Lyckorus.....

Kallbad.....

En vecka som innehållit en väldiga massa av lyckorusning.

Vi tog en sväng till kallbadhuset, det gick höga vågor och graderna var futtiga två. Jag blev lurad att temperaturen var 4 men den var alltså dubbelt så kallt ;) Några lugna sköna timmar i ömsom 80 gradig bastu och ömsom i Östersjön kalla vatten. Uppfriskande och jag kände mej så ren och len efter stunden.

Självklart har vi bakat bröd, det gör vi nästan jämt när fröken Särbo är på plats i Jockarp. Vi testade tunnbröd och vi gräddade dom på vår egenbyggda pizzaugn. En ny erfarenhet och det var fantastiskt gott. Vi bakade ett par nya rostbröd. Mollie älskar dom verkligen och hon själv provade på att baka gifflar. Väldigt gott.

Vi har lirat en match i paddel med några goda vänner, tyvärr fick vi prygel men revanschsuget väcktes. Så jag tror att det blir en ny match inom en snar framtid.

Vi har lagat galet god mat, fisk och skaldjursoppa, hjortstek och potatisgratäng. Brutalt gott. Nja Mollie uppskattade inte gratängen, hon var helt övertygad om att den var en Jansson. Det spelade ingen roll vad vi sa, hon ville inte ha ;)

Mollie och jag har pluggat landskap och sjöar i Sverige under ett par veckors tid, det stundar prov i ämnet i morgon. Just nu kan hon det som ett rinnande vatten. Vilket känns bra.
Vi har haft ett bekymmer med en enkel beskrivning på vad fastland är. Enkelt kan tyckas men nä det är faktiskt lite klurigt.

Kennet har blivit av med sin tratt och är fit fore igen efter sin operation. Därför har vi tagit upp vårt glädjeämne löpning. Han blir smått tokig när han ser att löparbrallorna åker på. Även myset var med oss en sväng i skogen med löpskor på fötterna. 

Helt klart en bra vecka.

Jockarp.

Öst-väst......

Det är sällan vi har ordentligt med snö i söder men det kom minsann rikliga mängder, vilket strular till det mesta. Men det finns en annan sida av det och det är vackerheten. Och den väger minsann upp det en hel del. Kennet och jag har varit uppe på berget och lekt i orörd snö, Mollie har åkt pulka i skolan, precis så som det ska vara vintertid.

I helgen var vi på västra sidan av vårt land, där var det snöfritt, men vägen upp till Göteborg bjöd på 16 minus, det var så kallt så det rök på vägen vilket gjorde vår resa lite besvärligare än vanligt. Men upp kom vi. Och gosse vad jag har saknat min tjej, det var 14 långa dagar sen jag sist såg henne. Det är på tok för länge det.
Helgen blev lugn, vi var ute vid havet och hoppade på klipporna, vi värmde oss inomhus med varm choklad. Livet var rysligt enkelt.

Årets första semla var ett faktum, som vanligt smakade det mer, men för dagen stoppade intaget vid en ;)
Vi vände hem mot öst på söndagskvällen och det blev sent innan myset hoppade i lopplådan. Det väntade skola för henne dagen efter och som väl är så är hon inte så känslig så upp och iväg kom hon.

Jockarp.

Meningslöst....

Godmorgon världen....

Sista natten med att stapla pinnar är över och glad är jag. Jag klev upp efter tre timmars sömn och snörde på mej mina löparskor. Kennet fick vara kvar på undantaget medans jag rev av en underljuvligt skön mil på berget. 

Sol, sol älskade sol. Tänk vad det kan förändra ens humör. Jag log stora delar av dagen och det trots att jag hade ett intressant men tungt samtal om meningen med livet med fröken särbo. Det vi kom fram till under samtalet var att det finns ingen mening. Skrämmande vid första tanken, men vid andra tanken kan man se något väldigt positivt. Att man kanske inte ska ta livet så allvarligt.
Intressanta funderingar som ledde till att jag kom till insikt om att historian i sej är meningslös men när man upplevde historian så var den meningsfull. 

Det är lätt att hamna i en snurr av känslor och tankar om saker som hänt en tidigare i livet. Och ja, självklart påverkas vi alla av händelser vi upplev eller på något sätt tagit in. Det är lätt att säga att man ska släppa saker till andra människor men likväl vet jag hur svårt jag själv har att släppa min egen historia.
Vi pratade om tro. Att det kanske är enklare när man tror, att man kan lägga sitt liv i guds händer (vilken gud man nu än har) 

Tankar om att någon jag älskar skulle ryckas i från mej, jag skulle frågat mej varför, varför fick inte den människa leva vidare, hon var ju viktig för mej och jag älskade henne. Jag hade ställt frågorna jag aldrig skulle kunnat få något svar på. Och jag hade ställt dom om och om igen.

Om jag vore troende kunde jag förlikat mej med tanken om att gud hämtade hem henne till himlen. Att hon skulle haft en annan mycket större och viktigare uppgift än att finnas i mitt liv. Och att vi skulle mötas igen.
Jag undrar om livet vore enklare. Många säger att Livet är tufft, hårt, jobbigt, eländigt, orättvist. Och ja så är det säkert men likväl så är livet det bästa som hänt mej. I alla fall hittills ;)

Jag hade dessa tankar med mej hela dagen och när jag kröp ner i badet på altanen på kvällen och jag vände blicken upp mot himlen. Så var inte min tanke gällande hur vida gud existerar eller inte. Nä det jag fokuserade på och de som slog mej denna stilla kalla vinterkväll var hur otroligt vacker himlen var. Alla stjärnor som lyste så starkt och klart. Vad var meningen med det? Jag flinade åt tanken på att snart skulle den himlen vara historia för mej men just där och då höll jag på att börja lipa på grund av dess vackerhet.
Alltså var den meningsfull för mej, trots mitt meningslösa liv.

Och nä. Allt är då rakt inte meningslöst <3

Jockarp.

Och så lite sol.....

Det var en lugn start på dagen, Kennet och jag drog upp på berget medans Mollie fortfarande låg och sussade i bingen. Det var minusgrader och lite småslirigt på vår väg. Vi höll oss på stigarna och det var en lekfullhet som smittade av sej, Kennet busar och jag busar, sen springer vi lite till. Under springpassen har han full koll på vart jag befinner mej och ibland drar jag in på en stig han inte förväntar sej, då vänder han och kommer efter mej i raketfart. Jag älskar att se honom i full fart.

När vi kom hem skötte han sina sysslor genom att agera väckarklocka till Mollie. Hon var trött men hasade sej ändå ner till frukostbordet. Hon frågade vad jag hade för planer för dagen, dom var oplanerade var mitt svar. Hennes blev detsamma så därför frågade jag om hon var intresserad att baka ett par bröd. Hon gillar inte surdegsbröden lika mycket som jag så jag föreslog att vi skulle baka ett rostbröd till henne. Hon nappade på idén. En hel del moment under fyra timmar skulle utföras. Lite paus emellan vilket var skönt. 

 

Brödet gräddades och det blev okej, men inte mer än så. Mollie tyckte att det var supergott och det var det viktigaste, jag tyckte dock att mitt estetiska öga fick sej en smäll. Jag är van vid vackra surdegsbröd, detta såg ut som typ en vanlig tråkig rostbrödslimpa. 

12 h nattpass i vedsvängen väntade så jag gav mej av på mitt och Mollie och Kennet gick till undantaget. Morfar och Mollie skulle laga mat och käka chips till filmen den ofrivilliga golfaren ;)

Jockarp.

Vinterland......

Kennet skulle upp och titta till hemmanet klockan halv sex på morgonen, när han var klar med den sysslan gick vi raka vägen in i bingen igen. Vi sov till halv nio. Snudd på världsrekord ;)

Vi hoppade upp muntra och redo för dagen. Vi klädde oss för en tur på berget.
Nere vid gården var det barmark men 120 meter över havet var marken snötäckt. Det blev en mysig tur på 7 km med mycket lek och spårande i snön. 

Lagom blaskig om fötterna sprang Kennet raka vägen upp till Mollie för att väcka henne. Hon har sena vanor både på kvällarna och på mornarna nu.

Jag bakade ett par laddningar av surdegen, ett bröd och några frallor. Frallorna angrep vi till brunch. Vi hade en mysig stund vid köksbordet.

Mollie tog en vända i duschen sen skulle vi iväg och uppvakta en ettåring. Paketen öppnades och vi gick på en promenad, Mollie ville även hon följa med. Turen blev ca 7 km och det i ett ganska raskt tempo.
 Innan vi kom hem gick vi inom kvarnen i byn, jag skulle se om det fanns nån säd på råg som jag kunde inhandla. Det fanns det tyvärr inte men vi fick oss ett studiebesök av kvarnen och lite historia runt den. Tydligen var den i drift redan på 1300-talet och skatten betalades då till Danskarna. Tiderna har förändrats men kvarnen står kvar och än är den i drift. Fantastiskt.

Kennet träffade kvarnhunden en bordercolliekille. Dom blev kompisar bums och sprang runt på gårdsplanen och lekte medans jag gick och drog in doften av nymalet mjöl.  

Kvällen blev stillsam, vi åt middag och Mollie fixade med fredagsmyset. Hon skar upp en melon som hon serverade mej vid tv-bordet. Vi chillade tillsammans en stund till Legomaster. Hon la sej med huvudet i min famn och jag log och njöt av hennes närhet. Den är inte självklar nu längre så dessa stunder av närhet känns extra viktiga.

Jockarp.

Bagaren....

Tidiga mornar i vedsvängen. Det är jobbigt men samtidigt skönt att ha hela eftermiddagen och kvällen ihop med myset.

Hon ville baka Biskvier och så fick det blir. Det är onödigt många moment i mitt tycke men det gick bättre än förväntat. Mollie höll ut genom hela processen, allt från att skålla och skala mandeln till att doppa dom i chokladen och sen självklart till provsmakandet.

Hon bjöd ner mormor på ett smakprov och mormor är en riktig kakkännare och Mollie fick väl godkänt för sitt första biskvibak. Roligt att glädja andra.

Kennet och jag har varit på berget och aktiverat oss i form av springning. Han är lik mej i det avseendet att han blir mycket trevligare när han varit i skogen och rört på sej. Vi har mått fin fint på kvällarna och varje kväll har jag avslutat på altanen i min badbalja. Det är en lyx som jag är glad över att jag prioriterade och unnade mej.

Jag har inte bakat något surdegsbröd på ett par veckor och jag känner en enorm saknad efter det så därför när jag såg en ledig dag i almanackan så matade jag degen. Den hade tredubblat sin storlek efter några timmar och den var redo att användas. Jag imponeras och kommer nog alltid fascineras av konsten att baka bröd med ynka tre ingredienser.

Brödet och frallorna ska bakas under dagen och spänningen är typ olidlig ;)

Bra drag i den ;)

Jockarp.

Fulla dagar.....

Ny sats....

Tillbaka till verkligen, det svider med det är ett måste. Det kallas balans. Mollie har fortfarande lov och det är fint att hon faktiskt kan få en del av lovet hemma med kompisar, det börjar bli viktigare och viktigare.

Jag hade en underbar natt i fröken Särbos famn, vi låg så nära varandra och vi var vakna till och från hela natten, det är som om vi behöver extra närhet innan det är dags att vi ska vara ifrån varandra. Jag låg vaken från klockan tre, jag tittade på henne ibland, och ibland tryckte jag mej närmre.
Jag plågas väldigt av att inte kunna hålla om, att vara nära, att känna min hud mot hennes när vi är långt ifrån.

Hon smekte min kind under en bilfärd och jag kände hennes beröring en lång stund efter, det slog mej då att jag önskade att jag alltid skulle få känna den känslan. Men det är kanske samma sak där, det där som kallas balans. Ja jag hade kanske inte uppskattad det lika mycket om jag alltid känt av hennes hand mot min kind. 

Men nu är vi i från varandra igen och det på obestämd tid. Jag märker att jag lägger om mitt liv en aning. Jag fyller liksom dagarna till bristningsgränsen, speciellt dom första dagarna när vi är ifrån varandra.

Efter avslutat arbete tog därför Mollie och jag Kennet med oss ut på berget på en springtur, jag trodde aldrig att jag skulle få med mej Mollie ut men hon var på direkt när jag föreslog aktiviteten. Hon fick välja väg, eller stig. hon valde en för mej okänd, den var fin och det var en fin stund vi hade tillsammans.

När vi kom hem duschade hon av sej sen skulle hon till en kompis. Jag fortsatte att aktivera mej, jag slängde ut den ena granen, det var dåligt med barr på, Mollie hade tydligen bommat det där med att vattna ;)

Mat lagades och jag gjorde en ny sats kombutcha, för dagen valde jag björnbär till smaksättning. Jag röjde stora delar av huset men jag lät bli dammsugaren, efter en överläggning med mej själv konstaterade jag att det var bättre att ta det när gran nummer två är utkastad. Fyra maskiner tvätt efter resan tvättades och torkades, moment vikning får även det vänta. Jag avskyr det som pesten.

Mollie hörde av sej med frågan om hon fick sova över hos sin kompis och självklart gick det fint, in till stan med diverse bra att ha grejer sen hem igen. Jag tog mej ett skönt bad på altanen innan jag var redo för läggdags. En okej och aktiv dag som innehöll en hel del saknad.

Jockarp.

 

Nytt år......

Vi tre.....

Jul, födelsedag och nyår har passerat i en väldig fart. Fina dagar med människor jag uppskattar att vara nära.

Jag jobbade nattpassen i vedsvängen över julen. Jag gick av på lördagsmorgonen och då tuffade vi iväg med fullpackad bil norröver. En vecka i fjällen väntade.

Körningen gick bra, fröken Särbo körde den längsta biten så jag kunde vila efter min slitsamma jobbnatt.

Mollie roade sej med att spela spel.

Vi mötte en snötäckt stuga efter 80 mil. Allt var så vitt och så tyst. Jag njöt i fulla drag.

Det fixades med all packning och sängarna bäddades.

Dag ett i backen och vi valde Idre, dom som gnäller på att man gör utflykter till fjällvärlden nu har nog inte själva varit där. Köandet till liftarna som många gnäller om var inget vi märkte av. Allt var lungt och skönt och det kändes väldigt säkert.

Men dom andra dagarna valde vi ändå att testa Himmelfjäll och Fjätervålen, det sistnämnda är absolut den nya favoriten.

Vi åkte hela dagarna och på lunch åt vi korv och bröd som vi hade med oss i en mat termos. Kaffe till oss och oboy till myset. alla nöjda.

På kvällarna lagade vi goda middagar i stugan och varje kväll avlutades med bastubad. En lyxig tillvaro.

På min 44:e födelsedag blev jag uppvaktad på sängen med skönsång och tårta. Jag var den lyckligaste bönan på jorden, vilka tjejer jag hade runt mej som fixat så fint.

Och så var det nyår. En fantastisk fin dag i backen med mycket skratt gjorde oss redo för att fixa med en tre rätters meny i stugan. Vi klädde alla på oss klänningar och gjorde oss fina. Maten var fantastisk. Alla började känna av tröttheten och vi öppnade champagnen redan klockan nio så vi kunde inta sängen runt tio. Gott nytt år liksom ;)

Ett nytt år och vilken start. Jag har testat många saker i livet men jag har aldrig testat snowboard. Det skulle visa sej vara den perfekta tiden för det. Jag hade världens bästa lärare med mej i form av min kära särbo och proppen åkte liksom ut och jag förstod hur det var tänkt att framföra den där brädan. Jag var så otroligt stolt och lyckligt när jag klarade åka ner för backen utan att dratta på baken. Jag säger hej då till skidor och Hej, hej till snowboard. Vilken känsla. 

Efter sex dagar i backen hade jag inte riktigt fått nog men hemfärd väntade.

Det blev en jobbig färd hem eftersom det kommit en halv meter nysnö. Men vi tog det med ro och hem till byn kom vi. 

Så jag vad ska jag säga, tack för slutet och ännu större tack för början. Det känns som det kommer bli ett fint år.

Jockarp

Är det värt det?

Att Mollie är i fin form, glad och full av liv gör att livet är väldigt ljust, hon har inga som helst bekymmer just nu. Förvisso vet jag att det kan vända snabbt och att en liten sak kan bli hur stor som helst i en tioårings liv.

Hon ska sluta skolan idag och ett skönt vinterlov med utlovat snöbollskrig väntar. Vi ser framemot ledig tid tillsammans, det gör vi alltid. Att bryta vardagen är viktigt för oss.

Att Mollie mår väl är skönt men vissa dagar är ändå jobbiga. Händer det något jobbigt inombords blir det ännu svårare när man är särbo. Att man vill finnas för sin partner och man inte kan vara där fysiskt, att den där kramen uteblir. Det plågar enormt. Ibland är det så för oss. 

