2010...

Går kväll....
Och natten blev till att tänka och fundera, dagen hade lämnat så mycket så det behövdes en reäl eftertanke.
Starten på mitt 35:e år började med diskussioner om meningen med livet och paradoxen mellan just meningen med livet och det som händer i mitt liv.
Jag får liksom ingen ordning på det och det ska jag nog inte heller få.
Hade ett bra samtal med ett par vänner om just detta att jag kan känna en viss panik över att jag inte kan få klarhet i varken det ena eller det andra.
Båda två vännerna menar på att jag inte kan få klarhet i allt och att jag måste försöka släppa och gå vidare. Hmm ja de är lätt att säga.
Men nytt år nya utmaningar.
Jag ska verkligen göra ett tappert försök.

Vi hade ett trevligt dambesök till bingot, tyvärr resulterade det inte i någon vinst, men vi åt en väldigt god cheesecake, och jag blev uppvaktad med ballonger och rosor vad mer kan man begära?
Så tack för det.

Nytt år....Och gott nytt år, dom orden har fått en helt ny innebörd för mej.

För vad ska man säga jag som trodde att år 2010 skulle bli det bästa året i mitt liv.
Det blev ett väldigt upp och ner vänt år, hopp och förtvivla, glädje och sorg.
För vem kunde veta att när man stod vi eiffeltornet på nyår 2009/2010 och såg den spektakulära ljusshowen och pussade sin då blivande fru gott nytt år, vem kunde då veta att detta året skulle bli de märkligaste hittills i sitt liv.

Vi kom hem från Paris, och några veckor senare åkte vi med en vän på spa till Polen.
Vi ville åka en längre resa till något varmare land, men vi var mitt uppe i att försöka skapa ett nytt liv och bilda en liten familj.
Så vi vågade inte boka in en längre tripp för om det skulle vara så att vi fick ägglossning så ville vi inte missa en månad bara för att vi låg och slappade på någon strand någonstans på andra sidan jorden.
Men vad vi vet nu hade vi kunnat åka.

För det dröjde fram till den 12 Mars innan vi gjorde det lyckade försöket, och det lilla fröet äntligen började gro. Sen avlöste lyckan varandra, den 27:e mars testade vi positivt, och livet lekte, vi orkade nu umgås med folk igen och vi kände att nu äntligen var det vår tur.
Den 10:e April tog vi tåget till Köpenhamn med en vän och gick in på kliniken och köpte lite fler doser av samma donator, för att vi skulle kunna bli en större familj längre fram i livet.
Vi storsade på ströget och den första varma vårsolen brände på och vi bara njöt av att vara.

Vi var på kalas och vi hade även storkalas här, Min sk svärmor fyllde 60 år så det var stor baluns, och allt var frid och fröjd, vi hade då berättat för alla i våra familjer att vi väntade barn och alla såg positivt på det. (sa dom iallafall)
Vi var på lite småutflykter och även ett bröllop nere i skåne. Vi jobbade på som vanligt och min sk fru började nu så smått att planera för vårt eget bröllop.
Vi firade en fin somrig midsommar med våra gemensamma vänner.
Åkte och köpte ringar till vår vigsel, vi bestämde oss för att ta samma som förlovningsringarna, de skulle bli fint tyckte vi.
Vi gick på festivaler och konseter och allt annat som hör sommaren till.
Som synes ett helt normalt lyckligt förhållande.

Vi åkte till huvudstaden och gifte oss och njöt av festival livet, vissa njöt nog mer än andra ,men de var lite svårt för mej att se just då.
Vi åkte på honungsresa till Gotland, och det började kännas konstigt. Vi åkte hem och hade bröllopsmiddag, och fick en massa gåvor.
Jag åkte till Norge några dagar, vi åkte till Malmöfestivalen, och det kändes nu väldigt märkligt, när min sk fru började umgås mer och mer med telefonen och datorn, jag och magen var inte intressant längre.
Jag gick här hemma lyckligt ovetande och lycklig över att vi skulle ha ett litet barn.
12 sep brakade helvete lös, de var då orden kom från hennes mun....
Jag vet inte om jag vill ha barn med dej. Snacka om chock.
Den 17:e drog hon till Stockholm och den 19:e öppnade min bäste vän sitt hem för min sk fru, de sämsta valet han gjort.
21:e erkändes den grymma otroheten rätt upp i ansiktet och den 26:e flyttades alla hennes saker.
HON skulle fundera.
Min värld rasade samman och fram till den 22:e nov så var mitt liv svart så svart som jag aldrig trott att något kunde bli.
De var så svart så jag trodde aldrig jag skulle kunna se något ljus mer.

Men den 22.e nov kom hon, den underbaraste lilla människan som skådats på vår jord, hon var fullt frisk rund och fin och jag kände att jag äntligen kunde lyfta ansiktet mot solen och slippa se skuggorna.
Jag hade klarat de och mitt barn var friskt vilket jag tvivlat på och varit så rädd för att hon inte skulle varit på grund utav vad min sk fru gjorde mot oss.

Nu på årets sista dag kan jag bara sammanfatta mitt 2010 med ett ord och det stavas KAOS.

Men jag känner att vi håller på att bygga något stort, vi har våra rutiner och vi trivs ypperligt i varandras sällskap.
Vi har en underbar familj som älskar och stödjer oss i allt vi gör, en familj som gör vardagen till ett enklare, lugnare och tryggare liv för oss.
Vi har helt otroliga vänner som verkligen ställt upp med att lyssna och med mej försöka att förstå detta märkliga som hänt.
Vänner som öppnat sitt hem för mej och numera oss, bjudit på middagar, kramar, tröst och uppmuntran. Vänner som stått stadigt med en öppen famn och axlar jag kunnat gråta ut mot.
Vänner som låter mej vara den jag är, som låter mej fråga dom varje gång jag se dom VARFÖR hon gjort detta i mot oss,
Vänner som gång på gång svarar, samma sak. Vi vet inte.
Vänner som orkat lyssna.
Vänner som orkar att vara vän med mej.

Så hur bättre kan man avsluta år 2010 med att säga dom tre vackraste orden och dom säger jag till min familj mina vänner och sist men inte minst till min underbara dotter.

Jag älskar er.

Gott nytt år från Jockarp