Förlovningsdag...

Bättre läge får man väl leta efter.

Ja idag är det då den 12:e och jag har ju sagt att jag ska fira att Mollie blev till just idag i stället för att tänka på vår förlovningsdag, men idag gör det faktiskt allt mycket svårare.
För idag är det två år sedan vi öppnade en flaska champange på den underbara stranden på Maldiverna, vår strand, vi kysste varandra och satte leende på varandra varsin ring.
Så det är väl inte så konstigt att minnen väcks till liv igen.
När man gick med känslan av att allt skulle vara för evigt, den känslan delade vi den dagen. Hon och jag.
Men nästa månad, då ska jag bara tänka på Mollies tillblivnad..(ska försöka i alla fall)

Tanken var att vi skulle ordna med pass till hjärtegrynet igår, men eftersom min barnvakt blev sjuk och låg på toa, så ville jag inte utmana Mollie med alltför lång tid i stan.
Så vi fick koncentrera oss på kroppsmålningar. Jag behövde styra upp de sista på min kropp.
Jag målade till två kvinnotecken på min redan färdiga regnbågsflagga, det kändes som om något saknades på den innan. Men nu är jag nöjd.
Fyllde på lite färg på min 16 års gamla bamse med, så nu håller den ett tag till.
Jag har redan funderingar på att göra en till, jag skulle kunna tänka mej någon fin textrad från någon låt från Herr Winnerbäck, men jag får nog tänka över det noga, det kan ju bli stor skillnad på vilken mening det blir på grund av hur man mår psykiskt.
Det finns ju en hel del deppiga rader att välja i mellan, men frågan är ju om man vill ha en sån rad in gaddad i huden.
Jag skojade lite med ett par vänner om att jag skulle skriva in min sk frus namn på bröstet, men de räcker kanske med att skriva, fröken svår....

Jag har flera par i min omgivning som försöker att skaffa barn(Skaffa barn låter så hemskt). En del har lyckats och andra kämpar fortfarande i motvind, de är så ledsamt att höra om deras försök att dom misslyckas gång på gång.
Jag tänker mycket på dom.
Men ett par av mina vänner har nu lyckats med konststycket att bli gravida, och efter ett flertal försök så tog de alltså, och dom nöjde sej inte med ett litet barn utan ska man nu göra de så ska de göras ordentligt.
Ägget delade sej så nu är det två små liv som växer där inne.
Tänk vilken lycka.....Man får väl säga dubbelgrattis.
Eller som dom själva sa. HERREGUD.

Morgonpromenaden avklarades med en vän och hennes lille grabb idag, vi stötte även på min bror och hans lilla tjej i skogen.
Det är verkligen trevligt att ha lite olika sällskap på sin väg igenom skogen och livet.
Jag känner att det börjar ljusna för mej. Jag ser ljuset i tunneln.
Vissa dagar njuter jag av att leva.....Äntligen..

Om nu någon skulle tvivla :)

Jockarp.