Ibland får jag frågan om det är värt det. All tid ifrån varandra, all längtan och alla dagar av saknad man tvingas uppleva. Och jo, det är värt det, alla dagar i veckan så är det värt det. 

Jag är så våldsamt kär i min tjej. 

De finns en rakhet i vår relation som ger oss en trygghet och tillit som jag aldrig tidigare upplevt. Det spelas inga spel och vi gör allt för att den andra ska känna sej trygg i relationen. Att vi är särbos gör att det är ännu viktigare med kommunikation och öppenhet.

Att vi bekräftar varandra och förmedlar våra känslor har blivit en viktig del av vår vardag när vi är 30 mil i från varandra.

Nu är längtan snart över för denna gången och det nalkas ledighet tillsammans. Gosse vad vi ska kramas.

Jag lär inte prioritera skrivande under jul så jag passar på att önska alla människor i min omgivning en fin och kärleksfull jul.

Jockarp.

Sura surdeg.....

En gnutta salt, och det här.
 Det är allt som behövs 

Rörelse med Kennet på berget är i princip det enda jag åstadkommit under förmiddagarna denna veckan. Resten av dagen har varit vigd åt arbete. Jag har varit hemma sent på kvällarna och jag ogillar det, mest på grund av att jag saknar stunderna vid middagsbordet med min dotter. När vi lagat mat och sätter oss till bords och under den i mina ögon allt för korta stund går igenom vad som hänt i våra liv under dagen. Jag ser det som viktigt, Mollie ser det nog inte riktigt på samma sätt men hon får liksom vara med på det ändå ;)

Jag gjorde ett bröd härom kvällen, jag var inte klar förrän närmare halv tolv på natten. Det gjorde mej inget för jag känner att det är något jag gillar att pyssla med. Jag blev även förvånad över hur många andra människor som har samma intresse som nu jag fått. Att baka bröd. Det är väldigt många som hört av sej och vill ha receptet och tyvärr, det är en aning svårt att återskapa. Jag har en mängd olika mjölsorter så dom går jag liksom lite bananas med, kanske en aning för mycket ;) Men det jag förstått ska man hålla sej till ungefär 90% vetemjöl och 10% rågmjöl. Vetemjölet bör vara av en "stark" sort.

Själva grunden i surdegen är enklast om man blandar med ett rågmjöl eftersom det finns mer bakterier som är gynnsam i själva jäsningsprocessen. Jag brukar mata min surdeg ca 6 timmar innan jag ska använda den och då har den jäst till minst det dubbla.

Jag har ett grundrecept på mängderna men jag ändrar även där lite efter tycker och smak, jag tänker om jag vill ha ett stort eller ett lite mindre bröd.

Men ett normalt bröd brukar jag ta 600 g mjöl av blandade sorter. 440 g vatten, ca 12 g salt och 130 g surdeg. 
Jag har testat två olika sätt att sätta degen och det verkar som det går bra på vilket sätt som helst. 

Antingen har jag börjat med att hälla upp vattnet, därefter har jag lagt i surdegen och blandat upp den i vattnet, efter det mjölet, Sen jäsning ca 40 minuter och sen har vikningen påbörjats. Efter första vikningen har jag blandat i saltet sen har jag fortsatt att vika var 30 minut i ca 4 timmar. Brödet har formats och lagts i en brödkorg för vila i kylen under natten sen har brödet gräddats på morgonen. 

Jag använder en gjutjärnsgryta som stått i ugnen ca 40 minuter på 240 graders värme. Locket har tagits av och brödet har lagts i. Efter det, på med locket och in i ugnen ca 25 minuter, locket av och tempen har jag sänkt till 210 grader. Brödet är färdig gräddat när det nått en temperatur på minst 97 grader. Enkel procedur ;)

Den andra blandningen jag testat är att jag blandat vatten och mjöl. Efter två timmar jag jag knådat i surdegen. Den har fått vila och till nästa vikning då har jag även blandat in saltet. Jäsning och vikning i samma mängd timmar och sen den längre vila i kylen. 
Jag tycker att det funkar kanon vilket som.

Det är fascinerande att man kan skapa något så vackert och gott med bara tre ingreidinser, jag tror aldrig att jag kommer att sluta imponeras av det. 

