för att avlasta byggherren och arbetsledaren, tillika min far. Han sitter med kunskapen och med noggrannhet. Jag får ta slitet.
Mollie har hjälpt till med vad hon kan, hon har målat planken och dessa satte vi upp dag två. Idag är kör vi förhoppningsvis sista passet med att sätta upp stängslet som ska hålla lille jack russelkillen på sin sida.
Mollie har varit på scouterna och för dagen provade dom på att äta växter, dom gjorde te av tallbarr och pommes frites av nässlor, Mollie var inte supernöjd med smaken men jag fick provsmaka teet och tja inte fy skam.
Medans hon lagade te och pommes sprang jag en sväng i vår vackra stad. Det slog mej att det var väldigt mycket människor ute och rörde på sej. Det känns som om Corona inspirerar människor till rörelse. Bra om så är fallet. Att det kommer något gott av eländet.
Jag kände mej en aning sliten i kroppen, vilket sannolikt beror på alla skyffeltag och slit med stora ekstolpar och plank. Jag är helt klart för klen nu för tiden ;)
Och så hände det något helt fantastiskt i går. Vi såg tre uggleungar på en gren. Tänk att jag är inne på mitt 44:e år och aldrig sett små uggleungar innan. Det var så fantastiskt fint att få uppleva det.
Mollie var mest mallig över att hon fick se dom när hon bara var nio år ;)
Jockarp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar