Smak av sommar......

Vi packade in förnödenheterna i van:en och drog iväg. Platsen vi spanat in var vid en liten sjö vid namn Ällhölen ett par mil från Jockarp.
Det slog mej att det verkligen inte är mycket man behöver för att känna lycka, total lycka.
Vi startade upp triangaköket och kokte lite vatten, den första koppen kaffe var ett faktum.
Koppen avnjöts vid sjökanten och när den var uppdruken sattes agn på en krok och det kastades efter fisk i sjön.
En lugn och mysig stund.

Vi blev själva på platsen och bilen parkerades vid vattenbrynet, på så vis kunde vi ligga i sängen med väldigt nära sjöutsikt. Magiskt.

Jag plockade ihop ved för att göra upp eld, mat skulle lagas.
En blandning av bacon, korv, potatis, svamp, lök i olika slag. Lite sås till det. Och jag tror att rätten lägger sej på min topp tio lista av god mat. Fantastiskt.
Vi åt alla med glädje i en underbar natur.

Vi hade tagit med lite sälg hemifrån, vi ville göra sälgpipor vilket jag inte gjort sen barnsben och ja det märktes ;)
Min kära särbo visade sej vara grym på instrumentet och drog av både den ena och andra trudelutten.
Jag har en bit träning kvar.

Efterätt grillades i form av svenska jordgubbar och marshmallows. Och vid kvällsbrasan provade jag en öl för första gången på sisådär en tio år. Gott må jag säga.

Tjejerna badade, jag lät bli. I stället kastade jag ett par kast med spöet innan det var dags att krypa till kojs.
Att ligga och titta på en stilla sjö med människor man håller av får hela min kropp att njuta av vällust. Jag älskar livets skiftningar men jag föredrar helt klart lugn och ro och glädje i sinnet. Det hade jag denna kväll. Jag var så enormt tacksam för livet.

Vi kollade på ett program med Babben Larsson som heter bäst i test och det åts ostbågar i sängen inne i bilen innan tänderna borstades och vi kröp ner under täcket.
Till nattningen lyssnade vi på en ljudbok och dom små lamporna inne i biltaket sken som den vackraste stjärnhimmel.
Jag somnade gott bredvid min dotter och i min kärastes famn.
Vilken dag.....

Jockarp.

När tiden står stilla.....

Hon tar mej över kinden med sin hand, hon säger:
- Dina gladrynkor är fina mamma.
Jag ler och tackar för komplimangen, jag fortsätter med, du vet att jag använder mina tio muskler som krävs för ett leende väldigt ofta. Du får mej att vilja använda dom.
Vi kramas och det är en helt underljuvlig känsla. Inget i universum kan nå mej i det ögonblicket. Inget kan få mej att må dåligt.

Hon hade haft prov om kroppen och jag hade snappat upp det där med dom tio musklerna som krävs för att le. Vi pratade om provet och hon berättade att hon fått ett fel och det var på en fråga om vad man andades in. Hon hade svarat syre men det rätta svaret skulle vara luft. Vi pratade om det en stund och jag tyckte det var hårt bedömt men samtidigt så var 36/37 poäng inte fy skam och Mollie hade släppt det så då fick väl jag med göra det ;)

Vi pratade om att längta och om tiden, att ibland vill man att tiden ska gå rysligt fort och ibland att den helst ska stå stilla. Hon önskade en hög hastighet av tiden fram till måndag sen kunde den fortsätta i normal hastighet. Jag flinade lite och sa, du längtar verkligen till Måndag du.
- Ja du mamma, jag längtar verkligen till måndag. Jag längtar efter min hund.

Jag längtar också och jag tror att det kommer bli så fint för vår familj. Att vi blir fler, nån mer vi ska bry oss om och se till att den har det bra. Nån mer som vi kan överösa med kärlek och få tillbaka detsamma. Vi är helt klart redo. (tror jag) ;)

Jockarp.

Ansvar....

Vissa dagar börjar helt fantastiskt och gårdagen var inget undantag. Jag var lycklig när jag efter en väldigt god natts sömn klev upp. Jag satte på kaffet och gick för att möta min dotters fösta leende. Och ja, det kom.

Att vissa dagar inte kan fortsätta i dur är jag helt införstådd med. Jag tog en sväng på berget och det var magnifikt, oändligt med vackerhet. Jag blev lycklig i hela kroppen.