Jo just det. En viktig sak till. Saltet jag använder är utan tillsatt jod. Det gillar tydligen inte surdegen, då blir den sur. ;)

Väldigt nöjd.....

Jockarp.

Nytta och nöje.....

Måndag morgon och Kennet envisades med att kliva upp klockan fem. Jag matade och slängde ut honom en stund. Under den stunden drog jag igång en surdeg. Sen gick vi och la oss igen till klockan ringde runt sju snåret.

Julkalendern med Mollie vilket blivit en fin vana. Jag är väldigt glad över kalendern i år. Den berör så mycket olika och viktiga frågor. Demokrati och frihet. Mollie har möjligheten att göra vad hon vill med sitt liv, så har det inte alltid varit.
Att skillnaderna är så stora på bara hundra år, jag ser dom som viktigt att hon får ta del av det. Att från Kvinnlig rösträtt 1921 till att barnaga har förbjudits. Men också de problem som finns idag. Med internet, mobbning, kränkning, förlöjligande. Ja en riktigt bra och viktig berättelse.

När hon lämnats av i skolan drog Kennet och jag ute på berget, Mördabacken har blivit ett fint inslag på våra pass. Kennet springer i selen som är kopplad till min midja en del av rundan och en del av rundan är han lös. Jag gillar att ha honom med mej och det är en väldigt bra aktivitet för en pigg terrier.

När vi kom hem satte vi upp julgranen i vardagsrummet. Jag tror aldrig vi haft en sån vacker gran i det Månsagårdska palatset. Och mot den ny framtagna tegelväggen blev det magnifik. Det är så otroligt vackert i vårt hem nu och jag kan bara glädjas.

Jag hade eftermiddagspasset i vedsvängen vilket kändes lagom roande, men livet kan inte bara var nöje, lite inslag av nytta är nog bra ;)

Jag kom hem vid tio snåret på kvällen och drog igång bums med att grädda ett surdegsbröd. Tanken var att göra en adventsljusstake, men mitt estetiska öga blev något skämt. Ett misslyckande gällande utseendet, men smaken var det minsann inget fel på ;)

Jag kan inte lyckas alltid...

Jockarp.

Äta kakan......

Nu är årets julgranar huggna och hemkörda. Mollie satte upp sin direkt men jag fick vackert vänta lite, det saknades både ljusslinga och julgransfot. Men det viktigaste var faktiskt att hon fick upp sin.
I år har vi ju en ny familjemedlem som ska fira jul med oss och han fattar inte riktigt vad vi håller på med, men julkulorna verkar vara en höjdare i Kennets ögon. Jag är inte helt hundra på att våra granar få stå stadigt ända fram till tjugonaknut. Kennet kan ju ha andra idéer ;)

Vi tog en snabbis till fröken Särbo. Mollie och jag lagade middag och gjorde efterrätt. Allt stod klart på bordet när hon kom hem från en lång arbetsdag. När mat och disk var klart parkerade vi oss i soffan och tittade på så mycket bättre. Väldigt mysigt.

Under dagen var vi ute på turné en sväng, Vi åt sushi viket var en höjdare. Jag är så glad över att Mollie vill testa nya saker. Jag gillar nyfikenhet, det är en bra egenskap att ha med sej i livet.
Sen var det åter dags att säga hej då. Jag kan känna mej väldigt bitter i dom ögonblicken. Riktigt ledsen. Det över att jag inte alltid kan ha det som jag har det när vi två är tillsammans.

Jag försökte skaka av mej den ogynnsamma känslan och i bilen hem kom jag faktiskt till insikten om att jag just nu är otroligt lycklig. Det även om jag inte kan äta kakan jämt, men jag har den i alla fall i mitt liv. Och livet ter sej väldigt enkelt och ljust. Inget drama så långt ögat når och det är så otroligt skönt. Att bara vara liksom, att njuta av allt som livet ger. 

Mm livet är bannemej det bästa som hänt mej, inget snack om den saken.

Jockarp.

Flygtur....

Springtur i stan..

