Surdeg.....

Jag har haft fantastiska dagar i hop med fröken särbo. Att min dotter firar sin 10:e födelsedag har även det kryddat mitt liv.

Mollie hade ett litet kalas och till det gjorde vi en egen tårta. Hon var duktig och den blev farligt god.

Mormor och Morfar kom på kalas och vi gjorde egen pizza som vi gräddade i vår egenbyggda pizza ugn. Det går verkligen att göra saker på ett sätt så det blir mer spännande, godare och festligt.

Jag hade köpt en soffa till min dotter i present och vi hade ett fasligt stohej att få upp den på övervåningen till morgonen då hon skulle firas med skönsång, som väl är sover min dotter hårt ;)

Hon blev väldigt glad över sin present och jag njöt av att se hennes glädje. Allra gladast blev hon över en bild på henne och Kennet som jag ramat in. Hon är så tacksam.

Vi har mest hållit oss hemma, hundpromenader på berget och lagande av mat. Vi har även fått upp ögonen på surdegsbröd. Vilket hantverk, jag gillar det. Man vet inte resultatet innan, en lyckad surdegen påverkar liksom hela baket. Vi har i alla fall bakat tre bröd och en sats frallor. Detta är något som vi ska fortsätta med. Jag gillar det skarpt och så är det nyttigt också. Något lite mindre nyttigt är pepparkakshus, vi har byggt två stycken och så länge man inte äter dom är det ju ganska okej.

En utfärd har vi gjort och det var till en fabriksförsäljning i Ronneby. Jag behövde en gjutjärnsgryta och en ny stekplåt. Jag köpte båda och jag var väldigt nöjd med min investering. 30 års garanti känns precis lagom för min ålder ;)

Jockarp. 

Friskförklarad....

Hon vaknade klockan åtta på morgonen i min säng. Livet hade kommit tillbaka till henne, färgen i ansiktet hade skiftat från likblek till rosenrosa. Hon var livfull och hon började prata bums. Jag log nöjt, hon min dotter, hon var precis som vanligt igen, jag hade inte behövt fråga henne om hennes mående för jag visste redan.

Jag är nog frisk mamma sa hon och jag svarade skrattande ja det är du nog hjärtat.

Hon fick lite vatten och en rostmacka, Kennet lyckades sno den ena halvan på smörgåsen men jag tror det var bra, små tuggor och små bitar lite oftare, det är nog melodin efter magåkomma.

Mormor kom och höll myset sällskap medan jag tog en sväng med Kennet på berget, han behövde luft och motion.

När vi kom hem drog jag igång med att måla kökssoffan i samma färg som stolarna, just nu vet jag inte riktigt vad jag tycker, den blev fin mej kanske det blev en aning för mycket med all färg, jag ska bo in mej lite och se. Kanske att penseln åker fram igen. Jag väntar till fröken Särbo kommer så får jag höra ett utlåtande från henne först.

Mollie och jag läste ett par kapitel i Harry Potter boken, jag ville fortsätta men hon var lite rastlös. Jag tog ännu en sväng på berget med vår lille kille. Mollie var ute hon med och fick lite luft men promenaden gick jag själv. Hon behövde ta det lugnt.

Efter att jag bytt alla våra sängkläder och vikt all tvätt tog jag mej ett bad på altanen, det är en lyx jag unnar mej oftare och oftare nu. Det är viktigt att njuta av livet medan man har det.

Jag parkerade mej i soffan med en lussebulle (eller tre) och funderade över att läsa en bok, men jag är nog inte redo för det än.
Jag satte på lite musik och satt helt stilla och tittade på den vackra tegelväggen. Jag var glad, jag var nöjd och framförallt var jag väldigt stolt över mitt verk. Herregud vad jag levererat den sista veckan, ett helt nytt hem, som är redo för vilken inredningstidning som helst ;)

Jockarp.

Kräkan.....

Helgen har bestått av långpromenader med Kennet på berget. Vi behövde det verkligen båda två. Varje morgon har vi gått ut när det ljusnat och hållit oss i rörelse i två timmar. Gråmulna dagar men luften har varit frisk att andas.

