På tur....

Ännu en tidig morgon och kaffet var välbehövligt. Jag välte ner tre koppar innan klockan sex vilket fick mej på banan. Jobb fram till 14 även denna dag.

Jag passade på att träffa läkaren som så snällt är på plats varje onsdag, lyxigt. 

Det var inget fel på mej vilket jag fick nedskrivet på ett formulär, en stämpel längst ner, allt för att arrangörerna till mitt nästa maraton i Frankrike ska bli nöjda.

Jag var nöjd när jag cyklade därifrån.

Hem och fikaväskan packades. Vi skulle på tur. Mollie har en tendens till att inte få ändan ur vagnen om jag inte trycker på, alltså är det mitt ansvar att hon kommer ut i naturen och är i rörelse. Jag minns inte att det var så i min barndom men tiderna förändras tydligen.

Ut kom vi i alla fall och vandringen varade i över två timmar och längden blev 7 km på stigar och skogsvägar, helt okej. Vi hade så himla mysigt där vi gick och småpratade om träd, myrstackar och kottar. Hon klagade på trötta ben och jag kunde inte låta bli att flina lite där jag gick. 

En fralla och lite varm choklad fick henne att piggna till en aning och vi vandrade vidare.

Hemma i byn fick jag sätta fyr i pannan. Unga fröken Vilhelmsson ville ta sej ett bad och med det krävdes lite varmvatten. Medans temperaturen ökade i pannan läste vi läxan. Hon ligger i minsann.
Ett bad efter läxan, en macka och sen hopp i bingen.

Jockarp.