Toaletter och fördomar...

Idag är det faktiskt jag som står här med skammen och ett dåligt samvete.
Vi var inne hos socialsekreteraren i går för att lösa pappersbiten med faderskapet, och min bild av de hela var att de skulle vara en dryg gammal ragata som inte skulle ha någon som helst förståelse för homosexuella människor, och definitivt inte homosexuella ensamstående föräldrar.
Men jag är glad, jag hade fel.
Det var en kvinna som var lätt att prata med en kvinna som visade förståelse för mina tankar och funderingar kring barnuppfostran..
Och dessutom tyckte hon att min dotter var underbar, bara där samlades hon in en hel del plus poäng.
Jag var faktiskt sur på mej själv när jag gick där i från, jag hade kommit dit med en förutfattad mening och med taggarna utåt i tron om att hon skulle ställa till med något.
Jag var precis en sån människa jag själv förakta, en människa jag inte vill vara, så fy skäms Leonora.

Men de slutade tyvärr inte där.
Redan på eftermiddagen, när vi skulle gå med kaffe till min bror som höll på att jobba i skogen så fick jag en ny dum tanke.
Vi mötte upp min bros fru och deras bägge barn, och när lillkillen får syn på mej så skriker han.
-Faster jag har lärt mej och sticka.
Var vid det flyger en tanke förbi i mitt huvud,  SO GAY.
Vad var det för fel på mej igår?
De var väl inget konstigt att han lärt sej sticka.
De borde ju varit den mest naturliga sak i världen.
Jag borde ju direkt känt en stolthet över lillkillen att han hade lärt sej att sticka och att han var stolt över det, det är sådana människor som blir bra föräldrar när dom blir stora, människor som är trygga i sej själva, som står upp för saker vare sej det är en "tjejgrej" eller inte.
Som min bror tex. Han bryr sej inte om om han går omkring i nagellack som ungarna kletat på honom.
Han är trygg i sin manlighet..
Nej nu hoppas jag verkligen att det är slut på mina fördomsfulla funderingar.
Herre gud, jag om nån skulle väl inte ha några fördomsfulla tankar.

Kvällen igår var ingen höjdare precis, de började med att Mollie fyllde blöja efter blöja, lilla stackare hade så ont i magen, jag fick gå runt med henne i huset och gunga henne, till slut somnade hon helt utslagen på soffan.
Och då var de min tur att få min beskärda del av kakan.
Kan ju säga att barn diarre inte är någon höjdare, och det är inte vuxen diarre heller.
Med dom två tillsammans är verkligen ingen bra kombination.

Jag är fortfarande toalettbunden, så lilla Mollie fick följa med morbror och mormor på morgon promenaden idag. Det kändes väldigt konstigt när jag var hemma helt själv, de var något som saknades. Och jag gillade det inte.

Och i  kväll var vi då bortbjudna på rotmosfest i Hällevik, de fick vi tyvärr ställa in, och det är trisst med tanke på att det brukar alltid vara upplyftande och man blir på så gott humör i det sällskapet, men de går väl fler tåg.
Så nu blir det till att hänga i soffan hela dagen och försöka piggna på oss lite.
Ska kanske läsa lite mer i min bok om ansvar.

Krassligt i Jockarp