Hemma har det mest handlat om att dammbinda tegelvägg och att måla stolar. Nu består det bara lite lister och en och annan fog sen anser jag väggen vara klar. Målandet, ja jag hittat några gamla pinnstolar som stått och skräpat här sen en hundra år tillbaka i tiden. Dom har nu fått ny färg och det blev väldigt väldigt fint. Hemskt nöjd.

Mollie sov över hos en kompis och jag var och hälsa på en av mina bästa vänner, hon är ofarlig att träffa just nu eftersom hon redan haft Corona viruset och med det testats med positivt resultat av antikroppar. Vi hängde i soffan och åt choklad och pratade till klockan blev sent, i alla fall för mej ;)

Mollie hade varit uppe till två och hon hade precis vaknat när jag kom runt tio för att hämta hem henne. Hon fick besök av en annan kompis, men det fick ett abrupt slut. Mollie spydde, vilket hon aldrig gjort innan, eller jo men det har varit i samband med hög feber. Det där kräkandet höll i sej hela kvällen ända till sänggång, så kompisen fick bli upphämtad och min dotter placerades i soffan med en spyspann i högsta hugg. Hua.

Mina slagna hjältar....

Jockarp.

Historia......

Jag har arbetat dagtid i veckan och kvällarna har i största del bestått av att knacka vägg. Vi har självklart varit på handbollsträningen och jag har sprungit lite. Kennet har fått sina promenader och middagarna har radats upp som sej bör. Men alla annan tid har jag stått med en hammare och ett stämjärn i nävarna. Munskydd och skyddsglasögon på. Jag har burit ut lass på lass av lera och halm. Jag älskar blandningarna dom bjuder mej på si så där en 200 år senare. 

Jag är djupt imponerad av själva huset jag bor i, det har jag nog alltid varit men nu tar det mej till en högre dimension av imponering. Nästan varje vägg i palatset består av teglade väggar, förvisso har det satts gips eller spånskivor utanpå och sen lite tapeter på det ;)

Men det är ett fantastiskt hantverk och många människor vill gärna färdas framåt i tiden, jag vill tillbaka. Jag vill tillbaka bara nån dag till tiden då min gård byggdes. Det hade varit så sjukt roligt att få se vilka människorna var som teglade upp den vägg jag precis hackat mej fram till. Vilka andra som hjälpte till, hur lång tid det tog att bygga. Vem som stenlade gårdsplanen och vem som byggde längorna. Vad var det för människor? Jag vet att dom var femjävliga på att bygga i alla fall, det har jag klara bevis på. 

Att teglet som jag hackat fram kommer från ett tegelbruk som tillhörde gården gör självklart det hela än mer speciellt. Jag älskar historien om Månsagården i Jockarp, mitt hem.

Efter att jag slitit med väggen så att fingrarna värkte lyxade jag till det med ett kvällsbad utomhus, en alkoholfri öl i badet gjorde fredagskvällen extra festlig. Efter arbete kommer vila, det är sen gammalt det.

Jockarp.

Färdigmålat......

Måndag och det var åter dags att säga hej då till fröken särbo, vi tog en lunch på en restaurang i Kristianstad innan vi skildes åt. Att vår relation är väldigt trygg gör de smärtsamma avskeden lite skonsammare, vi vet att vi vill vara med varandra, helst alltid. 

Jag styrde upp lite presentinköp till en kommande tioåring, hon kommer får gåvor av helt olika slag och det gör det hela väldigt roligt. Hon har börjat nedräkningen nu och hon är lika söt som alltid när hon planera för fest. Mollie Vilhelmsson älskar fester.

Jag fortsatte med att måla en vägg innan det var dags att laga middag, det är mycket som ska styras upp och när man då röjt upp större delen av huset så blir det liksom lite extra svår jobbat. Middagen lagades bland målarpenslar, sopborstar, cement och spackelhink. Lite extra krydda i livet.

Måndagar och onsdagar är våra läsdagar och vi sköter det. Ett kapitel blir det varje gång av boken om Harry Potter, Mollie har nu bestämt att när boken är utläst ska vi se filmen tillsammans. Jag ser framemot det väldigt mycket.

