Fika, självmordsbombare och klappar...

Hästtjejerna :)

Ja man kan väl säga att mycket av ens vakna tid som mammaledig består av att fika och att umgås med folk.
Denna veckan har det varit mycket fikande, i går var vi bortbjudna, det var ett upplyftande fika besök, med en människa som väljer att se saker på sitt egna lilla sätt och det bli väldigt intressant diskussioner.
Det är bra med människor som ger energi och inte tar, jag behöver mycket såna människor i mitt liv.
Det lär bli fler fikastunder där hoppas jag.
Vi pratade om människor som inte är så sunda och människor som inte är så lämpliga att ha i sina liv.
Och hon berättade att det fanns fler människor som är som min sk fru, hon sa att hon till och med träffat människor som varit värre, det tvivlat jag dock på. Är det möjligt?

Sen var Mollies favorit hästtjej här på kaffe rep, de går i ett..Morfar kom också, Mollie låg i hans knä, och när ja sen tog upp henne så luktade hon olja och diesel, ska börjas i tid med traktorlukter.
Det skönt att ha människor omkring sej, man har ju lite annat att fylla huvudet med då, än att bara gräva ner sej i alla tankar och frågor man har.

Efter en lång, och en så gott som sömnlös natt så fick vi fikabesök 08,00.
Idag började bjudningarna tidigt här i Jockarp, i form av en väldigt kär gammal vän,och hennes lilla bedårande dotter som är fyra månader gammal, gud vad stora dom är i den åldern, helt otroligt att min lilla Mollie mys snart är så stor.
Min sk fru kom klart upp på tapeten, det var ju ovanligt.
Min vän sa att hon hade kunnat räkna upp 50 par som hon trodde skulle dela på sej innan hon skulle räknat upp oss. Och jag kan ju som vanligt inte göra annat än att hålla med.

Vid ett snåret kom en jobbarkompis och hans fru, och då var det fika dax igen. Han är sjukskriven så då går de ju bra att träffas på dagtid.
Dom tyckte att Mollie var så fin, och att hon hade så fina färger, och att hon var otroligt snäll och rar, dom satt och gullade och pratade med henne, de var så mysigt.
Och jag tog klart åt mej av alla vänliga ord.

Jo sen har det ju pratats en hel del om den här självmordsbombaren, det är ju fruktansvärt, jag undrar om det någon gång kommer att komma hit, till den lilla delen av världen som jag lever i. Eller att det är som jag alltid sagt att det är en säker plats att växa upp på.
Stockholm vs Jockarp. Vilket är säkrast för ett litet barn?
Jag röstar faktiskt på Jockarp, och har man nu barn så får man väl se till att dom får växa upp i trygghet.
Det är väl klart att risken för att bli ormbiten eller getingstucken är större här än i en storstad, men jag föredrar nog det.
Nej vi är trygga här.
Mitt hem är min borg. Eller vår borg.

Julklappar,julklappar alla dessa julklappar. Jag har väldiga problem varje år när det börja närma sej jul.
Jag gillar ju inte julen.
Jag gillar inte överflödet, jag mår dåligt av alla saker som man köper till varandra som saknar värde, matrialistiska saker utan känslor, man köper saker för att man måste.
Och det är en plåga innan man kommer på vad man ska hitta på och köpa. Ångerst, ångerst och ångerst.
Jag och min sk fru gav nästan aldrig några gåvor till varandra, vi ansåg att vi redan hade allt. Jo ett år fick jag en get av henne, då blev jag faktiskt väldigt rörd, det var en fin gest. Men oftast blev de inget och i stället så åkte vi på semester eller hittade på någon annan trevlig liten utflykt, vi tyckte likadant i det avseendet.
Så jag funderar på om jag helt enkelt kan hoppa över att köpa något till Mollie.
Eller man klassas då som en dålig mor?

Det här med barn det är ju väldigt märkligt, det är väl så stort så det är därför man inte förstår det.
Men om man nu tänker som i Mollies fall, hon vägde 3305g när hon kom ut, och ändå så var hon färdig på något sätt, hon ser ju ut som en människa och beteer sej som en, men i lite mindre skala. Men ack så hjälplösa och bekymmersfria dom är. Jag vill dit igen.
men det är väl som min mor säger, du har redan haft de så en gång. Du får nöja dej med det.
Tänk att ligga i sin mors trygga famn och bara titta med nyfikna ögon på allt som händer runt omkring, ligga och titta på fotografierna på väggarna eller skenet från julstjärnorna där i fönstret.
Men ja jag vet, det är verkligen inte alla som har det så.
Och det där med närhet, när man har barn så ser man hur viktigt det är, jag kan ha hjärtegrynet i famnen tills hon somnar, sen lägger jag ner henne, ja då vaknar hon på direkten, sen tar jag upp henne, ja då somnar hon, visst är de konstigt.
Det bevisar ju bara att närhet och kärlek behöver man i alla skeden i livet, dom som säger något annat, dom har nog aldrig upplevt kärleken, den kärleken till ett barn, den villkorslösa sanna kärleken.
Och det är underbart att känna att Mollies hälsa och välbefinnande hänger på mej och att jag kan ge henne  den bästa starten i livet en start med ömhet, närheten och kärlek.

Min lilla smurf.

Kärlek i Jockarp