Mail och vässad penna....



Myser på skötbordet,med kommunens renaste stjärt

 Fick mail från ett par gamla vänner igår, som betydde mycket, dom hade läst min blogg och ville visa sitt deltagande i min besvärliga situation och i mitt upp och ner vända liv. Dom skriver att dom tycker att jag skriver bra och att jag är stark som orkar ta mej framåt.

Att dom tycker att det jag skriver är bra är inte så konstigt, för som jag sagt innan. Det som kommer från hjärtat går till hjärtat.
Men att människor orkar ta sej tid och läsa och att man till och med skickar mej mail det betyder jätte mycket för mej.
Det är samma sak med alla kommentarer jag fått här på bloggen, all stöttning, det har verkligen visats att människor inte finner sej i allt som har hänt i mitt liv, att det absolut inte är ok att bli behandlad som jag blivit, jag är stolt och mäkta imponerad av all vänlighet som finns här ute i vårt avlånga land.

Efter att jag och lilla hjärtegrynet var med på bild i tidningen på sidan för nyfödda så är det många som har hört av sej och frågat vad som hänt, varför jag var ensam med Mollie, dom har tyckt att det saknades något på bilden.
Ja man kan ju säga att dom som inte visste vad vi blivit utsatta för innan, dom vet de nu.
Och alla säger samma sak, vad är det för fel på en människa som beter sej så mot någon annan...ja de frågar jag mej med.

Jag hade vässat min tunga och min penna i dagens blogginlägg, men jag fick tyvärr trycka på radera inläggs knappen.
Jag har ju lovat mej själv att jag inte ska sjunka så lågt som min sk fru och hennes lilla bihang gjort.
Jag ska stå upp för ord och handling.
Så när allt detta är över ska jag fortfarande kunna bära mitt huvud på rätt plats på min kropp, jag ska kunna möta andra ögon utan att behöva slå ner min blick och viktigast av allt att Mollie ska kunna känna en glädje och stolthet över att ha mej som sin mor.
Och med tanke på att jag har ca: 5-600 sidvisningar på min blogg var dag, så vill jag inte skita bort detta förtroende. plus då att jag vet ju inte vad det är för filurer som är inne och läser vad som pågår i mitt liv.

Och med tanke på stämningarna som dimper ner lite då och då i brevlådan med så är det säkrast att hålla sej till sakfrågorna.
Jag har fått en påminnelse på min fina stämning som låg här hemma när jag kom hem från BB....Det är så komiskt alltihop.
Om nu min sk fru kommit hit och skrivit på papprena med mej innan Mollie fötts så hade hon varit fri hemska mej nu.
Men eftersom hon inte kunde bestämma sej om hon skulle ha den underbara kakan eller äta den så ligger hon nu lite små pyrt till.

För enligt lag så är det betänke tid för mej bara för att Mollie föddes just den dagen som stämningen kom. Så hade den kommit dagen innan eller då om hon nu skrivit på papprena så hade nu allt detta varit ur världen både för henne och mej.
Men nu måste vi alltså vänta ett halv år innan man kan skriva på, det är ju så man håller på att skratta på sej.

Men med tanke på att hon tyckte att JAG hade satt käppar i hjulen för henne vad det gällde skilsmässopapprena. 
Så varför kom hon inte och skrev på dom i hop med mej, hon lämnade mej den 17 sep varför skicka en stämning den 22 nov då två månader senare?
Nej om det hade varit lite stake i den bruden så hade hon slutat upp med att försöka lägga skulden på mej...
Jag har inte käppat några hjul, de har hon gjort själv.
Och att man är så feg och omogen så man hellre går igenom tingsrätten med papprena i stället för att ta tjuren vid hornen, ja det säger tyvärr det mesta om den personen som jag lovat att leva med för resten av mitt liv.

Och jag tvingade henne inte att gifta sej med mej. Hon sa ja till mej med glädje i röst och ögon, hon sa ja till mej för att hon älskade mej, så vad nu den manipulativa stockholmska lurat i henne det vet inte jag. Men hon kunde tänkt sej för mer än en gång istället för att komma nu och ångra sej.
Personligen tycker jag inte att man skulle kunna skilja sej för har man inte bestämt sej hur man ska leva sitt liv, så ska man absolut inte lova någon annan människa något som man inte tror att man kan hålla.
Men hon tog nog väldigt lätt på det där med evig trohet, eller älska i nöd och lust, eller stå vid sin älsklings sida...
Det är inte klokt vad det är lätt att göra val i livet som öderlägger andras människors liv..
Men som en av vännerna skrev i mailet i går.
Att med tiden kommer hon att förstå att hon gick i från den totala kärleken.
Mycket kloka och tänkvärda ord.


Vi hade besök av en vän till familjen, som hade med sej en fin festblåsa till Mollie, så nu är nyårsblåsan fixad.
Vid klädprovningen hände det en liten olycka, lilla jackan blev nerspydd, så det blir tvätten för den direkt.
Samtidigt kom lille Viking och hans fina mamma på besök, och där hoppas vi Mollie och jag att vi ska kunna fortsätta att ha kontakt och att vi ska kunna hitta på en massa roliga saker ihop.

Vi var även i Bromölla bowlinghall där nästan hela släkten Vilhelmsson drabbade samman i en grym och spännande bowlingmamatch. En match som slutade med att min storebror drog det längsta strået och vann alltihop. Men jag får väl skylla på att jag fick amma mitt upp i matchen vilket resulterade i ett och annat streck på skärmen, som absolut inte skulle varit där.
Sen blev det ett resturangbesök. Och sen vidare hem i soffan, jag trodde de skulle bli en lugn afton framför idolfinalen, men hjärtegrynet blev dålig i magen, jag hann inte få på blöjan förens det var dax att byta igen, jag kan ju säga så mycket som att de hade varit skönt att fått lite avlastning med blöjbytandet just då, men vi fixade det hjärtegrynet och jag.

Idag blir det projekt utegran...vi får se om vi kan få ner den, men det slutar väl som vanligt med att den lutar mer än det berömda tornet i pisa.

Middagstid i Jockarp...