Frågor, svar, frågor, frågor. Inga svar.

Äntligen nytvättad.

Jag söker ju svar på min sk frus beteende hela tiden, och tills jag får några svar så ska jag fortsätta söka och fråga mej varför hon gjorde som hon gjorde.
Och hon ska inte känna sej säker någonstans, jag rör på mej och kommer att röra på mej mer än jag någonsin har gjort, jag ska ju vara ledig  i över två års tid nu.
Så varje steg hon tar ska hon vara rädd för att möta mej och mina frågor.
Och en vacker dag kommer våra väga att mötas igen och då kommer jag att stå där med mina frågor och söka svar.
Och det kommer inte att vara roligt för henne, frågorna är enkla men svaren verkar vara svåra.
Men nu har mina frågor lett mej till förklaringen på vad självförtroende är, konstigt vad man snubblar in på olika vägar på sin resa till att försöka finna svaren.
Det verkar som om människor med bra självförtroende litar på sin förmåga och känner att dom har kontroll över sitt liv, det betyder nog inte att man tror att man är oövervinnerlig eller felfri på något sätt, men man är klar på att man kan fela och att det är okej att göra det utan att känna sej värdelös.
Men människor med dåligt självförtroende är ovilliga till att prova nya saker för att dom är rädda för att de ska gå åt skogen, dom är så rädda så att dom inte ens är villiga att försöka.
Ungefär som min sk fru gjorde.
Hon trodde att hon inte skulle klara vara mamma så därför ville hon inte ens ge det en chans.
Jag hittar paralleller överallt till hennes beteende.

Det är ju inte konstigt att hon har dåligt självförtroende med tanke på vad hon har berättat för mej om sin barndom.
För när hon var yngre så hade folk sagt till  henne att hon skulle bli något stort en dag, känd och berömd, en människa som dom skrev om i historieböckerna.
Det är ju tokigt att folk i ens närhet säger sådana saker.
Men de naivaste är ju att människan trodde på det själv.
Jag kan ju förstå att hon inte mådde så bra nu.
För tänk att snart bli 28 år och inte kommit längre än att man knappt klara försörja sej själv.
Och tänk att gå  runt och tänka på det att andra människor förväntar sej något stort av en som man inte klarar leva upp till.
Tänk att leva med den pressen.
Men visseligen de  hon gjort mot mej var ju stort och hon har ju även blivt känd för det, även om det är mest häromkring.
Än så länge.

Bingot gick åt skogen, men det blev en bit cheescake i alla fall.
Det är väl härligt när människor förstår en pik när dom hör en, och den piken den gjorde ju kvällen för mej.
Vi planerade även lite till Mollie, vilket rum hon skulle få osv.
Det är inte självklart här i borgen, det behövs nog lite vidare tankar på det.
Och tills dess så dela hon rum med mej.

Idag har vi så äntligen fått bilen tvättad med, den såg ut som en saltsill efter denna höst och vinter, men nu åker lilla hjärtat och jag ståndsmässigt igen.

Lägger in en bild på min mor idag, hon är nog den malligaste mormorn som går i ett par skor, men jag förstår henne.
Med ett sånt barnbarn kan man ju knappast vara något annat än just mallig och stolt.

Mollie och stolta mormor.

Jockarp.