Änglarna....

Att vara vuxen betyder ju att man får bestämma själv och det är ju fina fisken det. Jag bestämde att gå och lägga mej 19:30 så då gjorde jag det. Omställningarna från nätterna brukar vara jobbiga och det krävs viss planering för att få ordning på kroppen.
Jag somnade och sov som en stock till morgonen, välbehövligt alltså.

Morgonrutiner med Mollie, jag uppskattar de väldigt. Frukost, tand och hårborst. Jag lämnade henne vid taxin och sa att jag älskade henne. Att taxichaffisen får höra det varje morgon är inget jag bryr mej om, jag tycker att det är viktigt att min dotter får med sej orden om att hon är älskade och att hon är viktig för mej.
Jag förberedde mej sen för en tur med bilen till andra sidan berget för att träffa min väglederska.
Jag hade saknat henne och mina änglar. Denna sittning blev lite annorlunda, det var bara en ängel som kom till mej. En kvinna som är oidentifierad i detta nu men hon finns vid min sida och hon försöker kommunicera, det är lite svårt emellanåt, hon får passa på medans jag hämtar nytt syre ;)
Jag måste helt enkelt försöka vara tyst på sittningarna, men just nu är det omöjligt, det bubblar och pyser överallt.
Mina energier var ännu klarare och starkare denna gången vilket betyder att jag är en bra bit på väg. Jag ville få det förklarat det där med energierna så det fick jag, väldigt intressant. Jag besitter tydligen extrema energier och det gör att jag mer och mer kan förstå det här med att okända människor hör av sej efter att dom sett mej på tv. Att dom vill förmedla sina känslor av mej. Det är faktiskt stort att jag kan påverkar genom att bara vara Leonora.
Att jag har så starka energier kan även skrämma, men jag ska för den sakens skull absolut inte försöka dämpa dom, den som ska leva med mej måste våga befinna sej i det energifältet och se det som något bra, se det som en tillgång.

Vi pratade om tiden, att jag måste lugna mej, att jag inte kan påskynda relationen, att jag inte kan pressa fram något, utan att saker sker av olika anledningar och att änglarna vägleder mej om jag behöver det. Att jag ska lita på det. Att det kommer till mej när jag är i rätt läge. Att hon dimper framför fötterna på mej när det är rätt tid.
Hon finns där, och jag vet vem det är när jag ser henne. Men just nu är hon inte trygg, hon tror inte att hon duger till mej, men det gör hon. Och det är min uppgift ihop med hennes eget mod att få henne att förstå det.

Jag berättade att jag har problem med just det, kontroll, jag vill att saker ska ske och helst bums, jag ogillar väntan.
Svaret blev Var sak har sin tid Leonora. Humf.

Från änglarna hem till brevlådan där min utbytta klocka låg. Jag ominstallerade den och nu så, nu är jag på banan, supersugen på att testa den.

Mollie kom hem och vi gör som vi vill vi. Soffhäng under täcket med en massa gosedjur. En tv-serie som jag är noll intresserad av, men jag brydde mej föga. Att bara ligga under täcket bredvid min småfnittrande dotter var ren skär lycka. Precis vad jag behövde en vanlig dag mitt i veckan.

Eftersom jag är helt sockerfri just nu och ibland väldigt sugen på allt som innehåller tillsatt socker så fick vi ta lite gott i form av popcorn under kvällsmyset. Mollie var helt på. Henne spelar det inte heller någon roll om det det är måndag, onsdag eller fredag, flexibel delux.

Sover räv :)

Jockarp.