Jag har varit i Karlskrona på röntgenavdelningen och kollat upp ett par delar av min kropp igen. Röntgen och ultraljud, allt för att vara på den säkra sidan. Jag pustade ut när jag blev utsläppt utan anmärkning. 

Jag var full av energi när jag kom hem efter läkarbesöket. Färgen hade målats upp så jag fick investerades ny och en sista smörjelse med penseln sen var väggarna som nya. Jag fortsatte att måla det rosa skåpet ännu en gång, så nu är jag nöjd med även det.
Nu väntar fortsättning av att ta fram tegelväggen och jag måste säga att det går förvånansvärt enkelt. Det kommer bli fantastiskt fint.

Jockarp.

Tegelvägg.....

Så nöjd.....

Sex dagars arbete och alla andra göromål gjorde att det var en tuff vecka. Fröken Särbo kom och med det var det ännu viktigare att prioritera det som är viktigt för mej. 

När en tanke föds går det oftast väldigt fort till handling i mitt liv, att jag också träffat en tjej som är extremt kreativ gör liksom att saken blir biff bums. Tanken var att måla en vägg där det rosa skåpet skulle placeras, under fredagskvällen körde vi och köpte färg, väggen maskerades och pensel och rulle drogs fram. Väggen blev väldigt fin, vi var nöjda. 

Lördagskvällen efter arbete under dagen blev lugn, men idéer växte sej större, resten av rummet skulle målas. En vägg skulle sparas och vi fnulade på vad som fanns där bakom. Efter lite överläggande med min far så drog vi fram hammare och stämjärn för att göra ett liiiitet hål för att se om det vi sökte fanns där bakom. Det visade sej att det var precis det som fanns där. Väldigt glada fortsatte vi och hålet blev genast större. Det är ett projekt som självklart blir större än det var tänkt men jag tror att detta kommer bli enastående vackert. Jag älskar när historia från 1830-talet kommer fram och jag får lov att njuta av det.

Vi har ätit fantastiskt god mat och på kvällarna har vi faktiskt satt oss tillsammans och tittat på TV, jag har köpt en sådan av en kompis för 200 spänn, vilket klipp. Okej inte den senaste modellen av tv men den är helt perfekt för det lilla jag tittar på ;)

Tegelvägg hej....

Jockarp.

Att läsa......

Nästa vecka ska jag börja en kurs som heter coachande bemötande. Innan man börjar kursen ska man ha ett möte med en redan diplomerad coach. Detta möte stod jag inför och med mej skulle jag ha ett ämne. Något som jag ville bli coachad genom. Jag har fnulat på vad det skulle vara för ämne som jag ville ha hjälp med. Jag såg det som enklare om jag kunde säga att jag jag har ett mål att springa en mil om sex månader, eller att jag ville förändra min vikt, eller sortera ett garage eller något annat som man faktiskt kunde ta på.

Men nä, jag valde ämnet: Att läsa en bok. Det är något som jag ofta säger, att jag vill krypa upp i soffan med en bok och bara sitta där i lugn och ro. Men är det verkligen det jag vill? Varför avsätter jag inte tid till det i så fall?
Nä jag tror faktiskt att det handlar om den romantiserade tanken på att sitta i soffan och läsa. Och eftersom jag inte är säker på att jag faktiskt skulle få den där härliga känslan så skjuter jag helt enkelt upp det. Jag har sagt att allt annat runt omkring måste vara i ordning innan jag sätter mej ner. Av någon konstig anledning kommer jag aldrig dit.

Jag läste mycket som barn och jag fantiserade mej iväg i tanken. Jag älskade det, jag fick forma platser och människor precis som jag ville i böckernas värld. Kanske att jag inte behöver den fantasin idag? Jag vet inte.

Men något som jag verkligen saknat är att läsa med och för Mollie. Det har helt skalats av sen hon blivit större. Hon går och lägger sej själv och jag går till mitt. Att finna den gyllenevägen. I stället för att kanske förstöra bilden jag har av att jag kryper upp i soffan under en filt smuttandes på mitt kaffe med en bok i min hand så kom jag fram till på samtalet att ett litet steg var att avsätta tid till att läsa. Att göra det utan tvånget att all tvätt måste vara vikt, att golvet ska skina och disken diskad. Mitt delmål blev att ihop med Mollie läsa minst 30 minuter två dagar i veckan, vill vi läser vi mer men minst 1h i veckan.

