Klockkrasch....

Myset vaknade och sa sej vara ur form, det händer inte många gånger på ett år det, jag frågade vad problemet va? Hon mådde illa. Gaaa varning varning varning var ord som drog igång i min cd skiva i huvudet.
Hon ville inte gå till frukosten så jag fick springa ner och hämta några våfflor och lite mjölk till henne. Hon åt musbett men mjölken slank i alla fall ner.
Hon vilade en stund och jag satt på balkongen och lyssnade på pianostycken. Hon ropade på mej och sa sej vilja mysa. Självklart, jag la mej bredvid henne och höll om henne. Hon var så lite just då.

Hon piggnade på sej och ville ut, bra där. Det var ett friskhetstecken. Hon ville inte vara med på lekarna med klubben men hon ville gärna hjälpa ledarna. Toppen.
Lunch och inte heller de föll henne i smaken. Hon åt en kula glass det var allt som gick ner.

Vi tog en tur upp på rummet igen för att samla kraft.
Hon blev piggare som väl var och hon ville till och med vara med på eftermiddagsaktiviteten.Tack för det.
Jag tränade ett pass men jag var svullen som en ballong på magen och halsen var lite smålurig så det var för dagen tungt att springa. Får se vilket håll det går åt, antingen blir vi väl bättre eller sämre. Hua.

Det har skett ett litet missöde med min löpaklocka, glaset ramlade ut, den är inte längre vattentät kan jag ju säga :) det är ett problem när den ska användas runt svettig handled i regn och rusk. Så ja den kära gamla klockan som jag sprungit åtskilliga mil med, den som varit med mej både i glädje och enorm sorg på mina turer kommer att pensioneras när jag kommer hem, den funkar än men jag behöver ha ut mer av en klocka.
Just nu sonderar jag terrängen och det lutar åt att jag kanske till och med byter märke. Vi får se men det kommer bli första prio när vi väl landat lite i Jockarp.

Nu väntar hemfärd och jag hoppas på en smidig sådan. Skolan ligger framför myset, själv tar jag ledigt ett tag till måste nog vila lite från semestern innan allvaret drar igång ;)

Detta kanske blir mitt nya sällskap...

Jockarp.