Magsjuk…..

Den lille terriern mår inte bra. Vi besökte veterinären i tisdags och han fick medicin mot kräkandet. Han hann dock inte mer än få tabletten i sej förrän den kom upp. Maten for upp även den. Jag försökte hålla honom i vila så mycket det bara gick. Han sov hela natten men halv fyra skulle han upp. Jag gick upp med honom och gav honom mat. Han fick behålla den. Klockan fem när vi fortfarande inte lyckats somna om tog min kära sambo bilen till gymmet i stan. Efter en stund lyckades jag äntligen somna om.

Jag tog hand om Kennet hela dagen. Jag hade koll på varje steg han tog. Jag ville vara säker på att han inte spydde mer. Men efter en promenad kom det en laddning till. Och inte nog med det en av Kennet vänninor som bor på undantaget började också att kräka. Less blir jag.

Det har funnits utrymme att vara i verkstan under veckan och jag har testat lite nya grejer. Jag har gjort en ask till ringar till ett bröllop, jo bara en prototyp men jag tycker den blev ganska bra. Kul med nya projekt. Jag har även lyckats göra en ring i svartek. Det är något jag försökt under en lång tid och varje gång har jag misslyckats. Trist att misslyckas men desto roligare när jag lyckas ;)

Och så har det kommit en massa snö som förstör så otroligt mycket för min uppladdning till mitt sista Marathon. Jag vågar mej helt enkelt inte ut och riskera att halka och slå mej så nära inpå loppet.

Vad har mer hänt. Jo jag har klippt mej. Jag tror inte jag varit så här korthårig sen jag var 16 år. Det klipptes två decimeter av mitt svall. Herrgud.

Jockarp.

Oskulden……

Jag gick av mitt sista jobbpass. När jag tassade in genom dörren såg jag att det var ljus tänt på bordet, så mysigt. Och där satt hon, kvinnan i mitt liv i soffan med en kopp kaffe och såg så där fantastisk ut som bara hon kan. Vi log mot varandra och jag gick henne till mötes. Vi satt där en stund och pratade om livet. Jag Älskar dessa stunder. Hon for sen på sitt håll och jag gick och la mej, en bra start på ledigheten.

Helgen blev underbar. Den spenderades tillsammans med familjen. Så välbehövligt. Jag fick förnyat förtroende med att klippa min tjej, hon gick tyvärr samma öde till mötes som sist men nu tror vi att vi kommit på vad problemet är. Om 3-4 veckor ska vi åter testa trimmern. Jag se fram emot det;)

Kidsen skulle på bio så vi passade på att styra upp lite ärenden. En fika på stan och sen hem. Bonustjejernas kusin med mamma följde med hem för en myskväll. Kidsen gjorde egen sushi och vi blev bjudna på pasta av min kära sambo. Vi kollade Mello och käkade slagersemlor, ostbricka och snask. Vilken heltoppad dag.

Söndagsmorgon började med en löptur med sambo och hennes syster. Dom och Kennet tog en mil och jag dubblade rundan. En brakfrukost stod uppdukad när jag kom hem så det var bara att ta för sej av det goda. Några timmar i soffan till rastlösheten slog till. Jag behövde aktiveras. Min kära sambo ville hänga med mej ut i verkstan så där tog hon oskulden på ringfronten. Hon gjorde en egen vacker skapelse. En aning impad blev jag allt.

Jockarp.

Tandis…….

Ring ring.

Mm när dom andra i iväg på sina dagliga sysselsättningar och jag är hemma själv, då springer jag och jag roar mej i verkstan. Just nu är jag inne i ett stim med att göra ringar. Jag vet inte vad det är men jag måste prova olika sammansättningar och färger. Så fort jag ser något med nån cool färg eller spännande material måste jag testa.  Det resulterar ju givetvis att vi har så mycket ringar här hemma så jag snart inte vet vad jag ska göra av dom. Jag gjorde en liten hållare för alla ringar men den räckte liksom inte till, jag fick borra i ytterligare en pinne i den och den fylldes snabbt på men nya fina ringar. Ja jag känner mej en aning besatt nu faktiskt.

Förra året var det svarven som jag experimenterade med hela hösten och vintern och nu är det då bara Ringar som gäller. Vad händer nästa år tro :)

Mollie skulle till tandläkaren och det var två år sen sist. Jag var inte riktigt trygg i hur det skulle gå. Men jag hämtade upp henne från skolan och vi körde till Lasses och välte i oss en varsin kebabtallrik. Vi träffade lite kändisar där som vi växlade några ord med, en fin stund.

Tandläkarbesöket gick utmärkt, hon fick en ny tandhygienisten som var trevlig och förklarade för Mollie på ett fint sätt om vad hon gjorde och skulle göra. Hon tog bilder på tänderna och det såg kanon ut. Allt går så lätt just nu för henne och det är så galet skönt. Tilltron och tilliten stärks varje dag med varje litet hinder vi kravlar oss över.