Det var en direkt order från mitt andra jag. Jag kom hem med min nya insikt och kände hopp. Jag presenterade idén för Mollie. Hon köpte den rakt av och vi körde in till bibblan i stan och lånade den första delen i serien om Harry Potter. Våra läsdagar är måndagar och onsdagar, nu var det tisdag men när vi kom hem från Scouterna så läste vi det första kapitlet ur boken. Det var så himla mysigt att ligga tillsammans i soffan, hon pillandes i mitt hår medans jag läste, det kändes lite som förr när hon var liten. Det enda som skilde sej åt var väl att hon rättade mej gällande vad personerna i boken hette, hon hade bättre koll än jag, men så har hon sett dom första fem filmerna också ;)

Jockarp.

Nöjd med dagen....

Jag anade ett svag ljus i fjärran när jag iklädd ett par joggingskor begav mej ut på en tur på berget. Klockan hade inte blivit halv sju men det fanns ett fönster för löpning. Kennet behövde ut och röra på sej innan dagen skulle ta fart. Vi sprang i 4,5 km, visst han stannade till ibland och då saktade jag sportsligt också ner.

När vi kom hem fick han en snabb dusch, det hade stängt upp gegga under hans mage. Vi väckte sen Mollie och Kennet var väldigt ivrig att få komma in i hennes rum och skutta upp i hennes säng för att ge henne en ordentlig morgonpuss.

Jag sprang igenom duschen och gick sen ner för att fixa frukost till den lilla damen. Nudlar var beställda och nudlar blev det. Jag drog i mej ett par koppar svart innan jag var helt redo inför dagen.

Mitt arbete för dagen skulle enbart handla om säkerhet, mest om andras människors säkerhet. Jag är bra på det och det känns som om jag på något sätt gör skillnad. Jag var väldigt nöjd med dagen när jag hämtade upp Mollie och Kennet på undantaget.

Min käre vän kom och vi landade i soffan och diskuterade min ommöblerade kåk. Det händer en hel del just nu i mitt liv.
Vi förflyttade oss från soffan till badet på altanen. Det duggregnade och blåste snålt. Men innan vi gick upp så hade himlen förändras från helt igenkorkad med moln till helt fritt blås upp mot en sagolik stjärnhimmel. Gosse så fint det var.

Klockan var över åtta när jag fixade till de sista inför middagen och till bords var vi inte fören halv nio. Långa men fina dagar.

Jockarp.

Blå nagel hej.....

Före...

När jag kommer hem från en helg med fröken särbo sprudlar jag av energi och kreativitet. Den där vindsröjningen som pågått i palatset har medfört nya tankar och funderingar. Detta ledde till att jag satte igång att slipa på ett skåp under söndagskvällen. När jag pysslade med det kom det en snubbe som köpte en motionscykel av mej. Ett trevligt möte.

Jag fortsatte med skåpet och jag kunde inte låta bli att börja måla på det. Mollie ropade på mej att klockan slagit 18.00 och det var dags för bingolotto. Vi fick sitta i hennes rum eftersom hon är den enda som har en tv ;)

Jag lufsade ner efter programmet och fortsatte med mitt lilla kvällsprojekt. Och givetvis följde det lilla projektet av fler projekt. Jag började möblera om. 

Det gick alldeles utmärkt tills jag tappade min högtalare rakt på stortån. Det var en sån jävulsk smärta som spred sej genom hela min kropp. Jag kunde inte stå still och jag andades som en kapplöpningshäst. Smärtat var inte hanterbar. 

Kennet sprang runt mina ben och såklart undrade han vad som hänt men jag blev rädd över att han skulle hoppa på min tå, så jag röt (onödigt hårt) på honom. Jag lipade av smärtan en stund och satte ner foten i en balja med kallt vatten. Det bultade, bankade och brände. Smärtan höll i sej hela natten och nageln skiftade i färg.

Hårt liv.

Efter....

