Morgonstund...

Mollie mys...

Jag älskar morgonen och förmiddagen, det är verkligen så att morgonstund har guld i mun, i morse när jag vaknade började jag med att säga, vilken underbar dag, jag drog lite på vissa bokstäver så det blev en sådär härligt lång mening.
Jag har nog alltid gillat den delen på dagen, när det känns som om man är ensam om att vara uppe, inte en människa till på hela jorden är vaken.
De gör ju inte saken sämre av att man har fått en helt fantastisk liten dotter som har ett enastående gott morgonhumör, hon ligger och skrattar, sprattlar och sjunger på förmiddagarna hon är så underbar som bara hon kan vara.
I dom stunderna är det vekligen lätt att leva, och dom stunderna blir bara fler och fler.
Det är ju inte utan att man tycker synd om sin sk fru som missar allt detta som var henne givet, hon missar detta och kommer nog förmodligen aldrig att få uppleva de heller.
Men som sagt valet har varit hennes.

Igår pysslade vi lite här hemma med vardagsbestyren.
Vi bakade en god kaka, kan inte komma ihåg sist jag bakade, men de var roligt så det är nog en hobby jag ska fortsätta med.
Jag hade Mollie i babybjörnen på magen och gick runt med dammsugaren, det gick kanon, hon somnade som en liten stock där i.
Och på kvällen var vi och hämtade en ny säng, hon sov hela tiden.
Det verkar nästan som om dom har sovdagar och ätdagar, vissa dagar sover hon mest hela tiden och andra dagar är hon vaken många timmar i sträck och bara äter.
Nu har hon börjat fixera blicken betydligt mer.
Och när man pratar med henne hänger hon med på ett helt annat sätt än bara för någon vecka sen.
När man ler mot henne så är det ofta man få ett leende tillbaka, de är fantastiskt vad det händer mycket med dom små liven.
De gäller helt enkelt att hänga med.

Nu snackar vi nostalgi på hög nivå. Helt apråpå 25 år sändes i går kväll, jag skrattade så jag höll på att trilla av soffan, vilken underbar humor dom har och hade på den tiden, jag var bara tio år, men minns de tydligt, de var väl de första humorprogramet man kommer i håg. Sanslöst kul.
Man kan ju bara önska att de ska komma något sånt roligt program på tv igen.

Efter inlägget igår så var det någon som hade kommenterat det med att personen inte trodde att jag skulle få några svar på mina frågor.
Och det kanske stämmer.
För fegheten lyser ju igenom eller som jag skrivit innan så har hon förmodligen inga bra svar att ge mej, för hon fattar nog inte själv vad hon har gjort.
De spelar ingen roll om personen som skrev kommentaren tror att jag ska få några svar eller ej, för huvudsaken är att jag tror på det.
Och jag kommer att söka vidare, jag förlitar mej på det gamla bibliska ordspråket.
Den som söker han ska finna.
Och jag och Mollie kommer som sagt var förr eller senare att träffa henne igen, för så värst stor är inte denna delen av världen.
Frågan är då hur hon kommer att må, när hon ser denna underbara lilla tjej och hennes ansvarsfulla, mogna och ursnygga mamma.
Jag kan knappt bärga mej tills den dagen kommer...Jag är förberedd och jag kommer att må förträffligt den dagen när jag kan ställa mina frågor öga mot öga.
Men mitt tvivel är starkt på att hon kommer att försöka smyga undan och gömma sej precis som hon gör nu.
Det är ju inte precis någon tuffing man är gift med.
Det verkar som om hon lever efter mottot, att de som inte syns finns inte, men rätt som de är syns vi :)
Och någon gång ska hon väl komma upp från sitt jordhål som hon gömmer sej i.
Och då är vi där.

Mycket delikata....

Frosseri i Jockarp.