Krympande värld...

Ja jag funderar ;)

Att försöka se solen på en totalt mulen himmel det är något jag lärt mej att göra, ju mer jag tränat på det ju bättre har jag blivit. Jag gillar det och jag gillar den 41:a årgången av Leonora Vilhelmsson. Och jag är inte ensam. Att få beundrarbrev och meddelande överallt i cybervärlden är helt fantastiskt roligt. Att människor hör av sej och berättar att dom uppskattar att få ta del av mitt och Mollie liv är ju super kul.

Mollie är ju väldigt lätt på många sätt (dom flesta) hon är pratglad och ofta väldigt pillimarisk och rolig. Hon har lätt för ett leende och ett skratt. Detta gör att våra video vi gör under vår resa och som vi delar med oss av uppskattas väldigt. Och då hör till saken att det är inga omtagningar eller filter på dessa filmer, det är tagit direkt ur verkligheten, vår verklighet.
Men att kunna glädja och sända ut positiv energi till andra människor och då även få feedback på det är ju väldigt väldigt roligt. Så ja, jag tror att vi kör på ett tag till ;)

Jag fick ett meddelande av en person som drömt om mej, tänk det, att jag upptar någon annans drömmar. En främmande människa. Det är vackert, vackert var det också att hon berättade sin dröm för mej ;)

Jag tänkte på det där med kommentaren om Anorexian som damp ner för några dagar sen. Jag funderade på varför vissa människor gör så mot andra personer där dom helt saknar en relation med vederbörande.
Varför försöker man inte i stället lyfta varandra och försöka sprida glädje och kärlek, Ja nu gör ju den stora massan det som väl är men det finns ju ändå många människor som mår så vansinnigt bra av att trycka ner andra, att förminska någon man inte ens har träffat måste ju vara ett riktigt lågvattenmärke. Jag funderade vidare. Vad är det då som gör att så många hör av sej till mej i positiv anda? Vad har jag gjort för att förtjäna det fina från helt främmande människor. Jag ställer mej frågan skulle jag göra det?
Nja jag vet faktiskt inte. Kanske.
Men jag tycket det är väldigt vackert.

Vi spenderade kvällen med damen från grannbyn där hemma. Hon bor förvisso i huvudstaden nu men vi hade mycket att prata om. Och om jag tyckte att världen var liten genom att hon var hemifrån så tycker jag att den krympte än mer när det visade sej att hennes man jobbar på samma bilfirma i Järfälla som mitt ex jobbat på. Väldigt intressant samtal må jag säga och är det inte helt sjukt vilka vägar som kan korsas över en flaska vatten på ett hotell i Thailand. Jag är imponerad.

Jo just det ja, Jennie Eriksson från Sundsvall, du kan i fortsättning maila dina analyser gällande Louise mående för jag kommer aldrig att publicera dina kommentarer. Du är helt förd bakom ljuset, verklighetsförankring saknas helt i dina rader. Och ja jag kan ge dej en fullkomlig rapport om du så önskar. Men det gynnar ingen att skriva om det här. Hennes mående är just nu hennes huvudbry inte min.
Tack på förhand.

Den finaste....

Jockarp.