När vi kom hem gjorde Mollie semlor medans Kennet och jag tog en sväng på berget. Lite vår i luften minsann.

Det där med balans är viktigt ;)

Jockarp.

Föredrag på tyska…..

Jag är inne i en tuff period jobbmässigt. Sju dagar på raken ska avverkas. Det blir många timmar hemifrån vilket jag absolut inte uppskattar just nu.

Men ja jag vet ju att det lättar, snart går jag in i en period där jag är ledig i tolv dagar och då reflekterar jag liksom inte över antal dagar.

Mollie och en klasskompis har stått inför femteklassarna och pratat sej varma över det tyska språket. Allt för att fånga deras intresse och att dom med det ska välja just det språket i sjätte klass, jag var mycket imponera av henne. Att hon stod framför alla femte klassare i kommunen och mässade. 

Springningen. Ja det är en månad kvar till jag står på startplatsen inför mitt förmodligen sista Marathon. Det är tungt att ligga i så hård träning år ut och år in. Jag firar ju faktiskt 10 år som marathonlöpare just i år. Så ja det kanske är dags att lägga dojorna på hyllan. Men just nu tränar jag på och det går bra. Kroppen känns stark och konditionen är bra. Det känner jag.

Att komma hem till dukat bord är trevligt, så såg min helg ut och det var fantastiskt. Att sätta sej ner med hela familjen och prata om hur deras dagar har varit. 

Jockarp.

Utveckling…….

Snön smälter i en hisklig fart, tacksam för det är jag. Det har gjort att jag förhoppningsvis tog sista springandet inomhus på ett löpband. Att ge sej ut innan solen stigit upp och får uppleva dessa magiska mornar gör mej redo för dagen.

Mollie har haft det struligt genom åren med att prata om sej själv, vi är väldigt olika där. Men utvecklingssamtal låg runt hörnet och genom kbt behandling som vi går på fick hon en läxa. Vi skulle i år försöka oss på ett samtal.

Dagen var kommen och innan vi skulle dit gick vi på resturang och åt en lunch. Det blev en trevlig stund. Hon är trevlig att samtala med. Vi pratade om dagen, om kompisar och skolan.

Samtalet då? Jo herregud, hon imponerade stort. Hon lufsade in i sitt klassrum och mötte sin mentor. Mollie hade skrivit om sej själv och vad hon ville utveckla. Hon hade ett mål. Att höja sina C.

Både läraren och jag var redan nöjda med henne men så länge inte hon är nöjd så finns det att jobba på.

Handbollsträningens fortsätter tre dagar i veckan. Det är bra. Rörelse och socialt. Detta gör att Mollie ofta håller sej hemma när hon är ledig. Hon behöver sitt andningshål i jockarp.

Jockarp.

Sociala batteri……

Det sociala batteriet tar slut enormt snabbt på mej när jag tvingas ihop med människor jag inte känner någon samhörighet med. Tiden är liksom helt meningslös och jag blir dränerad. Vill liksom inte ens försöka. Detta fenomen har kommer mer och mer på sista tiden. Det där att jag enbart vill vara med människor jag själv valt att vara med. Alla andra känns överflödiga.

Nu i helgen har jag varit helt ledig. Detta betyder då således att jag blandar mej med människor som ger mej energi, vänlighet och kärlek. Det är så fint. Och med åldern ser jag att jag har fått förståndet att uppskatta det. Bra där.

Vi lämnade hemmet klockan tio. Vi hämtade upp två barn till och drog vidare på kalas. Så himla mysigt och så himla gott bjöds det på. Påfyllning av energi alltså.

Vi lämnade tillbaka två barn och fortsatte till min kära vän. Där stod maten på spisen och väntade på oss. Tillsammans åt vi och pratade om våra liv och händelser ut det. 

Vi lämnade runt 22 och hemma var vi vid 22:30. Ja lördagen bestod bara av socialt umgänge och jag älskade varje sekund av det. 

Jag satte det lite i perspektiv.

Det där om hur bra man mår med människor man uppskattar och hur dåligt man mår i sällskap med människor man inte uppskattar. En intressant analys gjordes i mitt huvud och jag ramlade över kanten till att fundera över Ikigai och den svenska översättningen på det japanska ordet -anledning att finnas-

Jag ska fundera lite till, men en av anledningarna till att finnas måste ju vara möten och upplevelse ihop med andra människor. Människor man tycker om.

Vi tog en gemensam springrunda på berget på söndagsförmiddagen, det var snorhalt. Resten av dagen gjorde vi nada. Här snackar vi om att helga vilodagen.

Jockarp.

