torsdag 20 januari 2011

Prins Daniel och prinsessan Vilhelmsson...


Ja herregud de svenska rättssamhället är ju otroligt.
Igår skickade pappa blå en lakej till Månsagården, är det klokt att de läggs ner så mycket tid ork och statliga medel för att delge mej att min sk fru vill skiljas.
Man fattar ju nu varför skatten är så hög.
Man kan ju inget annat än att flina åt hela systemet.
Men nu ska man väl slippa en massa stämningar i lådan på ett tag, men man vet ju aldrig var den fega rymligens nästa drag i den här allt smutsiga historien blir.
Men Mollie mys och jag väntar med spänning på nästa drag.

Min sk fru hon skämmer bara ut sej mer och mer för varje dag som går. Det blir nog ett tufft liv för henne att leva.
Från att levt ett lugnt tryggt stabilt liv, till att leva med skräcken och rädslan att människor runt omkring vet vad hon gjort och hur fel hon gjort...De stundar tuffa tider.

Det spekuleras ju reält i vad det gäller om kronprinsessan Viktoria är gravid eller inte, herregud alla tidningar visar bilder på henne och zoomar in magen.
Jag leker lite med tanken ibland om hur det skulle varit om kronprinsessan kommit ut som homosexuell , hon hade väl förmodligen fått abdikera, och flytt moder svea, fortare än kvickt.

En annan fundering som var på genom resa igenom mitt huvud var om Daniel gjort mot Viktoria som min sk fru har gjort mot mej. Vad hade då hänt?
Antagligen, nu är detta bara hypotetiskt givetvis, mina tankar om de hela, men likheterna är slående om än lite skillnad, men jag kommer till det.

Vi kan börja med min sk fru, hon bodde i hop med mej i fem år under dom fem åren levde hon i sus och dus, hon behövde aldrig, och då menar jag aldrig, fundera på ekonomin hon bodde så gott som gratis, reste jorden runt, behövde aldrig känna någon press med att hon var tvungen att hitta ett jobb för att överleva.
Vi bestämde för all del att hon skulle betala en hyra på tretusen kronor i månaden, men de rann ju väldigt snabbt ut i sanden.
Dom räkningar hon hade var sin mobiltelefon, bensin räkning, plus sitt csn lån.
Hon bodde i en kåk på 300 kvadratmeter, en härlig trädgård, egen bil, oxkött på bordet en vanlig tisdag.
Hon gifte sej med sin stora kärlek och blev fru Vilhelmsson och ett litet barn var på gång.
Men ändå var hon inte nöjd.
Hon fick panik.

Stackars Daniel han sitter i samma sits som min stackars sk fru gjorde, för det måste ju vara väldigt synd om dom båda två.
För Daniel kommer nu för all framtid vara försörjd av kungen, eller för den delen svenska folket.
Han kommer inte kunna jobba med de han vill, (de fick ju visserligen min sk fru,) så han har de ju betydligt värre.
Han har offrat allt för Viktoria.
Min sk fru sa till mej med att hon hade offrat allt för mej.
Hela hennes karriär, vilken karriär?
Och vad kan väl vara värt mer än att offra sej att leva i sus och dus med den man älskar som man gifter sej med.
Med den man väljer att skaffa barn med ?

Prins Daniel och Prinssessan Vilhelmsson satt i samma båt.
Skillnaden är hårfin, men ansvarstagandet från prins Daniels sida är betydligt högre än vad prinsessan Vilhelmssons var. (än så länge iallafall)

Just nu leker jag med tanken om att prins Daniel han flippar ut som prinsessan Vilhelmsson gjorde, att han får panik och då kanske lämnar den kanske gravida kronprinsessan Viktoria. Vad hade hänt då?
Förmodligen hade han blivit lynchad vilket han också hade varit värd...

Det är ju tur att det inte händer oftare i samhället, men samtidig hade de varit spännande och se vad resultatet blev.
Hur andra människor som gjort som min sk fru gjort emot mej.
Hur mår dom egentligen?

Mina tankar är speciella jag vet, de måste bero på för mycket fritid.



Jockarp. För sverige i tiden :)

5 kommentarer:

  1. Har du funderat över hur giraffer låter?

    SvaraRadera
  2. DU är så underbar!! :)och en fantastisk bloggare, ser varje dag framemot att läsa lite nytt. gillar din poäng här. :)

    SvaraRadera
  3. För Sverige i tiden.....Då är tydligen allt tillåtet...Om man har hjärta till det vill säga. Kram

    SvaraRadera
  4. Jag säger som du, och säkerligen många fler...

    Om man älskar varandra, vill dela livet med varandra och skaffa familj med varandra, då är man villig att offra allt!!! Jag är en obotlig romantiker..turligt nog finns det fler av den sorten :)

    Bara stå på dig!! Känner av i dina inlägg att du börjat bli mycket starkare nu!! Vi finns allihop för dig! Kram från Karlskrona <3

    SvaraRadera