Födelsedag....

Mollies nya skor.

Idag klockan 11,52 är det exakt 34 år sedan jag tog mitt första andetag. Det var tydligen en lika besvärlig vinter då som det är nu, men jag kan inte komma ihåg att jag frös någon gång.
Det här med att komma ihåg saker tycker jag är lite intressant.
Jag tror inte att jag minns någonting från mina första år i livet.
Varför gör man inte det, är det bara en tillväxtperiod.
Eller är den första tiden i livet helt meningslös.
Vad är det som gör att man minns vissa saker och inte andra?

Jag minns iallafall vad jag gjorde denna dagen för ett år sedan.
Vi befann oss i Paris, denna romantikens huvudstad, det var en underbar dag.
Och kvällen avslutades med en middag i de mysiga konstnärskvateren i Montmartre, efter att vi tittat på den storslagna kyrkan sakrekör.
Min sk fru beställde in sniglar till förrätt, jag provade med en och jag vill ju inte rekommendera någon att stoppa detta sega, slemmiga, och illa smakande djur i munnen.
Ni som inte har provat, kan jag bara säga.
Gör det inte.
Nej då var min goda löksoppa ett helt klart bättre val.
Till huvudrätt blev det anka, det var inte helt fel kan jag säga.
Och efterrätten, ja eller efterrätterna, någon liten skvallerbytta hade berättat att jag fyllde år, så in kommer det två olika efterrätter, den ena större och mäktigare än den andra. Usch jag orkade inte med det, men det var en fin gest. Och hela resturangen sjöng en liten sång för mej, det var trevligt.
Det var iallafall en fin födelsedag och jag minns den som det var i går.

Dagens födelsedag är lite annorlunda. Man känner sej mer vuxen, och jag känner att jag  har en betydligt större och tyngre ryggsäck att bär med mej i mitt fortsatta liv. Ja ni vet ju vad den säcken innerhåller, och de mesta av det har kommit under år 2010....Detta fantastiska usla, fruktansvärda, sjuka och alldeles underbara år.

Jag började mitt 34:e år men en skogspromenad men min mor och min underbara lilla tös, det var egentligen för kallt, men vi fick bita ihop idag.
Sen blev det frukostmys hemma i stugan men goda köttbullsmackor.
Några vänner ringde och snackade lite, men annars var det en lugn och faktiskt lite ensam dag.
Fick även ett samtal som man inte uppskattar att få på sin bemärkelsedag, men jag ska försöka slå det i från mej och begrunda innehållet innan jag skriver om det här.

Min bror och hans familj var på väg hem från Stockholm så dom kunde man inte hänga med, det är ju inte utan att man saknar Mollies små kusiner i bland.
Men vi får väl lov att fira en annan dag.

Vi fick förstås lite roligheter med posten idag, jag fick ett jättefint födelsedagskort från mina vänner i norr, de sitter numera på kylskåpet och glänser.
Och Mollie fick en lite försenad julklapp från hennes kanske blivande kavaljer Arvid, det var en tröja och ett par söta små skor, så nu har vi minsann nya dojor både hjärtegrynet och jag.
Arvid och Mollie har aldrig träffats.
Men Arvid var med på vårt bröllop, så han har ju träffat Mollie när hon låg i magen och skvalpade runt.
Och förhoppningsvis ska denna lille kille snart komma ner från huvudstaden till vår vacka by med sina föräldrar och bara mysa och njuta av lantlivet.

Alla har varit så givmilda mot lilla prinsessan, jag har själv inte köpt någonting till henne förutom blöjor, och hennes mormor är lite sur för att hon inte kan köpa något.
För denna lilla dam har en garderob som jag tror Donatelle Versace skulle bli avis på.

Kvällen ska gå i bingotstecken, det blir jag och en rolig prick och lilla Mollie som ska lira, nu hoppas vi på storvinst...Man får väl önska alla andra bingofantaster ett riktigt lycka till, må bäste man/kvinna vinna.

Nu har det badats här så det får nog bli lite soffhäng med mitt allt ett tag.

Födelsedag i Jockarp.