Charm……

Hon startar dagen tidigt, jag avslutar den sent. Ja denna veckan har vi inte setts mycket. Samtidigt är jag tacksam för den tiden vi har tillsammans. Tänker på när vi var särbo. Hade det varit nu hade vi ett setts överhuvdtaget. Ja det var inte bättre förr inte.

Ja snålt med tid men vi sover tillsammans och innan vi somnar pratar vi om hur dagen varit. Det händer minsann mycket i våra liv när vi är i från varandra.

Mollie har jag knappt sett röken av heller. Vi kramas godmorgon och godnatt men övrig tid spenderar vi på olika platser. Hon har hängt över sina böcker och mat har hon fått på undantaget. Även lift från skolan och till handbollen har mina föräldrar styrt upp i veckan. 

Träningen då? Ja det går väl sådär. Jag testade en tur på berget som var skottad, snorhalt. Hua. Jag får tvinga mej på ett löpband fram tills det lättat i skogen. 5-6 veckors träning återstår inför mitt troligen sista Marathon. Jag ser faktiskt framemot att inte behöva dra långpass mitt i vintern.

Men visst vintern har sin charm.

Jockarp.

Korvmacka……

Måndag morgon och tidig uppstigning. Hunden fick mat och släpptes ut. Jag satte fyr i pannan och gjorde mej i ordning för take off. Hunden var spårlöst borta så jag fick vackert hoppa i ett par flipflops och ge mej ut i snön för att valla in honom. Han såg nöjd ut när han kom. Byrackare.

Arbete till 14:00. Jag drog på mej springkläderna och körde mot Mollies skola. Jag tog en löptur, det var en sån där tur som behövde göras, det fanns inget behagligt alls i den. Det blåste mycket och det var sju minus, vägen var vit av nykommen snö. Nä ett pass enbart för att maran närmar sej. Jag satte mej lite småfrusen i bilen och väntade till Mollies skoldag var slut. Jag satt och filosoferade och det slog mej hur fint det vore att käka en korvmacka på en sten i skogen en sommardag. Jag konstaterade att vintern inte är min bästa tid på året.

Mollie kom och hon såg glad ut. Hon hade haft en fin dag. Skönt.

Lite donande hemma och mat brassades. Sen var det handboll för unga fröken Vilhelmsson. Den stora fröknen for till affären med sin sambo. Jag uppskattar verkligen att vi gör dessa vardagssysslor tillsammans.

Barnet i badet efter träningen och maten sattes på sin plats sen väntade minsann sängen. Tidigt godnatt alltså.

Jockarp.

Söndagsdejt……

Helgen bjöd på en heldag på i handbollshallen. Tre matcher skulle klaras av. Jag blev placerad i sekretariatet, jag gillar den sysslan för då har man första parkett att se matcherna. 

Efter matcherna gick tjejerna och jag ut. Dom körde fyrhjuling och pulkan kopplades på efter. Dom körde fram tills dom fastnade i en snödriva och jag fick bärga dom. Under tiden vi var ute och lekte lagades det middag i palatset. Gosse så gott det var att komma in till dukat bord.

Söndagen kickades igång med ett långpass på berget för mej. Min kära sambo valde gymmet framför en vintrig skogstur. Vi var båda hemma till lunch. Lite mat i magarna och chill.

Kvällen bjöd på dejt. Det är fint att vi ser till att prioritera dejter i vårt liv. För dagen blev det en bio. Ingen vanlig bio utan en bio där man åt mat och drack öl under tiden man kollade på filmen. En trevlig stund. Innan vi lämnade stan gick vi en sväng på stan för att njuta av julbelysningen. Den sjunger väl på sista versen nu kan väl tänkas.

Jockarp.

Skolstart….

Vi åkte på samtal, vi hade bestämt träff dagen innan skola skulle starta upp efter jullovet. Kbt och Mollie fick läxa. Hon ska i år gå på sitt första utvecklingssamtal. De sista skedde i åtta års åldern så ja det känns väl rimligt att försöka sej på det igen.

Vi pratade om saker som hon målat upp i huvudet som bekymmer. Vi benade ut det och efter samtalet tog jag kontakt med kvinnan som varit ett stöd för Mollie under hela högstadiet. Hon lovade att hålla koll på henne.

Och så dagen då, jo första dagen följde Kennet och jag med henne till bussen. Jag var ledig men jag ville ändå att hon skulle åka buss. Rutinerna ska skapas. Hon for i väg och Kennet och jag drog milen på berget springandes.

När jag kom hem skickade jag ett meddelande till skolan. Svar kom omgående. Mollie hade sett pigg och glad ut och hon var just i ögonblicket på väg till sin mattelektion. Jag log och andades ut. Min dotter mådde bra. 