Jockarp.

Höstlov.....

Lite paus i mitt skrivande. Jag har helt enkelt inte haft tid att prioritera det. Det har varit ett höstlov fullt av händelser.
Vi åkte till en insektsutställning i Älmhult. Det var en fin utställning med fantastiskt vackra bilder. När vi var på utställningen såg jag en fin soffa i utställningshallen. Soffan såldes på Ikea.  Den gick inte att hämta i Älmhult så det var Kalmar som gällde. Den inhandlades där och samtidigt hade jag skänkt bort min gamla soffa till ett par som skaffat sin första gemensamma lägenhet. Det kändes fint.

Skogspromenader med hundarna i en galet färgsprakande skog har prioriterats, vandringar utmed havet likaså. 

Fröken särbo har varit i Jockarp en vecka och hon har bjudit på sina matkonster, det ena rätten godare än det andra. Gosse vad bortskämd jag är.
Vi har brassat pizza i vår egenbyggda ugn och Mollie ställde till med lussbullsbak.

Mollie har hängt med kompisar en hel del, Harry potter gänget har träffats och sett film fyra. Den var tydligen lite obehaglig.

Vi har spelat en match paddel där vi snörpligt nog fick se oss besegrade. Vad hände liksom?

Mollie har lirat handboll, först ordinarie träningsdagar men även ett helgläger. Hon var helt slut efter dagarna men väldigt lycklig.

Medans Mollie var på läger spenderade jag helgen i Göteborg. Tanken var ett gourmet resturangbesök, men på grund av Viruset som härjar avbokade vi och åt vår middag hemma i stället. Klokt beslut.

Jockarp.

Drickat klart.....

Väldigt nöjd...

Aktiva dagar med att sortera, flytta, sälja och slänga och ännu ser jag inget slut på det hela.

Jag har besökt en auktionskammare för att värdera lite tavlor. Jag blev sjukt imponerad av kunskapen och välviljan att berätta för mej och Mollie om vad det var för alster vi hade med oss. Jag hade tusen frågor om allt möjligt.

Han behöll fyra stycken och Mollie blev glad över att vi fick med oss en av hennes favoriter hem igen. 

Sista agility hundträning med Kennet gjordes och Mollie fick diplom och Kennet en rosett. Det har varit en bra kurs som även gett Mollie en ny kompis. Kompisen var och hälsade på i helgen vilket vi alla tycket var kul, nya vänner.

Handbollsträning igen och jag tror att jag glädjande nog får vänja mej vid det. Nästa helg är det handbolls läger och Mollie är redan anmäld. Hon ser framemot det väldigt. Det verkar vara ett bra gäng.

Att huset är upp och nervänt och det är kaos i varje rum stressar mej en aning men samtidigt så intalar jag mej att det bara är en period. Efter handbollsträningen var tanken att vi skulle röja lite men vi skippade det och i stället hjälptes vi åt med Kombuchan som var redo att smaksättas. Det var så väldigt mysigt att stå i köket och experimentera med bären och smakerna. Mollie gillar inte den färdiga drycken men att göra den gillade hon.

Kennet har fått sina promenader och även ett par lätta springrundor med mej. Han tycker det är kul vilket är bra. En sväng till havet har vi lyckats trycka in i vårt schema, ibland behöver vi se just havet.

Jockarp.

Museum......

Ibland har det känts som om vi lever i ett museum. Och visst ibland kan jag känna en stor glädje över att jag får ta del av vår historia på ett så enkelt sätt. Men ibland, som nu när vi börjat röja på vinden och övervåningen för att ställa iordning och göra det trivsamt för Mollie har det känts som en börda.

Generation efter generation har lämnat spår efter sej och det sen 1830-talet. 

Jag befinner mej i allra högsta grad i konsumentsamhället, det är inget jag sticker under stolen med. Men ibland krigar jag mot mej själv. Vad är det egentligen jag behöver?

Affektionsvärdet är något annat som jag brottas med. Jag har på ett eller annat sätt en historia med de människor som använt sej av sakerna. 