Men just denna dag skulle det inte fortsätta i dur och det är jobbigt. Att flera ledsamma saker kommer samma dag är extra jobbigt. Självklart ska det hanteras.

Jag började fixa det sista med lekstugan, knutarna i vitt målades och det blev så himla fint.
Mollie kom hem från skolan och av någon anledning var även hon ledsen. Där var liksom mitt mått rågat. Jag blev ännu ledsnare men i vår familj finns en vuxen människa och den är den som har ansvaret för vår familjs mående.

Vi la oss på studsmattan. Mollie sa lite surt.
- Vad är det med dej?
Jag tänkte på mitt ansvar för vår familj och svarade.
Tja du, det har varit en jobbig dag, det har hänt en del saker som gjort mej ledsen men jag tänker ändå på att jag är glad att jag inte fått Corona. Jag log och fortsatte med att jag var glad att fåglarna sjunger, att tvätten hänger på strecket, körsbärsträdens blommor, att vi har en nymålad lekstuga. Att jag är mätt i magen och att vi snart ska få en hund.
Vad är du glad åt frågade jag Mollie?
Hon började snurra på sej lite men sen kom det med en pluttig röst:
-Jag är glad för min hund.

Jag började lipa och det var nog en blandning av allt. Jag var ledsen men samtidigt otroligt glad över att vi faktiskt båda två väljer att se på allt fint vi har.

Jag har ett liv och jag har ett ansvar att leva det.

Jockarp.

Naturlära.....

Lite gråare väder bjöds det på, det passade perfekt det. Dammsugaren fram. Den har av någon anledning alltid prioriterats ner under de fina månaderna på året. Men ibland är det ett måste.
Jag gjorde inte så många knop resten av förmiddagen utan jag väntade på att Mollie skulle komma hem.
Jag hade information till henne om när vi ska hämta hem hennes lille hundvalp.
Det krävdes att hon fick fritt några timmar från skolan och det såg hennes förstående fröknar inga problem med.
Det är nära nu alltså ;)

Tisdag och det betyder scouterna, jag tog som vanligt ett löppass under tiden Mollie fixar med naturläran. Rundan bjöd på sagolik miljö, så mycket vackerhet. Brutalt för alla sinnen. Och ja, jag är så lycklig över att få uppleva det.

Hem och vi åt en riktigt brakmiddag, sen var jag helt nere för räkning. Väldigt snålt med sömn de senaste dygnen gjorde att jag slog ihop innan det var läggdags för Mollie. Vi ställde hennes alarm och när klockan ringde var det dags för henne att gå och lägga sej. Detta är något vi använder oss av i bland när rutinerna med nattningen bryts. Det funkar fint för oss båda.

Jockarp.

Stolt som tuppen.....

När man jobbar halva dygnet blir det inte mycket tid över till annat än återhämtning i form av vila och föda.

Jag är noga med att jag ska prioritera Mollie och att hennes liv inte ska påverkas så mycket av mina långa pass i vedsvängen. Men det blir på bekostnad på min sömn. Fyra timmar sömn är lite snålt men det får liksom ändå på något vis fungera.

En kompis hörde av sej och ville leka och för dagen skulle leken ske hos kompisen. Detta gav mej möjlighet att ta en sväng på berget. Det är behövligt och det är en enda stor massa av njutning nu när hela berget färgas i ljusa gröna färger. Så vackert.

En dag tog vi en lite promenad ner på Vesan där rapsfälten stor i blom. Det kittlade så härligt i näsan vid inandning. Ögonen blev fyllda av sprakande vackerhet. Tacksamheten var stor när jag stosade omkring med min dotter. Jockarp är bra fint ;)

Lite mysande i soffan, då hon kryper upp väldigt nära. Vissa dagar känner vi det nog båda två, det där med hur viktiga vi är för varandra.

Gällande skolan så har dom avbrutit årets nationella prov på grund av viruset. Men i Mollies klass har man använt proven i studiesyfte så dom har alltså gjorts i alla fall. Mollie envisas med att inte ta emot resultaten på proven. Hon anser inte det vara viktigt. Men det gör jag så jag skickade ett mail till hennes fröken med förhoppning att få ta del av hennes resultat. Glädjande nog fick jag den möjligheten, men vi bestämde att vi skulle hålla tyst om att jag fått ta del av dom.

