Sociala batteri……

Det sociala batteriet tar slut enormt snabbt på mej när jag tvingas ihop med människor jag inte känner någon samhörighet med. Tiden är liksom helt meningslös och jag blir dränerad. Vill liksom inte ens försöka. Detta fenomen har kommer mer och mer på sista tiden. Det där att jag enbart vill vara med människor jag själv valt att vara med. Alla andra känns överflödiga.

Nu i helgen har jag varit helt ledig. Detta betyder då således att jag blandar mej med människor som ger mej energi, vänlighet och kärlek. Det är så fint. Och med åldern ser jag att jag har fått förståndet att uppskatta det. Bra där.

Vi lämnade hemmet klockan tio. Vi hämtade upp två barn till och drog vidare på kalas. Så himla mysigt och så himla gott bjöds det på. Påfyllning av energi alltså.

Vi lämnade tillbaka två barn och fortsatte till min kära vän. Där stod maten på spisen och väntade på oss. Tillsammans åt vi och pratade om våra liv och händelser ut det. 

Vi lämnade runt 22 och hemma var vi vid 22:30. Ja lördagen bestod bara av socialt umgänge och jag älskade varje sekund av det. 

Jag satte det lite i perspektiv.

Det där om hur bra man mår med människor man uppskattar och hur dåligt man mår i sällskap med människor man inte uppskattar. En intressant analys gjordes i mitt huvud och jag ramlade över kanten till att fundera över Ikigai och den svenska översättningen på det japanska ordet -anledning att finnas-

Jag ska fundera lite till, men en av anledningarna till att finnas måste ju vara möten och upplevelse ihop med andra människor. Människor man tycker om.

Vi tog en gemensam springrunda på berget på söndagsförmiddagen, det var snorhalt. Resten av dagen gjorde vi nada. Här snackar vi om att helga vilodagen.

Jockarp.