Är det rätt att kasta en avlidens anhörigs bröllopsklänning? Servisen som julmiddagarna serverats på i generationer, är det okej att låta dom stå kvar i skåpen och samla damm, att dom aldrig används? Kommer silverbesticken nånsin användas igen, besticken som har en historia långt tillbaka i tiden och bara helt enkelt stannat kvar inom de fyra väggar jag nu lever inom.

Jag ställer dessa frågor till mej själv och svaren är blandade. 

Ibland funderar jag på att kasta ut allt jag har och börja om, men något stoppar mej. (vilket jag tror är bra)

I alla fall har vi sorterat och lagt ut en del saker till försäljning, Mollie flinar och säger att vi bor i en loppmarknad just nu. Och ja det stämmer, vi har prylar överallt ;) Men jag tror att det kommer bli något bra av det hela. Och kanske kan någon annan få ta del av historian och kanske vi faktiskt dammar av den gamla servisen och ändvänder den och kanske vi faktiskt kan sortera och lägga saker på det stället där det gör hemma. Kanske. 

Och att man hittar ett konfirmationskort på sej själv kan faktiskt göra dagen väldigt munter ;)

Nu snackar vi historia.

Jockarp.

Fyller mina dagar....

Handbollsträningen gick över förväntan, vi blev väl mottagna och Mollie älskade det. Så självklart ska hon fortsätta att spela, så himla roligt.

Jag har varit på berget och sprungit och det är en fröjd att låta fötterna ta mark just nu. Färgerna skifta, visserligen vet jag att det kommer bli mer färgsprakande än vad det är nu men jag uppskattar alla nyanser av hösten.

Kyliga morgonpromenader med Kennet har betytt, långkallingar och mössa. Att komma in och ta av sej och sätta på morgonkaffet gör mej glad i hela kroppen, jag är liksom vaken då.

Ett besök av en journalist som ville skriva om vart jag befinner mej i livet kom över på en kopp kaffe.

Vi höll oss utomhus och jag var ganska kall när jag 1,5 h senare gick in i huset igen. Vi hade mycket att prata om och hon var väldigt trevlig.

Mollie var med en liten stund vid fikat sen gick hon upp till sitt nya rum. Vi fortsatte att röja där och nu har vi fått en container till palatset vilket underlätta en aning vid själva sorterandet.

En paus i röjandet, vi satte oss och tittade på en film tillsamman och jag måste säga att det var väldigt mysigt att sitta i hennes kommande rum och käka popcorn en fredagskväll.

Fröken särbo och jag är på avstånd från varandra just nu och det svider. Ibland är saknaden brutal och ibland är den hanterbar. Men den finns där alltid. Livet ser ut så här så det är bara att bita ihop. Men det är inte alltid jag är så tuff. Det gör ont ibland, riktigt ont.

Det är lite som han sjunger herr Winnerbäck.

-Jag fyller mina dagar allt jag kan, men det blir ändå tomt.

Jockarp.

Kvällar tillsammans.....

Vardagen hej.

Mollie har haft träning med Kennet, agility. Det gick fint för dom båda. Så roligt att se.

Hon har även varit på scouterna. När det blir dagar i sträck med aktiviteter så kan jag ibland längta till kvällarna vi har ihop bara hon och jag.

De väntar ännu mer aktiviteter i veckan, handboll i stan ska testas och jag hoppas verkligen att hon fastnar för det. Lagspel är fostrande och lagandan är viktig. Vänskapsband för livet kan knytas där i en svettig gympasal. 

Jag har varit på berget med Kennet, givetvis har vi plockat svamp, vi fortsätter så länge vi hittar. Nu är det nya sorter som gäller. Taggsvamp och trattkantareller får hänga med hem i korgen. 

Jag har sprungit ett par mil, lugnt tempo och fokus på att njuta av hösten. Jag pressar mej inte, inte alls faktiskt, utan nånstans är jag tillbaka där det började. Springa utan krav för att jag ska må bra. Det är så det skulle vara, alltid.

Jag kom ju över en tv till ett bra pris och den där startade upp ett projekt som jag kanske inte kunde se att det skulle komma.

Mollie vill byta rum och visst för min del går det bra. Det enda jag är lite motsträvig till är att hon valt ett rum på övervåningen. Skulle det hända något så har hon 8 meter ner till marken. Det känns lite skrämmande.

