Livförsäkring....

Har inget behov av sånt...

Mollie är åtta veckor idag, herregud vad tiden går fort.
Jag börjar komma in bra i de nya livet nu, jag känner att jag mår bra och att vi tar för oss saker, ingen dag är den andra lik.
Mammarollen passar mej perfekt, jag är en nöjd, stolt och trygg mamma.
De känns som om inget är för svårt för mej.
Det bästa med att vara ensamma mamman är att det är ingen annan som lägger sej i hur jag ska uppfostra Mollie, jag gör precis de som faller mej in för stunden, och den som tycker att jag ska göra något annat kan jag bara be att pysa.
Vill jag ha tips, ideer och svar på mina frågor, ja då frågar jag, annars undanber jag mej faktiskt synpunkter på min barnuppfostran..

Jag tror till och med att vi är ute och rör på oss betydligt mer nu än om min sk fru stannat kvar, vi har roligt ihop, jag och Mollie mys.
Anledningen är nog den att hon är oförsämt snäll att ha med sej, hon är nog som jag.
En person som kan föra sej i vilket sammanhang som helst, jag kan ju prata med bönder på bönders vis, och pensionärer på deras vis.

Det är ju helt klart en fördel att jag slipper dela henne med någon annan.
Mollie är mitt barn, bara mitt, och hon kommer aldrig att bli någon annans barn, de är konstigt när man tänker så, men så är det iallafall.
Jag har inte sett de som något positivt innan, men de är ju många som har resonerat så och sagt de till mej. Men jag har alltid hävdat att ett barn ska ha två föräldrar.
Men nu  tvivlar jag faktiskt på om det hade varit så bara att hon skulle haft en sådan oansvarsfull människa i sitt liv som nu min sk fru visade sej att hon var.
Nej vi har det nog bäst så här, och Mollie har ju en förälder som är ansvarsfull,, kärleksfull och som visade sej vara tillräckligt mogen för att ta hand om ett litet barn.
Problemet jag kan se är om de nu skulle hända mej något, och Mollie skulle bli föräldralös.
De är ju inte så stor risk om man har två föräldrar. Då borde ju i alla fall någon av dom  finnas kvar, men nu är det ju inte så, händer de mej något, ja då är hon ensam helt enkelt.

Men jag känner ju att tiden då jag skulle utsätta mej för extrema saker bara för att hävda mej eller känna någon form av adrenalinkick, den tiden är helt klart över, jag behöver inte förverkliga mej själv.
Jag behöver inte göra karriär på jobbet, jag gör helt enkelt min karriär hemma med mitt barn nu.
Och varje ny dag med med henne är en kick som ingen, bungyjump, falskärmshopp eller möte med något äckligt djur skulle kunna mäta sej med.
För den sakens skull har jag definitivt inte slutat att leva, jag lever bara lite annorlunda. Och jag lever bättre än jag gjorde förut.
Men skulle de hända mej något ändå så har jag tecknat en fet livförsäkring på mej själv så händer det mej något nu så ska hon iallafall ha mat på bordet.
Sånt gör man om man är en ansvarsfull mor.

Livförsäkringen tillfaller bara Mollie, så ingen sk fru kan gör anspråk på den, kan ju vara bäst och skriva så man inte ligger här med fötterna i vädret en vacker dag...

Har inget behov av sånt här heller, som väl är :)

Nu ska vi ut och fånga dagen, myset och jag...

Uppåt i Jockarp.