Resultaten var en väldigt trevlig läsning och jag var så stolt över henne. Tyvärr kunde jag inte dela med mej av min stolthet över hennes prov men jag log väldigt mycket när jag såg henne. Hon är grym min lilla tjej.

Jockarp. 

Komprimerad....

Ett väldigt komprimerat men viktigt dygn. Torsdag och jag jobbade till 14.00. Mollie var precis hemkommen när jag kom innanför palatsets dörr. Vi började packa en lite väska och jag for iväg och fyllde upp tanken på kärran. Vi var redo.

Ett kort stopp på Ekohallen för inköp av lite smågrejer till lille Kennet sen åkte vi vidare mot Göteborg.
En trafikolycka på E6 stoppade oss ett tag och vi satt och småpratade i bilen medan regnet piskade utanför på bilrutan. Det var mysigt mitt i allvaret, vi visste ju inte om någon blivit skadad i olyckan.

Vi tuffade vidare och vi nådde Göteborg i samma veva som fröken särbo slutade sitt jobb för dagen, hon mötte oss springande och jag har nog aldrig sett henne vackrare. En mäktig känsla.
Kaffe och ett avsnitt av Robinsson sen var det sovning för unga fröken Vilhelmsson.

Jag får var uppe så länge jag ville och det var jag med, det blev få timmars sömn. Vi hade bara några ynka timmar tillsammans och jag ville spenderade dom väl. Att ligga nära var något som var viktigt.
Jag låg och målade på hennes rygg. Alla känslor och alla vackra bilder bara rann ur mina fingrar ut på hennes ryggtavla.
Jag använde alla färger som finns och bilderna skiftade från motiv som finns i verkligheten och bilder som bara finns inom mej. Jag skrev några meningar som kom från mitt hjärta, det var kraftfulla ord som skrevs med mina nätta fingertoppar.
Mina känsliga fingrar som penslar och hennes rygg som en tavla. Jag bara älskar det.
Under morgontimmarna när jag målade konstaterade jag att jag är den rikaste bönan i universum. Jag har ta mej tusan allt. Och åt det konstaterandet var det helt omöjligt att inte forma läpparna i ett leende.

Vi spenderade stora delar av fredagen tillsammans men 17:00 väntade det åter arbete för henne så Mollie och jag tuffade hem mot byn igen.
Det är tufft med särbolivet. Det blir många mil i bilen för oss båda. Men det är värt det. Alla dagar i veckan ;)

Jockarp.

Lillförfattaren....

Jobb i vedsvängen vilket betyder tidiga morna. Det gör mej inte allt för mycket när man möts av fågelsång och grönskade träd och soluppgångar som varit fantastiska. Vad mer kan man önska klocka fem på morgonen?

Mollie och jag har roat oss med diverse sysslor runt hemmet. Vi har fortsatt att måla på hennes lekstuga, nu är det bara lite reparationer på taket som ska göras och ytterligare lite färg sen anser vi oss klara.
Jag har klippt gräset för första gången detta året och som vanligt doftade det himmelskt. Mollie tog räfsan och drog några tag, lite av gräset följde med hennes bara fötter så badrummet skiftade från grått till grönt.

Det har varit träff med scouterna i kojorna. I ryggsäcken hade hon varm choklad. Jag tog en löptur under tiden och jag tog det väldigt försiktigt. Jag ville hinna ta in allt vackert som spelades upp framför mina ögon. När jag var på väg tillbaka såg jag hela scoutgänget sitta med sin fika på några stora stockar bland vitsippor och bokar som slagit ut. Och mitt i det satt min dotter. Jag log och sprang förbi gänget, jag ville inte störa.

Vi har lagat god mat tillsammans, Mollie är väldigt behjälplig just nu vilket är trevligt. Jag uppskattar tiden ihop med henne i köket.

Under svenska lektionerna har hon pysslat med att skriva en bok. Visst att jag är något partiskt men det skiter jag i. Jag är så sjukt stolt över hennes berättelse och på hur hon satte ord på känslorna. Jag gillade boken skarpt. Och så fick jag den uppläst för mej. Lyxigt värre ;)

Mollies bok....

Jockarp.

Livetslyx....

Så oförskämt lättlevt har mitt liv nog aldrig varit.

En fantastisk helg började med ett besök i Karlshamns kallbadhus. Aprildoppet skulle klaras av.Det var sparsamt med andra människor. Ingen trängsel varken i havet eller i bastun. Det passade perfekt det.