Jag har prioriterat rörelse mellan alla teams-möten denna vecka. Jag har sprungit en massa mil och jag fick även till ett pass med en kär vän. Vi dundrade upp i mördabacken, vi återupplevde gamla minnen.
Förr hade vi våra barn på ryggarna när vi gick upp för backen. Nu är dom modell större och medan vi var i backen och svettades så var dom i skolan. Tiderna förändras, på gott och ont. 
Kennet var med och han gillar det verkligen, jag har försökt ta en liten springtur med honom varje dag och sen har jag tryckt in ett pass på kvällen när Mollie tränat handboll. Då har Kennet fått vila. Vill ju inte slita upp den lille grabben.

Jag har fortsatt att köra in ved och nu är det fullt överallt vilket är skönt. Att jag ligger på ca 24-25 graders temperatur inomhus får mej att drömma mej bort ibland. Tänk att det är ett år sedan Mollie och jag hoppade på den där stora skutan i Miami som tog oss runt på en hel massa magiska platser. Ett år helt galet.

Det slog mej faktiskt att det snart är ett år sedan vi tog vår sista flygtur. Inrikes upp till Kiruna för att bo på ishotellet. Ett år sen jag flög sist. Det låter helt orimligt. Svårt att ta in. Samtidigt märker jag ju hur mycket vackerhet det finns precis runt husknuten. Ja det är minsann en aning upp och ner allting men det behöver ju inte vara något fel i det.

Mollie och jag har agerat hundvakt till mormor och morfars hundar. Det gick sådär. Det var väldigt mycket lek och bus, stoj och stim. Uppstigning skedde redan klockan fem, onödigt tidigt kan tyckas. Jag misstänker att det blir en tidig nattning i kväll.

Hundvaktaren....

Jockarp.

Vardagsrumsjobb......

Ett

Två

Mollie lämnades i skolan och jag hann med en snabb löptur med Kennet innan jag skulle in i möte.
Att sitta i möte större delen av dagen hemma i vardagsrummet är nog att smaka på en del av framtiden. Det känns som om detta kommer att fortsätta ett bra tag till.
Mellan mötena gräddade jag två nya surdegsbröd och jag må säga att dom blev vackra, var och en på sitt vis. Det allra roligaste med detta bakandet är att man inte vet från gång till gång hur det kommer att bli. Det är så många steg och det är så många moment som ska göras.
Att det tar minst ett dygn från att surdegen satts till att brödet är klart kräver självklart även det planering. Men det är det som gör det så speciellt och så fantastiskt roligt. 

Att snöa in på saker ses oftast som nåt mindre bra, men jag är väldigt glad över det där insnöandet. Att jag gjort massa bröd under en kort tid betyder bara för mej att jag får rutin på det och att jag lär mej det och med det blir allt så mycket enklare. Jag tror att jag kommer fortsätta ett tag till för att sen kanske trappa ner och bara baka vid behov. 

När alla möten var avklarade för dagen drog jag igång med vedkörandet. Jag vill ha fulla lador till jul så det är bara till att gneta på.
Kennet var med mej hela tiden och det var ett trevligt sällskap.

Tisdagar betyder handboll och det är jag glad för, det är totalt gråa dagar just nu och hade man inte haft något man måste göra så hade man med all sannolikhet blivit sittandes i soffan. Men handboll för myset och löptur för mej. Det var skönt att springa på belysta cykelvägar inne i stan. Snubbelrisken minskar markant ;)

Kvällsturen....

Jockarp.

Baken....

En helg i bakets tecken. Det har levererats mängder av bröd, frallor och kanelbullar av surdeg. Efter varje bak fascineras jag av att allt som krävs är mjöl, vatten, salt och tid. Hur kan det ens funka så? Att det även är brutalt gott gör ju saken extra fascinerande.

Mollie har hängt med kompisar i helgen, men även hon hittade inspiration och ville baka. Hennes bak blev chokladbollar med hasselnötter och strössel på. Enkelt och gott.

Hundpromenader och även lite springning med Kennet har det bjudits på i helgen. Jag älskar promenaderna med honom i sällskap av fröken Särbo. Vi har alltid fina samtal som rustar oss för framtiden. 

Vi passade på att träffa en vän som redan haft covid-19 vilket gör att hon är helt ofarlig att träffa just nu. Annars är jag väldigt avhållsam med möten med andra människor. Jag håller mej på min lilla kant i världen för att minimera risken att bli sjuk eller att smitta andra.

