Karma....

Nybadad...

Hon vet hur man dövar ensamheten.
Hon vet hur man kastar allt man har.
Hon vet hur man flyr från den här planeten.
Men hon vet inte hur man stannar kvar.

Man kan tro att Herr Winnerbäck skrev dom raderna direkt till min sk fru.

Hon har nog lyckats med att döva ensamheten, för ensam lär hon ju vara.
Hon vet helt  klart hur man kastar allt man har.
Och flytt  från den här planeten verkar hon också gjort.
Men hon vet inte hur man är trogen och stannar kvar.

Men det här med tiden verkar vara en fin sak.
Jag börjar tro på klyschan att tiden läker sår.
Jag känner att jag läker.
Jag börjar tro på karman.
Jag googlade på de och de står så här.

Karma (sanskrit: karman, pali: kamma, "handling") är ett centralt begrepp inom österlänsk religion och filosofi. I filosfoskt/religiöst hänseende har karma snarare betydelsen lagen om orsak och verkan.
När en varelse agerar med tankar, känslor, handlingar lämnas ett spår både på omgivningen och den egna organismen.
Avtrycket får både omgivningen och varelsen att reagera i enlighet med naturlagarna.
Naturlagarna sörjer alltid och överallt för att varje orsak får sin bestämda verkan och kallas sammantagna för karma.

Om nu detta stämmer att man får det man förtjänar, och jag hade gjort som min sk fru, då hade jag nog varit svett i pälsen, jag hade kanske till och med övervägt repet.
För när naturlagarna sörjt färdigt så är det nog inte mycket kvar av henne.
Inte efter hennes märkliga handlande.
Men vi får väl se hur de går med det, men jag är glad över att det inte är jag som sitter i den sitsen och väntar på att de jag orsakat ska få den bestämda verkan, Brrr jag darrar.

Mollie mys och jag som nu inte har problem med detta, roade oss i går med att skriva lite brev, lite mail, ringa lite. Umgås med människor, promenera, laga god mat, ja och lite annat smått och gott som människor pysslar med i allmänhet, människor som lever ett problemfritt liv.
Vi som inte är rädda för karma.
Framåt kvällningen tog vi ett litet dopp i baljan. Vi fick besök i badet av ett par nyfikna grabbar, dom tyckte de var lika kul allihop.
Vad är det med vatten som är så speciellt?

Jag har tänkt mycket på en sak som jag fick till mej på helgens bröllop när jag pratade med en vän.
Vi pratade om det här med bloggar och om min blogg, hon sa till mej att hon läste den, men att hon kände det lite märkligt, de kändes som om hon snokade i mina innersta tankar i mitt innersta rum.
Hon fick till och med lite dåligt samvete, att hon snokade och smög sej på mej utan att jag visste om det.
Jag sa till henne att man väljer ju själv vad man vill skriva och inte skriva.
Och jag väljer att skriva om mitt liv, om vad som händer en vanlig dag och vad jag har för känslor, hur jag mår helt enkelt.
Jag förstår inte meningen med att skriva en blogg som inte säger någonting om ens liv, tankar och känslor.
Då kan man lika gärna skriva upp i en almanacka vad man ska göra den dagen, och när du tittar tillbaka så ser du bara vad du gjort, inte hur du kände eller mådde den dagen vid just det tillfället.
Men visst alla är vi ju olika, jag skriver bara vad jag tycker om saken.

Och nyfikenheten har alltid behövts för att komma framåt i livet, så jag säger bara.
Snoka på...

Badsällskap..

För mitt liv pågår.
I Jockarp.