Nytt år....

Redo för fest....

Hela hotellet var upp och nervänt, det arbetades för fullt för att fixa till inför den kommande festen.
Vi åt frukost och begav oss ner på stranden för att slippa kaoset på hotellet. På stranden var det tävlingsdags med barnklubben. Det skulle byggas sandslott och det tävlas i löpnig och vattenpåfyllning i låda.
Det var roligt och det var många barn som var med och vi föräldrar hejade på.

Efter avslutad lek badade vi och det var sjukt varmt i vattnet, betydligt varmare än i poolen, dock även saltare och salt i sår är en kass kombo. Myset hade lite småsår på händer och knän så ja det sved en del.
Hem och lunch sen var det shoppingdags igen, Mollie går fullständigt i spinn på denna resan, ny klänning, nytt halsband och nya flätor. Ja det är bara till att lufta lädret lite. Hon är dyr i drift just nu ;)

Vi tog det lite chill på rummet och fixade till oss inför middagen, jag blev kammad och hon vände och vred på mej, snurra ett varv mamma så jag får se hela din klänning. Ja visst....
Vad fin du är i klänning, det är ovanligt med fint.
Ja men tack du sa jag och kramade om den lilla komplimangerskan.

Nyårs middagen intogs med våra nyfunna Norska vänner. Helt fantastiskt trevligt. Barnen skötte sej själva och vi vuxna hade fina samtal. Det arrangerades tävlingar för barnen och det var lyckat. Mollie var på på dom flesta. Och vann gjorde hon med.
Det dansades och skrattades.

Innan nedräkningen inför det nya året skulle ske gick vi ner på stranden för att skicka upp rislyktor. Vi var inte ensamma, stranden var full av folk och hela himlen fylldes av lyktorna. Jag var så oerhört tacksam över att se det, det var så vackert att se dom stiga upp mot himlen över havet. Jag var tvungen att krama om Mollie där vi stod. Det var så mycket kärlek i luften.
Mollies lykta lyfte och hon önskade. Vad är oklart och jag tänker inte fråga henne heller, men önskade det gjorde hon.

Hem till hotellet och det gamla året räknades ner och raketerna smattrade i luften. Helt galet vilket ös det var.
Vi tackade för oss och luffsade nöjda och belåtna till rummet. Somnade gjorde inte lilla fröken förrän klockan ett på natten. Men det gjorde mej inget. Jag njöt av det fina avslutet på 2017 och även av den tilltro jag har till att 2018 inte bara är hundens år utan även Leonora Vilhelmssons år.
I år ska jag finna den sista biten som ska fullborda mitt livspussel. I år kommer jag träffa den kvinnan som har vett i att uppskatta mej och hon som kommer att stå vid min sida i nöd och lust.
Det värsta är över och det bästa har inte hänt än.....Tror kanske att det får bli mitt motto för året ;)

Klockan 24:00

Jockarp.