Rörd ut i fingerspetsarna....

Tillbaka i livet...

Att vakna upp bredvid en dotter som i princip var helt återställd var underljuvligt. Det är det som är fördelen med barn, dom friskna på sej supersnabbt, nackdelen är väl att dom kan sjukna in lika kvickt. Men det är historia just nu :)

Mollie vill upp och leva livet, jag ville ligga kvar och gosa lite. Leva livet blev det. Tvättmaskinen fick rulla på lite under förmiddagen, lika bra att angripa högen bums.
Frukost och hon åt och behöll alltihop, ja jag kan nog friskförklara henne nu. Toppen.

Själv är jag lite snorig, men enbart det så jag hoppade i långbrallorna och löpardojorna och gav mej upp på berget. Det märktes tydligt att det varit regnperiod här hemma, sjukt med vatten överallt.

Jag har sprungit på löpband eller på platt mark ett tag nu och det gjorde att jag inte på något sätt i världen kunde låta bli att springa upp för henne, den magiska mördabacken. Jag har en speciell kärlek till backen -hatkärlek. För dagen var hon vackrare än nånsin, hon kändes ny på nått sätt.
Jag var pigg i kroppen och jag funderade väldigt mycket.

Jag har under min resa fått ta emot väldigt många mail, jag har inte svarat på dom alla än men jag ska. Mailen har varit av väldigt blandad karaktär. Det är alltså inte bara mail från kvinnor som vill gifta sej med mej ;)
Nej vissa har handlat om mitt ex om henne och hennes förflutna. Jag undrar om det är så att all denna information kommer till mej för att jag verkligen ska förstå att den människan inte är lämpad för att finnas i mitt och Mollies liv?
För sammanfattar man informationen så är Kaos ett väldigt bra ord som beskriver hur det ser ut där hon drar fram. Eller helt galet kanske man också kan använda sej av ;) Hon har uppenbarligen hunnit med mycket i sitt liv och det är långt i från i positiv anda har jag märkt.

Andra mail har kommit från straighta kvinnor som bara vill berätta att dom finner styrka i mej och mitt liv. Vissa skickar heja rop och uppmaningar att jag aldrig ska sluta vara jag. En kvinna som bott utomlands sen -95 och som hon skrev inte borde veta vem jag är, vet nu vem jag är och skrev ett helt magiskt brev till mej. Helt fantastiskt.
Jag har fått mail från kvinnor som lever i dåliga förhållanden och även dom finner hopp och mod igenom att följa mitt liv.
När jag kom hem och tittade i posthögen hittade jag två handskrivna brev. Jag detta är helt otroligt. Jag är rörd ut i fingerspetsarna av alla vackra människor som delar med sej av sina upplevelser, sina liv. Stort tack.

Jag lagade en väldigt god måltid och Mollie bad om mer mat, det gillar jag att höra från henne. Hon stärktes än mer.

Och så är det så att en ny plan håller på att ta form i mitt huvud, lite formaliteter till men det lutar åt att jag kommer att besöka denna plats nedan inom en snar framtid :)

Nya mål?

Jockarp.