LG Skoog och jag....

Pillimarisk....

Nya Mål.....

Vissa saker händer ta mej tusan bara Leonora Vilhelmsson.
Ja så är det och visst att det har hänt massa märkliga saker i mitt liv som varit ledsamma och tuffa, inget snack om den saken.

Men sen har vi en annan del av kakan som gör att jag känner mej enormt privilegierad, Det händer fina saker som faktiskt bara händer mej. Ja så är det, inget snack om den saken.

Så vad är det nu som gör mej så överväldigad och äckligt positiv.
Jo jag har ju varit lite dämpad gällande mina mål. Jag har inte haft något direkt mål sen efter min prestation över min 10-maraton medalj som så vackert hängdes runt min nacke när jag var totalt nerslagen av hjärtesorg.
Jag kände ingen glädje när jag sprang mitt tänkta sista maraton. Nej jag sprang i sorg, men nu har jag testat det med och det gick ju bra tillslut :)

Men nu har jag varit i Thailand och tagit det lugnt med min dotter. Jag har landat i en trygghet som jag aldrig känt innan. Tryggheten i att jag klarar mej fint själv och det allra bästa är att jag inte känner mej ensam. Efter dom andra relationerna så har jag känt mej oälskad och ensam, men nu är det andra bullar minsann.
Jag är stark, jag känner mej snygg, attraktiv och fullständigt trygg i hela mitt väsen. Och det allra bästa är att jag trivs med mitt liv utan relation med en annan kvinna. Jag älskar mej själv och det är hela mej. Självklart vill jag inte leva själv men jag ser det inte som en jakt för att döva ensamheten. Nej nu känner jag istället att jag har tid att vänta på henne. Hon den där speciella kvinnan som ska stå vid min sida till mitt sista andetag. Jag väntar gärna ett tag på henne.

Och under tiden ska jag njuta av Mollie och av mej själv och självklart har jag med denna känsla och insikt hittat en ny utmaning.
Jag ska putsa mitt världsrekord på marathon distansen med 17 minuter. Alla som sprungit ett marathon vet att dom minuterna snyter man inte så lätt ur näsan. Men det tänker alltså jag försöka ge mej på.

Men då kommer vi tillbaka till att vissa saker bara händer mej. Ni som följt mej här på bloggen minns kanske min resa till Miami och New York i höstas. Där kom jag bland annat i kontakt med LG Skoog, denna supersnubbe. På hans meritlista kan man blanda annat läsa:

LG har varit aktiv löpare mellan 1978 och 2002, fystränare sedan 1985. Han har varit idrottslärare i 12 år, drivit ett fotbollshögstadium, precis avslutat sitt jobb som fystränare för Tyresö FF, Umeå IK 1996-2011, Umeå FC 1992-2006, 2008-2010, Björklöven 1995-2000 och Umeå City IBK.

Löpmeriter: 800 m 1.57.2, 1500 m 3.56, 3000 m 8.22, 5 000 m 14.33, 10 000 m 29.57, halvmaraton 1.07.43, maraton 2.30.10, Lidingöloppet 30 km 1.43.34

Denna man gav mej ett erbjudande om att hjälpa mej, men jag kände mej inte redo just då. Men nu gör jag det och jag frågade honom om erbjudandet stod kvar. Så ja nu ska jag inleda ett samarbete med mister Skoog.
Han gör det endast för att han gillar mej. Ni fattar vilken möjlighet och vilken fantastisk chans jag får att i denna åldern och med alla dessa mil jag nött i min ensamhet faktiskt få skola mej lite inom löpningen och faktiskt kunna förbättra mej.
Jag är så otroligt tacksam för detta och jag är så enormt lycklig just nu.

Ja jag är medveten om att det är jag som ska nå resultaten, sist om syvende hänger det endast på mej om jag får ta emot min medalj på en tänkt maxtiden 3:30 i höst. Men jag har iallafall helt andra förutsättningar som jag inte hade för ett par dagar sen ;)

Morgontrimmning i Miami med L-G ;)

Jockarp.