Hösten....

Godmorgon...

En vacker soluppgång mötte mej när jag hoppat upp från sängen. Soluppgångar gör mej på väldigt gott humör har jag märkt. Jag är liksom nöjd.
Mollie vaknade av sej själv, inte så konstigt kanske, jag skulle ge henne skjuts till plugget så hon behövde inte upp så tidigt.
Nudlar till frukost till myset och jag tog en kopp svart. Jag lyssnade på henne när hon satt och läste på mjölkförpackningen om att vi alla var lika olika.

Jag lämnade av henne vid skolan och vi önskade varandra en fin dag. Jag drog ner till bibblan för att lämna lite böcker som tiden började bli lite knaper på gällande lånet. Sen hem och i löparskorna. Långpass väntade och det var en kanondag. Tolv plus och vindstilla, jag valde småbyxor. Tänk det då. Mer än halva oktober har gått och jag kan springa runt i shorts. Inte konstigt att jag var leendes stora delar av turen. Annat som fick mej att le var den färgsprakande massan jag sprang i. Det slog mej att jag inte har missat varken vår, sommar eller för den delen hösten i år. Jag har mått prima och med det kunnat fokusera på nuet.
Jag spenderade även en mil med att tänka på en kvinna som blivit viktig i mitt liv. Jag funderade över hur det kan bli så. Att vissa människor kommer in i ens liv och får en att bara må så väldigt bra, trots en form av framtidslöhet och typfel så njuter jag till fullo av att ha henne i mitt liv ;)

27 km brottade jag ner innan jag var nöjd, hem kom jag i ett friskt och uppiggande duggregn. Lite mat sen begav jag mej för att överraska och hämta upp myset i skolan.
Hon blev glad att se mej och självklart kom frågan om hon fick ta med sej en väninna hem. Givetvis, det gick fin, men först hade vi ett uppdrag. Vår kryssning skulle betalas och så gjordes. Vi fick fikabiljetter av bönan på resebyrån och dom använde vi bums på cafét runt hörnet. Tjejerna blev väldans glada. Dom satt på ett bord för två, jag fick sitta själv jag, men vad gör väl det ;)

Hem och det blev lek för tjejerna medan jag roade mej med ett telefonsamtal med en dam.
Kompisen åkte hem och eftersom det var soppdag i plugget så var lilla fröken Vilhelmsson hungrig som en lite varg. Middagen sattes på spisen och medan kycklingen puttrade på så tog jag tag i att snygga till kärran en aning. Den såg förskräcklig ut så det var verkligen behövligt.

Café häng....

Jockarp.