Efter badet tog vi oss vidare till rökeriet för att köpa lite fisk och efter det stod veckohandling på schemat. Kyl och frys fylld. En skön känsla.

Hemma lagade vi mat och till kvällsmyset gjordes det en härlig blandning av meloner och polly. Ett bra val.

Lördagen började lugn, Mollie fixade kaffe på sängen till oss och där låg vi lyxigt kvar en stund. De mesta av det bästa fanns runt mej och min kaffekopp i det ögonblicket. Jag log och tacksamheten var brutal.

Uppstigning efter njutningen och det gjordes frallor som åkte ner utan större problem ;)

Klockan två skulle Mollie på en konfirmation, vi skulle inte med utan i stället tog vi fröken särbos van och körde till en sjö vid namn Bäen, jag hade aldrig varit där vilket jag såg som märkligt. Det var en vacker plats och närmare vattnet gick knappt att komma.

Vi promenerade en stund i skogen vid sjön, vi såg snabbt att det närmar sej en ypperligt god blåbärssäsong.

Vi lagade middag över öppen eld. Älgskav, kantareller, lök, bacone och så lite grädde och kryddor på det. De var ren magi att inta den middagen. Det kan ha varit det godaste jag nånsin ätit. (utomhus)

Vi satt kvar till dagsljuset försvann. Jag plockade grenar för att hålla liv i elden och det eldades på friskt. En helt fantastisk kväll.

Vi gick in i bilen och kröp ner i sängen, det var så mysigt så jag höll på att spricka. Livetslyx i all enkelhet.

Att vakna upp till strålande sol och spegelblanksjö fick mej nästan till att börja lipa. Att sitta och avnjuta morgonkaffet där var obeskrivbart.

Det fina vände dock och jag fick en fruktansvärd huvudvärk. En tablett fick intas men jag tror minsann att det är dags att tant kollar synen. Tror att det kan vara det som är bekymret.

Vi packade in oss och körde hem och jag blev betydligt bättre efter att pillret verkat. Skönt.

Vi fixade lite på hemmaplan vilket var väldigt mysigt. Och söndagskvällen bjöds det på mat på restaurang. 

Ännu mer lyx. Att bara sätta sej och få maten serverad.

Och kvällen avslutades på bästa sätt. Att ännu en kväll få gå och lägga sej i famnen på den kvinna man älskar är liksom toppen av allt vackert. De enda som saknades var nog en bukett blommor på köksbordet sen hade livet varit totalt.

Jockarp.

Done......

Uppstigning, jag väckte Mollie och hon var sliten, hon var inte supersugen på att ta sej från sängen och ut till matbordet.
Frukosten fixades och när den var klar satt hon vid bordet. Bra jobbat.

Hon fick lift av morfar till skolan, han hade ett ärende i stan så det passade utmärkt.
Vi fortsatte med staketet och för dagen skulle nätet upp. Det visade sej ganska snart att jag köpt för lite nät så jag fick ta och gör en liten utflykt. Nya nätrullar införskaffades och jag slog även till och köpte en tårta, tyckte att vi skulle fira ordentligt när staketet väl var klart.

Klart var det inte förrän på kvällen, jag fick ta ett litet break för att fixa till hästarnas hovar så då blev sommarfina. Hovslagaren kom alltså och gästade oss. Efter det släpptes dom gamla på bete. Jag fick ta och köra ett par rundor vatten i dunkar till dom.

Grillen tändes och jag drog i mej ett par korvar innan det var dags att lägga den sista smörjelsen på staketet. Fix och färdigt. Så skönt, nu hoppas jag på att det håller till Mollie är stor nog till att reda det själv ;)

Vi stängde dörren om försommaren och vi var trötta och doftade av sol och damm. En skön blandning.
Jag hade under dagen hängt ut årets första tvätt. På ny tvättlina med nya färggranna tvättklämmor. Jag blir så väldigt glad av att se min tvättlina fylld av kläder. Det är sommarkänsla det.
Idag ska jag hänga ut lakan som ska torka i vinden sen ska dom bums in i sängen och i natt ska jag njuta av sommaren.

Jockarp.

Att sätta gränser.....

Vi har avverkat två dagar med att sätta staket. Dag ett rev vi ner det gamla, bort med det. Vi fortsatte att gräva hål för att få ner dom rejäla ekstolparna. Jag slet som ett djur, det för att avlasta byggherren och arbetsledaren, tillika min far. Han sitter med kunskapen och med noggrannhet. Jag får ta slitet.

