Under regnbågen...

Mollie bröllopsfin.

Oj oj oj.
De jag bevittnade i går på Malmö museum, det var mäktigt.
Mina vänner kommer in sida vid sida med sina händer så tätt inslingrandes i varandras så de såg ut att vara ett.
Dom kom där gåendes längs altargången med sina vita klänningar och sina nya convers skor i ett enda stort lyckoskimmer,  det lyste och strålade om dom.
När dom stod sida vid sida och lovade att stötta och värna om varandra i alla sina dagar, när dom sa ja till att dela livet ihop, det är en mäktig känsla.
Det gjorde ju inte saken mindre mäktigt av den fantastiska skönsången, tre underbart vackra sånger drogs av, så kombinationen mellan sången och dom vackra brudarna som stod med sina tindrande ögon, och hjärtan som slog för varandra resulterades i att tårarna trillade till höger och vänster.
Mina tårar föll hårt, dom lät som stenar mot glas.
Det var jobbigt, säger jag något annat så ljuger jag, den stora glädjen jag kände för mina vänner, var lika stor som den sorg jag kände i mitt hjärta över att min sk fru betet sej så illa mot mej, jag for tillbaka i tiden, till sommaren, innan hon flippade ut, när vi själva stod framför våra vittnen i ett glädjensrus, och sa ja till varandra.
Jag kände en sorg över att hon inte var med och kunde se allt de vackra, en sorg över att hon valt bort mej, Mollie och alla våra vänner, våra gemensamma vänner som betytt så mycket för oss.

Efter cermonin så gick alla gästerna ut och väntade in brudparet, det var mörkt, rått och kallt, regnet låg i luften, och dimman tryckte sej på.
Men alla gästerna log och det var en härlig stämning, alla fick ett jättetomtebloss som vi tände innan brudarna kom ut till folketsjubel.
Sen blev det ett kramkalas utav guds nåde, värmen spred sej och alla pratade om hur fina bruparet var.
Innan dom åkte i väg i den regnbågspimpade bilen så tändes och skickades de upp en rislykta mot himlen i kärlekens tecken.

Färden gick sen vidare mot pildammsparken och margareta paviljongen, där avnjöts det en härlig buffé.
Hjärtegrynet och jag fick en bra plats vid bordet med trevliga lättsamma människor, det pratades om allt mellan himmel och jord, jobb, barn, kärlek och givetvis också om dom vackra brudarna.
Talen avlöste varandra, det var många som vill berätta om sina liv i hop med dom båda damerna, tyvärr missade jag ett och annat när Mollie skulle tankas, men av visslingarna och applåderna förstod jag att det var roliga och kärleksfulla ord som sas.

Innan tårtan minglades det reält och humöret var på topp, alla var framme hos mej och ville prata och hälsa på mitt lilla underverk, och hon var verkligen på topp i går, söt som en docka och med ett rosenrart humör lyckades hon charma dom flesta.
Tårtan ja, den gick i regnbågenstecken, den bara inte såg god ut, den var det med.
Första dansen, dansades till Kents låt utan dina andetag, helt underbar låt, efter det så blev det partystämning på hög nivå.
När klockan började närma sej ett så tackade vi för oss och styrde hem imot Jockarp.
Sammanfattningsvis kan man säga att det blev en sen men alldeles underbar dag/kväll/natt, med mycket kramar och skratt, möten med goda vänner och även möten med nya intressanta människor, så ett stort tack till brudarna är väl på sin plats.

Bröllops fina.

Brudarna.

Nygifta.

Tårtan.

Tack från töserna i Jockarp.