måndag 22 januari 2018

Gud hör bön....

Fröken vig....


Sömn två timmar. 09:00 ringde klockan och det var dags att hämta hem min dotter från undantaget. Jag mötte henne i dörren med informationen om att hon och mormor lekte kurragömma och att jag gärna fick vara med, Nja jag har jobbat hela natten och sovit sparsamt, inte direkt den första jag vill göra då. En kaffe först sen var jag redo ;)

Efter lite lek gick vi hem. Vi öppnade dörren för en liten väninna till Mollie. Tjejerna spelade lite spel och jag packade väskan, pulkor och grillen och sen var vi redo för att dra upp på berget.
En helt underljuvlig stund, jag sköter korvgrillandet och tjejerna pulkandet. Dom tjöt av skratt och jag bara mös där jag stod i grilldoften.

En jägare kom upp och körde fast med sin bil, jag fick knuffa på för att han skulle komma därifrån. I det läget kände jag en tacksamhet över min fyrhjulsdrivna Suv som stod redo en bit bort. Jag lita till fullo på den bilen, den leverera alltid :)
Vi käkade korven och även ett par kanelbuller slank ner i dom små varghungrande fröknarna.

Med rosiga kinder och kalla fingrar vände vi hemåt. Experimenten tog fart och när jag ger Mollie lillfingret så ryker hela näven vips. Dom fick lov att ta in snö och ha i glasen, dom fick lite karamellfärg sen gick det helt över styr. Salt, peppar och olja drogs fram. Gaaa, jag kände mej som picadoren i Ferdinand på julafton. Jag var i behov att slita mitt hår.
Huset var i behov av sanering. Morr. Men visst kidsen hade en kul stund.

När jag var som mest uppgiven hade jag en konversation med en kvinna som fick mej att se så otroligt ljust på framtiden. Hon var redo att möta mej. Jag blev varm i hela kroppen och kände i min icke troende kropp att gud hör bön. Jag var leende resten av kvällen. Ibland vänds hela ens dag upp och ner bara genom ett par textrader.

För att förbereda lilla fröken Vilhelmsson för en ny skolvecka så togs det ett söndagsbad, efter det väntade kamning av kaluffs. För att få henne att sitta still under det momentet som brukar ta cirka en halvtimme så poppade jag corn och hon kollade på tv. Allt för att minimera konflikterna. Bra där mamman ;)

Denna underskattade mat...

Jockarp.

2 kommentarer:

  1. Så glad för din skull - hoppas ni får ett fint möte och att det hela blir precis så bra som du hoppas. Önskar såklart alla människor gott, oavsett vem det är. Men efter att vi bloggläsare fått följa med lite på din resa genom olika känslor, små och stora händelser, känner man ju lite extra med och för dig. Sådär som en vän som man verkligen önskar genuin och långvarig lycka, på alla fronter! :)

    SvaraRadera