Mollie har hjälpt till med vad hon kan, hon har målat planken och dessa satte vi upp dag två. Idag är kör vi förhoppningsvis sista passet med att sätta upp stängslet som ska hålla lille jack russelkillen på sin sida.

Mollie har varit på scouterna och för dagen provade dom på att äta växter, dom gjorde te av tallbarr och pommes frites av nässlor, Mollie var inte supernöjd med smaken men jag fick provsmaka teet och tja inte fy skam.

Medans hon lagade te och pommes sprang jag en sväng i vår vackra stad. Det slog mej att det var väldigt mycket människor ute och rörde på sej. Det känns som om Corona inspirerar människor till rörelse. Bra om så är fallet. Att det kommer något gott av eländet.
Jag kände mej en aning sliten i kroppen, vilket sannolikt beror på alla skyffeltag och slit med stora ekstolpar och plank. Jag är helt klart för klen nu för tiden ;)

Och så hände det något helt fantastiskt i går. Vi såg tre uggleungar på en gren. Tänk att jag är inne på mitt 44:e år och aldrig sett små uggleungar innan. Det var så fantastiskt fint att få uppleva det.
Mollie var mest mallig över att hon fick se dom när hon bara var nio år ;)

Jockarp.

Fokus på livet....

Lite bus.

Halv fem vaknade jag av en intensiv fågelsång. Det lät som det var en tävling och alla fåglar ville vara med och göra sin röst hörd. Mollie skruvade på sej och hon viskade försiktigt frågan:
- Är du vaken mamma.
Mamman svarade Mmm
Vi gick igenom vår nattliga upplevelse, vi hade båda sovit gott och vi var väldigt varma i våra sovsäckar, termometern visade trots allt på minus.

Vi låg kvar en stund men sen blev kaffesuget för stort. In i huset och vi placerade oss i soffan. Mollie kollade på plattan och jag sov vidare nån timme till. Så skönt.

Ett spontanbesök av en vän och en av hennes söner, kaffe på altanen och surrande om livet. Det var ett tag sen som vi sist sågs så det var en del som skulle avhandlas ;)
När hon lämnat palatset så drog vi igång med målandet av plank igen. Vi jobbade på tillsammans och vips var vi klara. Vi är ett bra team.
Mollie låg i småbyxor och kortärmad skjorta på studsmattan och läste sin läxa. Jag kände en smak av sommar.
Jag passade på att tvätta ett par bilar i den känslan :)

14:08 stod tant N på borggården. Kaffe nummer två på altanen var ett faktum. I tre timmar avhandlade vi ämnet livet. Det är stort fokus på att leva i dessa tider. Att ta vara på all vackerhet. Att vara rädda om varandra och att prioritera det som är gott. Brist på samtalsämne var inget vi precis led av.

Mollie skulle hänga med mormor och morfar på restaurang och jag tog ett pass på ett grönblygt berg i mina löparskor. Det blev en vacker tur.

19:00 stängde vi dörren för dagen och in i duschen och vidare in i bingen. Vi hade andats mycket utomhusluft så somnade gjorde vi med ett brak :)

En väg med blommor, min väg.

Jockarp.

Fullrulle....

Här hjälps vi åt.

Jag hade ingen som såg efter min dotter efter sista nattpasset. Jag räknade med få timmars sömn och så blev det. Halv tio väckte hon mej och ville ha mat. Vi har en deal i vår familj och det är att enbart flytande föda får intas när hon är hemma utan tillsyn. Den dealen är vi noga med att hålla för bådas vår trygghet och säkerhet. Men yoggi var hon inte sugen på utan hon ville ha frallor så därför väcktes jag.
Inga problem med det, inte mer än att jag kände mej som ett vrak. Men jag var glad över att se henne, vi kramades en sund sen var det dags för frallorna.

Det är nu mindre än en månad till vår lille nya familjemedlem kommer hem och vi drog igång på allvar med förberedelserna inför staketbygget. Hunden ska skiljas från hästarna, viktigt.
Plankor skulle därför målas och övrigt material förflyttas från A-B. Arbetet gick fint och Mollie var behjälplig hela tiden. Hon förstår vikten i detta och det är ju hennes hund som vi vill ska ha en trygg uppväxt.

Vi pausade arbetet och körde över berget till våra vänner för att grilla vid sjön.
Så himla mysigt, fint och gott.
Ett par timmar vid sjön gjorde gott.

