Till min sk fru och hennes fega bihang....

Ja idag blir det ett litet annorlunda inlägg.
Det har framkommit både det ena och det andra, så därför ska dagens inlägg handla om en uppmaning till min sk fru.
Igår kom det ännu en anonym kommentar här på min blogg, en kommentar som jag kan räkna ut vem som suttit bakom pennan på den.
Men som givetvis inte vågar stå för vem de är...

I kommentaren så stod det att personen tyckte att min sk fru var modig, mogen och hade ett bra självförtroende som vågade lämna mej och detta lilla barn för att följa sitt hjärta och flytta till stockholm.
Modig att påbörja ett nytt förhållande när man är nygift. Och väntar sitt första barn. Hmm
Jag tycker absolut inte att det är modigt att vara otrogen eller att lämna sin fru och sitt barn.
Jag tycker att det är ett helt sinnessjukt beteende.
Du som skriver i kommentaren måste ha missat en väsentlig del i din uppväxt och uppfostran, samma del som min sk fru missat, för när man gifter sej och skaffar barn så finns det ett visst ansvar som följer med det.
Man kan då inte bara med en axelryckning säga att nu vill mitt hjärta hit eller dit med mej och då följer jag det.
Utan man måste faktiskt stå för sitt agerande och handlande.

Det märkliga är ju att min sk fru ser på äktenskapet som något heligt ( hennes egna ord) Följde hon sitt hjärta när hon lovade mej evig trohet och att älska mej i nöd och lust.
Var det heligt att bedra mej några veckor senare, var det att följa sitt hjärta att lämna de barn man satt till världen.
Då måste hon ha de sjukaste hjärta jag någonsin hört om.
Jag tycker nog att det är brukligt att avsluta ett förhållande innan man påbörjar ett nytt, så resonerar jag.
Och jag är ganska säker på att dom flesta människor som har barn eller för all del något vett i huvudet tycker som jag.
Personen tyckte att jag skrev illa om min sk fru och att jag gjorde det för att få sympati, personen tyckte heller inte om att jag ältade detta hela tiden.
Personen i frågan gillar helt enkelt inte att läsa sanningen.
Nej det kan ju verkligen vara lite jobbigt att läsa min blogg om man nu tex är mor, far, syster eller kanske numera flickvän till min sk fru, men se ni, de rör mej faktiskt inte i ryggen hur jobbigt ni tycker att det är, ni är inte ens värda kattpiss i min ögon.

Det är min blogg och jag skriver vad som faller mej in.

Som jag skrivit innan så borde det inte finns en enda människa som har något innan för skalet som kan tycka att hennes handlande var rätt.
Och ni får gärna fortsätta med att försöka försvara er med att människor bara har fått höra min version av storyn.
För det första så är det inte mitt fel att det bara är min version som kommit ut.
Och för det andra är jag nog den person som vill ta del av den andra versionen mest av alla.
Och jag kan ju tilllägga att min version heller aldrig behövt komma ut i offentligheten om hon nu hade skött detta snyggt och inte bara flytt och fegat ut. Eller sprungit och gömt sej, nej du stå upp för det usla skamliga du gjort i stället för att ligga och lipa och tycka synd om dej själv.
Hur naiv är man om man tror att man ska kunna bete sej som hon gjort och att det inte ska bli några följder efter det.
Jag berättade att jag bloggade, och hon om någon borde ju veta vad resultatet kan bli om man har en intressant blogg, att man når ut till väldigt mycket folk med små resurser.
Jag har nu utnyttjat de, och har väldigt många trogna läsare.
Det kan ju vara lite jobbigt för henne.
Men hon är välkommen med sin version och att försvara och förklara sina sjuka val för mej, och försöka få mej att förstå varför hon gifte sej med mej, bara för att tre veckor senare hoppa i säng med en annan.
Förklara för mej varför hon ville skaffa barn med mej, jag var ju ingen överaskning precis, hon hade faktiskt levt under samma tak som jag i fem år.

Det intressanta i kommentaren var att det stod att hon följde sitt hjärta och flyttade till stockholm, det måste alltså vara en person som är hangarounds med min sk fru, för inte ens jag som är gift med henne visste att hon flyttat.
De enda jag skrivit i min blogg var att det var hörsägen att hon skulle flytta till huvudstaden.
Inte att hon gjort det.

Så du din lilla anonyma fega mus, skulle du kunna vara budbäraren från mej till min sk fru?
Det är så att vi har lite ouppklarade affärer ihop hon och jag.
De vore bra om du kunde meddela henne att ta kontakt med mej så vi kan lösa de lite smidigt.
Vi är bland annat fortfarande gifta som du kanske vet.
Hon kan ju be något förkläde höra av sej annars.
Men ni är kanske lika fega allihop.

Och jag undrar just varför det är så jobbigt att ta kontakt med mej eller att stå för vad man skriver.
Kan de kanske vara så att ni ändå djup där inne vet att det som gjorts här är otroligt egoistiskt, fegt och fel.

Och ni både fega hangarounds och ni andra som läst och läser min blogg, (jag vet att det är många) skulle jag vilja att ni funderar på vad jag blivit utsatt för och hur ni själva skulle må, reagera och agera om de handlade om er.
Kommentera gärna med några rader om dom känslorna ni fick, så får vi se om dom stämmer överens med hur mitt liv har sett ut efter hennes egoistiska val om att "följa sitt hjärta".

Nu ska jag fortsätta leva mitt liv som pågår, ett liv med Mollie. Min kärlek. Mitt allt.

Högt huvud i Jockarp.