Resor och socialen...

La sagrada familia.

Jaha nu är Mollies första resa bokad.
I Maj bär det av till Barcelona, det är ju inte så ofta som man bokat resor fyra månader innan det är dax att åka, men det är ju också första gången man reser med ett litet barn.
Vill man då ha all lyx och alla bekvämligheter och ett läge som ligger mitt i smeten, jag då är det nog säkrast att boka i tid.
Jag ser fram imot vår, värme och sol.
Jag måste börja att studera lite nu för jag räknar med att det finns hur mycket som helst att se i den staden
Ett ställe som jag inte lär missa är att se den gigantiska kyrkan La sagrada familia. De ska bli grymt spännande.

Igår var vi och vägde lilla hjärtegrynet, nu stannade vågen på 4510g, hon börjar bli tung nu jäntan min.
För en gång skull så skrek hon inte när vi var på bvc, jag tror annars att det sitter i väggarna där, för varje gång blir det ett väldigt liv.

Idag är det dax att träffa socialtanten och göra upp affärerna vad det gäller faderskapet, det lär ju inte bli så invecklat med tanke på att det bara ska stå, fader okänd, vi får hoppas på ett smidigt möte, för jag känner verkligen inte för att fightas om såndana saker idag.

Jag har precis lagt band på min ilska som tyvärr legat och retats i min kropp.
En ilska som tyvärr kom in i min nu annars så starka, friska och nu också gladare kropp.
Den kom in där givetvis på grund utav min sk fru .
Hon slutar aldrig att förvåna mej, men nu tycker jag faktiskt att hon gått för långt med att försöka att få empati och att försöka behålla vänner och då samtidigt försöka få mej kompislös.

Det kom till min vetskap härom dagen, och hade jag bara vetat de innan så hade jag kunnat berättat för min utsatte vän att jag inte tror att det finns någon sanning i anklagelserna.
Och jag hade kunnat bespara henne en massa lidande och funderingar.
Men när jag låg på BB så jobbade minsann min sk fru på ordentligt vad det gäller att kasta skit på mej.
En nära vän berättade att min sk fru hade pratat med henne och att nu lilla frun sagt till henne att jag tyckte illa om henne och att jag hade sagt en massa elakheter, när jag frågade vad de gällde och om det fanns något konkret som jag sagt, så  fanns de ju givetvis inte.. Tomma ord, som vanligt kan man väl börja säga vad det gäller min sk fru.
De tråkiga i detta är att vännen INTE valt någons sida i detta lumpna som hänt utan hon har hela tiden sagt att hon fortfarande vill vara vän med oss båda, vilket jag inte har några som helst problem med, men det har tydligen min sk fru.
Så nu har då denna stackars människa gått i sex veckor och trott att jag tyckte att hon var en stor jävla skit, vilket då givetvis saknar grund.
Man får ju vara tacksam att vännen nu var så förståndig så hon sa detta rent ut till mej annars hade de ju kunnat bli hur som helst. Jag hade gått i ovishet. och hon då i en tro om att jag snackar en massa skit.
De verkar som att ärlighet varar längst trots allt.

Nej hon lilla frun, hennes försök misslyckas gång på gång, hon gör sej bara själv till åtlöje, när hon med sina banala knep försöker smutskasta mej....Alla vet nämligen vad hon gjort.
Hon lämnade sin fru och sitt barn för en annan kvinna.
Jag förstår ju att hon inte mår bra, men nu börjar faktiskt jag göra det och det tåls kanske inte.
Men hon skulle ju leva sin dröm, en dröm utan fru och barn och då tycker jag att hon kan göra det och lämna mej och mina vänner ifred.

Jockarp.