Ingen dålig plats för matintaget...

Vi var hemma igen runt sju och då började förberedelsen inför natten. Vi har köpt nya sovsäckar som är tänkta för i första hand för våra framtida vandringar. Men dom måste ju testas såklart ;)
Vi hade bestämt att vi skulle sova ute på altanen.
Vi kröp ner i våra säckar och där låg vi och filosoferade.
Jag hade en makalös vacker bild framför ögonen, innan solen gick ner färgades himlen helt rosa. Magiskt.

Jag somnade gott efter att jag pratat med fröken särbo en stund i telefonen.
En lång men väldigt bra dag var till ända.

Godnatt...

Jockarp.

Att känna.....

För lite sömn och väldigt känslig hormonellt gjorde mej väldigt vaken genom alla mina sinnen. Nästan för vaken.
Jag tog en snabb kopp kaffe på altanen sen var jag redo för att ge mej ut på berget i småbyxor och korttröja och självklart löparskor på fötterna.

Bokarnas spröda grenar hade börja spräcka sina skott och det ljusgröna skimmer mötte mina ögon mot en helt blå bakgrund. Sol och ljummen vind i mitt ansikte. Allt var så skört och vackert.
Jag stannade till på min tur, jag stod helt stilla under en bok och log. Tacksam över att få uppleva detta igen. Allt börjar om och jag får faktiskt vara med.
Några tårar trillade ner ut med min kind. Och nej jag var inte ledsen, jag var så otroligt glad och lycklig.
Jag torkade tårarna och sa leende högt för mej själv att livet är det bästa som hänt mej. Jag skakade lite på huvudet och flinade sen började jag springa igen.

Jag mötte en kvinna på min väg. Vi stannade båda två och jag kände glädjen över att vi möttes där på en liten smal och krokig väg (lite som livet)
Det blev ett starkt möte där vi båda fällde tårar innan vi sa hej då. Självklart skrattade vi också och nånstans kände jag att vi var lika, vi var i samma läge och förstod varandra. Det var ett vackert möte.

Jag kom hem och Mollie kom hem. Vi kastade ut våra dynor till soffan på altanen, Jag stod på övervåningen och kastade dom ut mot min dotter som stod ute på altanen. Hon tyckte det var fantastiskt roligt.
Dynorna i soffan sen la vi oss där och bara njöt av allt. Hur fint vi har det tillsammans.

Jag skulle iväg för fjärde och sista natten bland pinnarna, Mollie lämnades på undantaget där fredagsmyset var ett faktum, en känslig men väldigt fin dag. Jag älskar att känna.

Jockarp.

Den viktiga biten.....

Mot glassen ;)

Jag har sprungit några mil i den härliga vårsolen, att det envisas med att blåsa full storm varje dag är något som tröttar ut huvudet men jag försöker ändå njuta av allt fint.

Mollie har varit med scouterna ute i sina kojor och även det är ett härligt vårtecken. Allt blir ljusare och lättare och kidsen är ute mer.

Trots att det känns lättare har jag även smakat på det lite tyngre. Längtan efter en person som jag är väldigt glad i. Att vi inte kan ses så ofta som vi vill och dela livet svider då och då ganska mycket. Jag vet hur det är och det är bra men ibland kommer en smak av bitterhet över mej och den måste jag hantera. Och sanningen är att jag har svårt att hantera den.

Jag har tagit en promenad med en vän och hennes son, dom andra barnen tog sej själva upp till den lilla lanthandeln och köpte glass. Jag blev lycklig i hela kroppen när jag såg dom gå i väg och att dom tog hand om varandra. Mollie är så stor nu men jag vill ändå inte riktigt släppa på tyglarna.

Och så jobb. Mm den där lilla detaljen som ibland förgyller livet och ibland sliter ont på kroppen. Fyra nätter ska avverkas och jag mår allt annat än bra. 3-4 timmars sammanhängande sömn får mej lätt till att tappa sugen en liiiten aning.
Jag har ändå lovat mej själv att mitt arbetsliv och för dålig med sömn inte ska få förstöra och bromsa min och Mollies framfart i livet. Vill hon ha vänner med sej hem från skolan så får hon det även om jag ibland inte känner Jiiiiipiii över det. Denna veckan har två väninnor varit och gästat oss i palatset. Jag har utfodrat dom och varit behjälplig när det behövts. Mollie har varit glad och det är en viktig bit i mitt mående.

