Blöjtårta, guld och snöhjärtan....

Blöjtårtan :)

Ja gårdagen gick i de socialas tecken.
Vi var ute på promenad på morgonen, men efter de var det fullt upp med fin folk från Hällevik.
Dom hade med sej en massa gåvor till lilla hjärtgrynet. Det var nappar, klänningar, joggingbrallor och sen en alldeles underbar blöjtårta.
Den hade tydligen varit gjord ett tag och bara stått där hemma och väntat på att Mollie skulle dimpa ner på denna jord, vi tyckte att den var jätte fin och en utomodentlig gåva till en liten "skitgris"
Det var ett väldigt mysande med sötnosen, nu vill jag hålla, nej det är min tur, nej nu är det min tur och så vidare. Dom var så söta allihop och Mollie bara mös.

Lite senare kom mormor, morfar och kusinerna med familj, det var dax för pizza. Vi hade även besök av mormors bästis och hennes man, vi har lite affärer ihop som vi behövde lösa.
Moster och kusinerna kunde inte sluta mysa med mollie heller, så hon hade verkligen en bra dag .
Allt ljus på henne. Precis som de ska vara.

Jag fick ta del av ett väldigt fint och känslomässigt skrivet brev, det var nästan som om det var jag själv som skrivit det...Den obotlige romantikern.
I vilket fall så var det ett viktigt brev både för mej och Mollie, fortsättning följer.

Tanken var att vi skulle spelat bingolotto, men det fick vi lägga på hyllan.
Det blev en sen kväll, så när alla besökare gått, var det bums i säng.
Och jag måste säga att min dotter är ett sällsynt exemplar, den lilla sömntutan sov i åtta timmar i sträck, de kan man väl inte bara klaga på?

Vi har varit ute och busat i snön, och tankarna gick narturligtvis till min sk fru, vi brukade alltid göra snöänglar några gånger varje vinter, men nu tycker jag inte att den rätta känslan infinner sej, så vi lekte lite med färg i stället.

Jag tänker mycket på hur det kommer att bli för Mollie när hon växer upp. Tanken var ju att hon skulle ha två mammor som älskade henne.
De skulle bli naturligt för henne att vi var två kvinnor som levde tillsammans, precis så naturligt som det varit för Mollies kusiner. Min sk fru har varit med dom från början och dom undrade alltid vad min sk fru var när hon inte var hemma.
Men för Mollies del kommer de kanske att bli att hon lever med en ensamstående mor istället för med homosexuella föräldrar, vilket kan bli lite besvärligt för mej om jag nu skulle träffa någon trevlig tjej någon gång längre fram i livet.
Kan ju bli mycket att förklara för ett litet barn som jag hade sluppit om min sk fru viljat leva i hop med mej och det lilla undret...Det hade ju fallit sej så naturligt då..
Men jag kan väl inte måla fan på väggen, mycket kan ju hända.
Men jag gillar inte att inte vara ordentligt förberedd.
Överaskningar är helt enkelt inte min grej.
Jag har fått nog av det detta året.

Vi fick ett stort svart paket i brevlådan idag, och när jag läste kortet så började jag nästan gråta, det var från en homofamilj i Lund, som egentligen var vän med min sk fru, kortet var så fint skrivet. Det stod lycka till med din fina dotter. Ni har alltid varandra Mollie och du... Och ja det stämmer nog...Jag blev så glad och tacksam för allt det fina dom skickade, att det finns så vänliga människor, att dom tänker på oss, vi som knappt känner varandra....Jag är så otroligt lyckligt lottad... Tack snälla ni.

Det visade sej att lilla hjärtegrynet blev veckans guldhjärta i sydöstran, till stolta mammans glädje, hon är mitt eget lilla guldhjärta, men det är ju skoj att kunna dela med sej av allt de fina.
Jag har nu gått här hemma och mallat mej, så det är ju tur att Mollie är så liten annars hade hon nog tyckt att jag var knäpp.
Jag tycker jag har all rätt till att vara mallig. För detta lilla liv har jag verkligen gjort bra.



Mollie is da shit :)

Lite kladdigt, men nöjd ändå...

Stolthet i Jockarp.