Vi har badat varje kväll och det är verkligen en enorm vardagslyx. Jag älskar dom stjärnklara kvällarna när jag sitter i mörker med ett härligt varmt vatten runt min kropp.  

Vi har lagat väldigt goda middagar som även det är en lyx som vi unnar oss i palatset. Bland annat har vi lagat Fisk och skaldjurssoppa med surdegsbröd. Smaka på de va ;)

Varje morgon i december månad har Mollie och jag börjat dagen med att titta på julkalendern. Det är så himla mysigt att sitta tillsammans den där kvarten på morgonen innan dagen tar fart. Det känns som om vi kommer att fortsätta så till den 24:e Jag tycker att det är en väldigt fin kalender i år. Vi gillar den både myset och jag.

Jockarp.

Rörelse....

Mössa på.....

Jag körde Mollie till skolan sen selade jag på Kennet. Vi skulle på tur på berget. Idag var det inte promenad utan idag väntade det en löptur, vi var ute över en timme och jag hade gärna varit ute fler. Fyra minus på berget och solen formligen vräkte ner, det gnistrade på den frostiga marken där vi sprang.

Jag fick närkontakt med ett rådjur, det var väldigt vackert med sin vita boll i baken. Kennet var väldigt intresserad av de men han fortsatte på vägen med mej.

Vi Kom hem och jag trodde att den lille Jack Russel killen skulle vara trött efter turen, men icke. Han var med mej under hela proceduren med att tömma badbaljan på altanen. Jag fick kasta i en dränkbar pump och låta dom 1300 literna begjuta min gräsmatta. Kennet tyckte det var fantastiskt kul att jaga vattenstrålen.

Ett par timmar sittandes i möte via teams var en aktivitet som tog vid efter spabadsuppfräschningen. Det var väldigt sövande att sitta inne i en mjuk soffa efter alla timmar jag spenderat i det friska kalla vintervädret. Men mötet var viktigt och efter att det avslutats hasade jag mej upp och ut igen. Bilen dammsögs och tvättades. Det var en syssla som blivit väldigt eftersatt den senaste tiden.

Jag passade på att köra lite ved när jag ändå var i farten, det pysslade jag med till myset kom hem i taxin.

Vi pratade en stund och eftersom hon ska vara med på scouternas avslutning där det skulle medhavas fika så satte vi igång och bakade kokostoppar. Det gäller att var förberedd.

Kvällen var vig till Handboll, jag tog med mej Kennet på en liten promenad sen fick han ligga och mysa på filten i bilen medans jag sprang en lite tur.

Det blev en bra dag rörelsemässigt för hela familjen och det är bra, man blir pigg av det ;)

Jockarp.

Surdeg.....

Jag har haft fantastiska dagar i hop med fröken särbo. Att min dotter firar sin 10:e födelsedag har även det kryddat mitt liv.

Mollie hade ett litet kalas och till det gjorde vi en egen tårta. Hon var duktig och den blev farligt god.

Mormor och Morfar kom på kalas och vi gjorde egen pizza som vi gräddade i vår egenbyggda pizza ugn. Det går verkligen att göra saker på ett sätt så det blir mer spännande, godare och festligt.

Jag hade köpt en soffa till min dotter i present och vi hade ett fasligt stohej att få upp den på övervåningen till morgonen då hon skulle firas med skönsång, som väl är sover min dotter hårt ;)

Hon blev väldigt glad över sin present och jag njöt av att se hennes glädje. Allra gladast blev hon över en bild på henne och Kennet som jag ramat in. Hon är så tacksam.

Vi har mest hållit oss hemma, hundpromenader på berget och lagande av mat. Vi har även fått upp ögonen på surdegsbröd. Vilket hantverk, jag gillar det. Man vet inte resultatet innan, en lyckad surdegen påverkar liksom hela baket. Vi har i alla fall bakat tre bröd och en sats frallor. Detta är något som vi ska fortsätta med. Jag gillar det skarpt och så är det nyttigt också. Något lite mindre nyttigt är pepparkakshus, vi har byggt två stycken och så länge man inte äter dom är det ju ganska okej.

En utfärd har vi gjort och det var till en fabriksförsäljning i Ronneby. Jag behövde en gjutjärnsgryta och en ny stekplåt. Jag köpte båda och jag var väldigt nöjd med min investering. 30 års garanti känns precis lagom för min ålder ;)

Jockarp.