Ett steg i taget....

Trött som en gnu hasade jag mer upp klockan nio, jag väckte myset och vi gick till frukosten. Vi är ett grymt team nu, vi har hittat konceptet. Hon sätter sej vid bordet och jag går och hämta dricka till oss. Sätter det på bordet sen drar vi båda på ett varsitt håll för att hämta mat. Jag älska det verkligen, att hon är så stor nu, hon fixar och donar själ utefter vad hon vill ha. Vilken frihet jag ser skymtar där framme vid horisonten.
Jag vet att många säger raden små barn små bekymmer, stora barn stora bekymmer. Ja det kanske är så inte vet jag men just nu njuter jag bara över att vi kan prata på ett vettigt vis och att jag inte behöver hjälpa till med allt längre.
Att kommunicera och filosofera ihop med henne är fantastiskt. Vi lär oss mycket av varandra just nu.

Bad, jo minsann även den dagen bjöd på sol och bad. Det var tävlingar i bassängen och det var superroligt att se barnen när dom samarbetade och hejade på varandra. Enkelt och fint.

Jag och Mollie behövde lite lek och bus för oss själva så vi tog oss till en pool med lågvatten, där började vi kasta boll. Vi kastade till varandra och räknade hur många kast vi klarade av innan bollen damp i plurret. Just nu ligger världsrekordet på 30 kast. Ganska bra tycker jag,

Lite chill för myset på rummet och en löptur för mej. När jag kom tillbaka var det dags för poolparty med barnklubben. Det skulle vi klart vara med på.

Inga större utsvävningar under aftonen skedde, vi var lite trötta båda två. Vi kramade om våra Norska vänner och önskade varandra ett fortsätt härligt liv. Det var dags för dom att lämna detta leendeland för denna gången. Vi bytte mailadress med varandra och tjejerna kramades en sista gång.
Middagen intogs och vi gick upp på rummet och myste till det ordentligt. Mollie ritade lite och vi drog lite kort.
För dagen fick jag ett nytt som jag aldrig fått innan, på kortet stod det - Vara vanlig - Det var ett intressant kort för vad är vara vanlig? I texten kunde man läsa att vi ska finna skönheten i livets enkla och vardagliga ting, vi har lätt att ta den vackra värld vi lever i för givet. Kortet ville uppmärksamma mej på att den speciella gåva jag har visar sej bäst genom enkelhet och lätthet och med ett steg i taget.
Ja kanske jag ska ta det lite mer chill helt enkelt, att uppskatta den vackra världen jag lever i tycker jag dock att jag är fenomenalt bra på att göra ;)

Jockarp.