Bästisar....

Regent i köket ;)

Att vakna upp halv tio och känna en form av oro som man inte riktigt kan sätt fingret på det är inget vidare efter nattjänst. Det hände mej. Jag stannade kvar lite i sängen och läste mina mail, inget märkligt i den högen vilket var skönt. Jag hasade mej upp, tog på mej den färggladaste outfitten jag hade i min träningslåda. Jag behövde färg, jag behövde känslan av vår. Att titta ut och se snö är inget jag är lättroad av precis. Men jag bet ihop och kände att det krävs en förändring i mitt inre.

Löpning, den förlösande rörelsen, tack. Jag tog en liten runda men med ett lite högre tempo. Det var en bra balans. Jag kom hem som en ny Leonora. Min dag fortsatte i full fart. In och attack handlade lite som behövdes kompletteras i kylskåpet. Jag surrade med lite kändisar i affären och jag kände mej starkare för varje minut som gick.

Hem och lite kaffe medans jag väntade på min dotter som för dagen skulle ha med sej en väninna hem. Gosse vad uppdragna dom var när dom hoppade ur taxin, jag fick inte en syl i vädret. Hela dagens rapport kom som ett rinnande vatten och det gånger två.

Jag tog tag i städning av palats. Dammsugning och golvtorkning. Ibland undrar jag varför jag gör det? Som någon sa, att städa med en sjuåring i huset är som att skotta snö när det fortfarande snöa. Ja det känns ofta helt meningslöst.
Mollie hittade sin gipspåse och gipspulvret befann sej inte i påsen så länge till utan vips så låg det på mitt nytvättade golv. *Morr

Att jag fick extra jobb var inget dom bägge tjejerna brydde sej så mycket om dom hade en fantastiskt fin eftermiddag. Dom hämtade kamphundarna som dom lekte med. Dom fixade med disken efter pannkaksätandet och dom var ute en sväng.
När mamman kom för att hämta upp sin dotter blev det surr för oss mammor i över en timme och inga var lyckligare än tjejerna. Dom fick ju leka lite extra :)
Ja jag är glad jag också över att Mollie har en sån fin bästis med så fina och rediga föräldrar, det känns verkligen superbra att vi har så fin kontakt. Vi litar på varandra och det känns tryggt liksom och det är viktigt.

Kvällen blev extremt lugn, jag var mossig i huvudet efter arbete och lite sömn, det ihop med en aktiv dag. Vi slängde oss i en hög i soffan efter att vi räknat alla Mollies sparpengar. Grisen tömdes för att se om det fanns möjlighet till en hundinvestering. Hon kämpar på och det närmar sej. Tio år till så har nog sin lilla valp ;)

Hundbesparing ;)

Jockap.