Det har funnits tid för oss att sitta tillsammans och titta lite på TV på kvällarna. Mollie har lagt sej i min famn och jag har pillat henne lite försiktigt i håret under programmets gång. Stunder av mys när det är som bäst. Det är viktigt för oss båda det märks så tydligt. Och det är glädjande.

Lite bebismys....

Jockarp.

Första mötet.....

Kneg hela helgen och det avslutades med ett allvarligt tillbud på söndagskvällen. Som väl var kom ingen människa till skada. Men det medförde att jag kom hem en aning sent. Och när man redan gjort 12 h är man inte supersugen på att bli försenad.

Men hem kom jag och Mollie och jag attack myste med varandra i soffan. Vi kollade på Robinson tillsammans innan det var godnatt för oss båda.

Måndagen var även det helgdag så myset var ledig från skolan. Hon sov som en gris när jag begav mej ute i löparskorna för att möta morgonen på berget. Och vilken morgon sen. Solen sken och allt var sådär galet vackert.
Efter 15 km stod jag nöjd och glad på gården igen. Go känsla.

Uppfräschning och kaffe sen drog vi iväg med bilen söderut. Mot Sjöbo. Där skulle vi träffa den lille killen som ska leva sitt liv hos oss på Månsagården. Det var vårt första möte och det blev fint.
Valparna var pigga och glada och dom klättrade upp i knäet på Mollie och hon tyckte det var helt fantastiskt. Vilken lycka att träffa sin lilla hund.
Nu väntar en lång och plågsam månad för Kennet kommer inte att få komma hem till oss förrän han är 8 veckor. Det känns som tiden sniglar sej fram.

Men vi har en del förberedelser. Vi måste byta ut staketen som vetter ut mot hästhagarna innan han kommer hem. Vi vill att han ska få ett så säkert tillhåll som möjligt. Staketjobbet för startas upp i närtid minsann. Men vi har en månad på oss och det känns bra det.

Dagen middag tillagades och det bestod av stekt fläsk och potatis. Mollie sa att det var gott men jag tror inte att det var hennes favoritmat precis men hon lastade in rejält ändå, hon är väluppfostrade ;)

Jag fick också kela lite..

Jockarp.

Havshäng.....

Japp nu var det slut på det ljuva livet. Förpliktelse i form av lite arbete. Uppstigning innan fem och arbete fram till 14.
Det gick bra och tiden hade bra tempo tills jag åter var fri som en fågel.

Jag hämtade upp myset och vi körde hem, väl hemma tog jag fram en liten påskgåva till min dotter. En liten gul kaninkorg med ett par små choklad och tre nya trosor. Hon blev väldigt glad. Hon kramade mej och sa tack ett antal gånger. Jag log åt henne och hoppade på att allt skulle passa henne. Hon öppnade chokladen och bad mej ta ett bett. Nä men inte ska väl jag ha ditt godis.
- Jo vi delar mamma
Hon är fin mitt mys.

Jag kände mej en aning rastlös. Det var vackert väder och tiden var för knapp för att starta upp med något projekt, jag orkade faktiskt inte heller ;)
Nä vi tog en sväng med bilen och stannade vid Tosteberga hamn. Där hoppade vi ut för att ta en liten promenad. Vi gick över sankmark, på strand och så hoppade vi på stenarna. Det var väldigt skiftande natur.
Vi lekte inte röra mark en stund men jag kasade ner och fick se mej förlorad.

Vi tuffade hem efter en timmes busande. Mollie ville se Robinson så vi såg ett avsitt innan jag drog i gång en Risotto. Den fick vila en stund och en liten löptur unnande jag mej sådär på fredagskvällen. Behövligt och skönt.
Maten intogs i svettiga springkläder men det var ingen som klagade på det i vår familj. Skönt.

Jockarp

Lycklig Påsk....

Mollies påsklov inleddes med att vi rullade väster ut. Ingen av oss var intresserade av stadsmiljöerna så vi startade bums med att ta oss ut från Göteborg city efter att vi hämtat upp fröken särbo.
Vi tog oss till Marstrand. Vi åkte med den lilla båten Lasse Maja den väldigt korta bit från fastlandet ut till ön.
Där strosade vi runt och njöt av utsikten. En påse kanelbullar fans med som partyhöjare. Vi satte oss mot muren på Carlstens fästning. Den var stabil och det tog emot den något kyla blåsten.
Vi åkte hemåt och kvällen bestod av svamppasta och Robinsson.

