Återhämtning....

Förlösande löpning...

Något störde mej när jag gick upp, jag kunde inte sätta fingret på det, men jag visste att innan dagen var slut skulle jag förstå.
Jag gick in till Mollie och kröp ner till henne, jag pillade henne lite i håret och hon bad mej fortsätta. Vi låg tysta en stund, hon med sina små varma armar runt min nacke och jag med mina händer i hennes hår. Så underljuvligt och så viktigt.

Hon fixades till inför skolan och jag vinkade av henne.
Upp på berget, regnet öste ner men jag kunde inte bry mej mindre. Jag hade ett uppdrag och det var att lösa upp den där knuten som var knuten om mej.
Tack gode gud för att löppasset skulle vara 2 mil och en tid på två timmar.
Jag lyssnade på vackra pianostycken och jag lyssnade på pampiga instrumentala låtar. Jag blundade och med ens kändes det som jag satt i en konserthall och inte sprang runt genomsur bland lera, kottar och vattenpölar på ett berg i Jockarp.

Jag behövde hela rundan för att bena ut vad som tyngde mej. När jag kom i sista nerförsbacken släppte allt. Jag var ren.
Mina armar sträcktes ut som Leonorado Dicarprio gjorde när han stod i fören på Titanic och skrek I´m the king of the World. Skillnaden var hårfin, jag lät dock bli att skrika. I stället log jag och kände känslan av att jag är jag och jag är så sjukt bra som just den jag är, dom som inte har vett att uppskatta det kan pysa.
Hem kom jag full av kraft och proppfull med kroppens eget morfin, det pumpade hysteriska mängder och jag välkomnade det. Hej endofiner.
Jag drog av mej mina totalt genomsura kläder. Satte på kaffe, käkade frukost under en filt i soffa och lyssnade på Stockholm Noir och låten I Will Meet You There så tavlorna höll på att dimpa i golvet. Jag repetade den, tror minsann jag är drottningen av repete. Det är helt klart en av fördelarna att leva själv, ingen som gnäller över att man upprepar sina favoritlåtar ;)

Unga fröken Vilhelmsson kom hem med taxin och hon började bums med att tjata att hon var på shoppinghumör. Klök det var verkligen de sista jag ville göra. Nej istället började vi måla lite och vidare spelades det lite spel.
Hon kollade på ett program på tv och jag satte igång att läsa Idiotboken, makalöst intressant må jag säga. Jag la den dock på magen en liten stund och vilade min grönbruna ögon en stund. Jag var trött helt enkelt och då passade det perfekt att återhämta sej lite med vila. Jag vaknade upp ur mitt slummer och var hysteriskt hungrig, jag tror att jag fått i mej för lite föda relaterat till träningsmängden den sista veckan.
Jag formligen välte i mej ett lass mat. Jag fortsatte att trycka i mej allt möjligt under eftermiddagen och kvällen. Tror att det var återhämtning även där.
Så ja nu är jag redo för att ösa på lite till minsann.
Bra det för dagen startar tidigt. Taxi klockan fem från palatset mot flygplatsen för vidare färd mot Bromma.

Jockarp.