Tandis....

Jockarp.....

Kaffe på sängen, en vana som är bra. Mollie förstår att jag uppskattar det och än mer uppskattar jag när hon kryper ner bredvid mej och börjar berätta om sina tankar som poppar upp i huvudet på henne under morgontimmarna.

Vi hasade oss upp och Mollie vinterklädde sej och gjorde sej redo för en tur till stranden med mormor och kamphundarna. Själv klädde jag på mej i löparkläder och min viktväst. Mössan åkte på huvudet och jag var redo för en tur på berget.
Jag hade tänkt låta mördabacken vara men när jag närmade mej henne såg jag att solens strålar fick hela den frusna marken i backen att gnistra. Det var oslagbart vackert. Jag var tvungen att låta mina fötter möta vägen.

Jag förstod med ens att det är i uppförslut som agnarna från vetet skiljs. Det var säkert fem år sen hon bjöd mej på detta motstånd. Men som en tio kilo tyngre Leonora så sög det rejält i låren på vägen upp.
Detta fick mej att le ett ännu större leende än vanligt när jag väl tagit mej upp för branten.
Jag tog det försiktigt nerför, jag ville inte känna grusad väg mot mina knä, inte nu så tätt inpå mitt nästa lopp och med den extra vikten kan ett litet felsteg få mej på fall.

Jag mötte upp myset och vi tog en cykeltur med den nya cykeln innan det var dags att dra till stan för det årliga besöket hos tandis.
Mollie vägrar att ta bilder på tänderna och jag förstår henne, det gör ont att bita på den där plastbiten. Men bilder ville dom ha och det fick dom, hon fick träffa en robot som tog bilder på henne. En fantastisk mojäng, helt smärtfritt och alla tänderna fanns med på bilden ;)

Eftermiddagen betydde möte för mej och för myset betydde det häng med morfar. Dom harvade i ridhuset så att det skulle vara ridbart och även utebanan putsades till.

När vi åter var tillsammans igen tappades ett varmt bad upp för lilla fröken, själv tog jag mej an tvätthögen.
Hon pratade oavbrutet om nåt datorspel vid namn Roblox, jag fattade nada men jag log åt hennes entusiasm.
Nattjänst i vedsvängen så jag kramade min dotter godnatt på undantaget sen skildes våra vägar.

Hos tandis....

Jockarp.