Ny dag och vi fortsatte vår upptäcktsfärd i vårt vackra land. Vi tuffade mot Kinnekulle. När vi kom fram tog vi en lätt vandring i en väldigt vacker och dramatisk natur. Vi passade även på att ta lite smakprov av Ramslöken som växer i området.

En plats vid en liten hamn blev vårt middagsstopp. Grillen tändes och vi grillade pinnbröd och korv. Enkelt kan många gånger vara bäst.
Vi fortsatte vår resa. Vi hämtade upp fröken särbos Van och där tog mitt sällskap slut. Mollie parkerade sej i van:en och jag jag fick sitta ensam i min kärra.
Vi tog ett stopp vid Hornborgasjön, Trandansen var i full gång. Mäktigt att se.
Hemma i Göteborg var vi inte förrän närmare tio på kvällen och då var det bums dags att parkera sej i bingen.

Vi fortsatte nästkommande dag men att packa väskan och gå mot en väldigt vacker och enslig plats. Ett vindskydd, två grillar och en sjö. Tja mer behövde inte vi.
Vi lagade vår mat över öppen eld och det smakade himmelsk. Livet var oförskämt lättlevt.
Vi stannade på platsen hela dagen och Mollie verkligen älskade det.

Torsdag, då tog vi oss till havet. Vi åkte bilfärjan och tog oss ut till Fotö, ännu en totalt öde plats. Inte en kotte i sikte. Vi låg och chillade på klipporna, vågornas kluckande och måsarnas skri var det enda som hördes. Ja Mollie med såklart ;) Hon babblade på.
Vi tände campingrillen på klipporna och åt vår mat i en fantastisk vårsol.

Det finns inga klagomål alls på vad påskveckan levererat. Nu väntar det dock jobb för mej i några dagar så Mollie hon får funderar på Jesus död och uppståndelse med nån annan ;)

Jockarp.

Ljuvlig blandning.....

Ännu en morgon fick jag sitta själv, Mollie sov som en gris. Klockan åtta fick jag nog och väckte henne.
Hon klev glatt upp och klädde på sej. Vi lufsade upp till undantaget utan mat i magarna. Mollie fick frukost där medans jag tog en timmes träning på ett vårfint berg. Jag sprang på i ett bra tempo och funderade på livet. På hur allt blivit upp och nervänt på så kort tid. Att leva i en bubbla, det händer en massa hemskheter runt omkring oss men vi märker inget av det. Permitteringar, uppsägning, kris, sjukdom och död.
Det där om ett liv, att gör det man vill och leva varje dag. Ja det har nog aldrig varit mer aktuellt än nu.

Jag sprang hem och satte mej i söderläge och drack kaffe. Mollie hoppade studsmatta och pratade med mej. Jag tänkte på henne, på hennes framtida liv. Hur det kommer att se ut, med eller utan mej. Tunga, jobbiga tankar.
Jag kände ännu mer hur viktigt det är att vi är tillsammans, gör och upplever saker ihop. Det är det viktigaste.

Vi hoppade på fyrhjulingen och drog upp på berget för att plocka lite påskris, vi är lite sena med att ta in och pynta björkriset, men nu har vi fixat det. Mollie har fixat det ;)

Vi drog igång ett bullbak, det går mycket bullar nu när vi är på utfärder. En sats muffins drog vi till med mellan jäsningarna. Gott nu har vi fyllt på kakfacket i frysen.

In i bilen och vi körde söderut, Mot Åhus närmare bestämt Pulken. Jag ville se på Tranorna, Mollie har redan varit där i år men hon fick följa med mej i alla fall. 3100 tranor hade besökt platsen enligt den sista räkningen.
Vi kollade när dom gick in för landning och det är mäktigt.

Vi lämnade pulken och tog en sväng till Yngsjö och till stranden. Där busade vi lite och njöt av en nästan öde strand. Livet var fantastiskt just då och den känslan är galet fin att få känna.

Vi körde hemåt och åt middag, det var snabblagat eftersom maten bestod av rester sedan dagen innan. Snabbt och gott alltså.
Vi packade väskorna för att åka till fröken särbo i några dagar.
Kvällen kom och nattningen blev mysig då vi lyssnade på Lassemajas detektivbyrå på en ljudbok.

Jockarp.