Festprisse....

Idag räknar jag helt kallt med att det är gott om svenskar som ligger och slickar sina sår efter gårdagens amatör afton..
Det är helt sanslöst att man själv varit så fruktansvärt omogen en gång i tiden, så man drack upp alla julklappspengarna på krogen, som man fick av snälla tomten.
Tänk att man nu istället uppskattar att sitta hemma i sin lugna vrå, med nerkräkta kläder och blöjbyte stup i kvarten.
Tänk att man tycker att det är det bästa som hänt en.
Men det är väl det som kallas att mogna.
Jag kan ju se alla vuxenpoäng som trillar in.

Livet tar verkligen oanade vändningar.
För ett par år sen var man en festprisse utav guds nåde, och nu är man en ansvarsfull mor.
Jag gillar vad livet har att bjuda på.
Frågan är hur ser det ut framåt?
Jag ser mej själv som en betydligt bättre människa nu, det är ju ledsamt att inte andra kan se det.
Jag tänker då närmast på min sk fru.
När vi träffades var jag en vilde, fester så ofta som möjligt, och mottot var som det fortfarande är, att allt går att fira, men då firades de med annat än med saft och tårta.

Det kan ju vara så enkelt att jag insåg att det var dax att lugna ner mej och växa upp, och att hon då stod kvar i fjortisstadiet.
Om man ser på handlandet så stämmer det ju.
De kan ju vara det som gjorde att hon inte ville dela sitt liv med mej och oss, jag blev en dryg vuxen helt enkelt och hon är kanske inte färdig lekt ännu.
Hon kanske behöve leka lite i storastaden, gå från famn till famn ett tag för att inse att gräset inte bli grönare än det var på denna sidan, denna sidan med fru och barn.
Hon kanske själv behöver att få sitt hjärta krossat för att inse hur man bör och inte bör behandla sina medmänniskor.

Jag är iallafall glad att jag inte gjort som hon och att jag har blivit en bättre och kärleksfullare människa.
Och det får jag kanske tacka min sk fru för, för det är ju hon som tjatat på mej i alla år att jag måste prata om mina känslor och berätta hur jag känner.
Och det är ju det jag gör här och nu.

Så tack för det J..

Gröngräs i Jockarp.