Men hon flyttar, städar, möblerar och funderar på sitt nya rum all sin vakna tid här hemma. Jag gillar hennes kreativa sida så jag uppmuntrar hennes projekt.

 

Jockarp.

Hundgård.....

Före surf...

Efter surf....

En långhelg på västkusten vilket har innefattat de mesta.

Vi har varit i Varberg och surfat och det var verkligen en speciell känsla att vara klädd från topp till tå i våtdräktsmaterial. Skorna gjorde verkligen susen, den var en skön känsla att möta vågorna och få saltvatten i ansiktet. En och annan kallsup bjöds det även på, men det får man väl att räkna med.

Att efter en dag vid havet göra pizza i ugnen och sätta sej till bords och äta kändes som en lyx. Så skönt. En hundpromenad i slottskogen efter middagen var även det ett skönt inslag.

Slottskogen ja, verkligen ett fint ställe där jag inte varit allt för mycket, men nu tog jag på mej löparskorna och tog en sväng. Det var bra träning, både backe och trappor. Jag tog ett pass en dag senare med fröken Särbo och hon bjöd mej till att springa upp i någon form av backhoppningsbacke. Jag drog på och upp kom jag, ner också men det var en aning svårare.

Vi gick på loppis och jag slog till och köpte en TV till myset, hon blev superglad. Tänk en egen TV, jag kommer ihåg vad jag alltid önskade att jag skulle få en TV och ha på mitt rum. Nu är det snart verklighet för min egen dotter. 

Vi plockade svamp för att kunna laga Mollies favoriträtt, Svamp pasta. För dagen hittade vi mest riskor och trattkantareller och middagen, tja den blev vansinnigt god. 

Kennet har ju varit lite moppsig mot andra hundar. Vi har nu passat på och tränat honom i Göteborgs hundrastgårdar. Ett bra påhitt minsann. Jag släppte in honom med en hel hög olika hundar och det var roligt att se hur de löste rangordningen helt själva. Inga dumheter från Kennets sida alls vilket var otroligt glädjande. Det finns hopp.

Vi har haft en fin helg helt enkelt, mycket kärlek, mycket god mat och mycket glädjande då att allt gick så bra med fyrbeningen :)

Kennets nya kompisar.

Jockarp.

Ekosystemet....

Lilleman är bättre i sitt ben vilket märktes tydligt, kan var precis överallt, han hittade på rackartyg hela morgonen. Jag morrade lite på honom och bad honom lugna ner sej. Han förstod mej inte, ville inte förstå.

Han hoppade upp i fönsterkarmen och la sej för att spana ut på gården. Mollie och jag tittade på varandra skakade på huvudet och skrattade åt honom. Vi bestämde att det var okej att han fick vara där, det kunde få bli hans plats. Vi har ju väldigt mycket övrig plats vi ;)

Hon fick lift till skolan och jag och Kennet drog upp på berget, det märktes att han hade haft en dag hemma och i vila. Han var helt sjövild. Det var fint att se det men samtidigt var jag lite orolig för hans tass. Smärtlindringen gör ju att han inte märker av sin smärta. Men han fick leka lite på den mossiga vägen.

När vi kom hem fick han vila i sin bädd och jag tog en skön löptur, jag kände mej väldigt pigg i kroppen och jag lät mitt huvud sortera sitt under turen.

En dusch och ett försök att kamma ut mitt tjorviga hår följde. 

Vidare hade jag en massagetid bokad. Dagens massage var invändigt. Inte en muskel knådades men mina inre organ sågs över.

Jag brukar ha svårt för andra människors händer på min kropp, ja om det inte är händer som sitter på människor jag älskar i någon form. Men att få en Kraniosakralbehandling av en (för ett tag sen främmande) man bekommer mej inte det minsta. Väldigt skönt och avslappnande.

Mollie kom hem när jag precis kommit innanför dörren, vi tog en promenad med Kennet. Hon berättade att det stundar prov i skolan den 22/10, spännande sa jag och fick informationen om vad det handlade om.

Ekosystemet, näringskedjan, svampar och träd. Tjoho min paradgren. Vi gick i skogen och det passade fint att vi pratade om träden som vi gick förbi och minsann att hon passande nog hittade en gul kantarell. 

En bra stund, en lärostund.

Vi bytte om när vi kommit hem, det väntade restaurangbesök på Thaihaket. Väldigt gott och för dagen slog vi till med efterrätt i form av friterad banan och glass. Ingen dålig onsdags middag det inte.

Nu lämnar vi byn i några dagar och tuffar västerut.

Jockarp.

Puzzeldags.....

En ny kurs med Kennet. Kursen barn med hund, där ska det provas på Agility. Kennet hade råkat skada tassen på en utflykt i svampskogen men han fick vara med inne i lokalen. Mollie fick låna kurslärarens hund, En bearded collie på elva år. Dom gjorde hindren utan större problem. Det var kul för Mollie och väldigt lärorikt. Kennet satt med mej vilket också var bra. Miljöträning.

Kennet fick åka till veterinären för en undersökning, med sej hem fick han några droppar till tassen och lite smärtlindrande piller. Nu hoppas vi på att han kommer hålla sej på benen ett tag.

Jag hade varit inne på möten under dagen, jag var lagom mossig i skallen. Som tur var fanns det gott om rester i kylen, jag behövde inte lag mat, det var bara att värma på.

Tisdag och det är scoutdag. Mollie hade varit ute hela dagen på skolan då dom besökt naturskolan, hon var sliten och trött och när regnet forsade ner var hon lagom sugen på scoutning. Jag lät henne för dagen göra valet själv om hon ville gå eller stanna hemma. Annars är jag av den filosofin att är man med i en aktivitet då ska man dit.

Hon valde hemma och i stället tog vi en lite lugn kissrunda med vår lille grabb ute i regnet. In i huset igen och vi skakade av oss regnet alla tre.

Jag har gått och småsneglat på ett puzzel jag fick i julklapp av min tjej. Jag har liksom inte kommit ur startblocken riktigt. Men denna regniga oktoberkväll öppnade jag paketen och satte igång med att sortera bitarna.

Mollie pratade med en kompis men när hon fick nys om vad jag gjorde var hon inte sen med att avsluta samtalet och ta fram ett eget puzzel.

Där satt vi sen alla tre tillsammans och puzzlade fram tills det var dags att hoppa i säng. En supermysig kväll.

Jockarp.

Österlen gånger 2......

Mollie har bott över hos en kompis i helgen och dom har cyklat till andra kompisar. Där har dom börjat att se filmerna om Harry potter. Två filmer är avklarade.

Detta har gett mej utrymme till saker som jag inte planerat för och kanske inte trott var möjligt.

Två dagar har jag befunnit mej på Österlen, vi tog en tur till Vitemölle, drack kaffe på en bänk med havet som utsikt.

Vi var på Kiviks musteri, vi åt fantastisk god mat i Ystad, vi passerade Sandhammar, Alestenar, Kåseberga, Knäbäcksstranden. Mandelmans och nån snubbe som hette Karl-Fredrik som gillade blommor stoppade vi till hos. Att få tid tillsammans med kvinnan man älskar och få Så mycket närhet och kärlek gjorde att det nästan bubblade över av tacksamhet.

En dag i skogen med samma sällskap, jag hittade min första blomkålssvamp vilket gjorde mej lycklig som ett barn.

Kaffe och ostmacka mot en sten i en stor Tallskog. Livet log mot mej.

Det lagades en fantastiskt gryta av oxe. Efterrätt i form av olika pajer, en med äpple och en med hallon och blåbär. Vanlijvisp och glass till det. Farligt gott.

Att krypa ner mätta och belåtna i soffans hörn och se på serien Älska mej är en fin lyx vi unnar oss.

Ännu en dag på Österlen, denna dag vigdes åt sufning. Kanske var det året och Sveriges bästa vågor. Fröken Särbo ville inte missa det, inte jag heller. Hon surfade och gjorde det bra, Kennet och jag vi gick ett par timmar på stranden och det var speciellt att gå när det var helt vindstilla och mot land slog jättevågorna in.

Jockarp.