Efter avslutad dag hämtade jag henne och att se henne komma ut från skolan pratandes och skojandes med sin kompis gjorde mej så otroligt glad.

Handbollsträningen är nu också igång efter några veckors uppehåll. Så träning för kidsen och under tiden tog vi också träningspass. Vi är inne i det där hjulet igen. Ekorrhjulet.

Jockarp.

Bebismys…..

❤️

Jag kom hem 06:00. Kröp ner i sängen till henne. Tätt intill. Vi låg och pratade och fnittrade en stund. Hon skulle upp. Upp till sitt jobb. Jag somnade och sov som en griskulting under en värmelampa till klockan tio. Hej hopp livet.

Jag mötte en lapp på golvet, en kärleksförklaring av sällan skådat slag. Jag läser, ler och värmen spred sej i hela min kropp. Hon är magi min sambo. Hon gör mej lycklig varje dag. Och till synes gör jag det samma med henne.

Så vackert.

Jag väckte min sovande dotter. Hallå dagens ungdom, dom sover bort livet. Vi växlade några ord. Hon gick till badrummet och tog sej ett bad. Jag gick ut och tog en nypa luft. Det var behövligt för det totala uppvaket.

Farsan kom och hämtade upp mej. Vi hade ett uppdrag. Vi skulle till Kristianstad och styra upp lite saker. Det blev en trevlig stund. Det är sällan vi kamperar utanför gården.

Han bjöd på käk och vi satt och pratade. En fin stund.

Hemma igen och vi tog tag i det där med att kasta ut julen, vissa delar i alla fall. Dom delarna som bestod av granbarr. Fy fan. Hela huset var fullt av dom små stickerierna. Dammsugning av hela huset följde och sen skulle maten lagas till fem. Ja livet tuffar minsann på.

När alla var samlade och maten äten skulle vi åter ge oss i väg. Vi skulle hälsa på ett litet nyförvärv på denna jord. Min sambo har blivit moster till en liten kille. Jag gillar egentligen inte barn men jag måste säga att jag uppskattar mötet. Det var så fint att se lyckan i den lilla familjen. Alla barnen fick hålla honom i famnen. Mollie var helt genomsvettig när hon satt med det lilla livet i famnen. Hon var rädd att han skulle skadas. Så gullig hon var.

Vi tackade för fikat och den mysiga stunden och gav oss hem över berget som för kvällen var sagolikt vackert. Det gnistrade i snön när billamporna mötte det helvita landskapet. 

Väl hemma blev det en dusch sen hopp i säng. Godnatt.

Jockarp.

Blivande kirurg…..

Jag sov bra och kände mej redo för livet. Vi tog en promenad på berget. Det gick sakta uppför, massor av snö låg kvar och inga spår att följa fanns. Kennet älskar att hoppa i snön och vi älskar att se honom göra det.

Mollie hade ett nytt projekt som hon ville testa. Hon har bytt bana från att hon tänkte plugga till Diplomat och har nu i stället snöat in på att bli nån form av forskare. För att bli det behöver hon (enligt henne) bli läkare. Om hon inte ska bli forskare tänker hon bli kirurg. Detta skulle nu undersökas om det var hennes grej. 

Hon beställde en banan av min sambo som varit i affären. Hon tog en skalpell och ska hål i den. Hon gröpte ut lite banan sen började hon sy i skalet. Jag älskar hennes idéer. Det blev hyfsat bra och hon var väldigt koncentrerad och väldigt stadig på hand när själva ingreppet utfördes.

Jag bjöds på en sagolikt god måltid i form av torsk. Gosse så gott. Efter det vilade jag i min kärleks famn i soffan. Livet ändå va?

Jockarp.

Nytt projekt……

Farsan hade skottat en väg i skogen till mej, väldigt rart, detta gjorde det möjligt för mej att ta mej ut på ett löppass med Mr K. Alltså jag är ingen vidare fan av vintern med just denna dag var magiskt. 14 minus, vindstilla och klarblå himmel. Vad mer kan man begära? Det var kallt men vi hade en fin stund där uppe bland träden.

Kennet fick vara inne med Mollie när vi kom hem. Hon Som inte klädde på sej kläder på hela dagen, hon strosade runt i sin morgonrock. Mysigt.

Jag tog en vända ut i verkstan och startade upp ett projekt. Ja först fick jag elda på ordentligt i kaminen så jag överhuvdtaget kunde vistats där. Jag är så glad över min fina kamin som gör det möjlig för mej att helt gratis kunna unna mej den lyxen att jobba i en temperatur runt 20 grader. Tack för det.

Jag gjorde en lampa. Det är väl otroligt ändå vad jag snöar in på grejer. Jag tittade på min svarv och tänkte på hur längesen det faktiskt var som jag svarvade. Men ja, andra projekt har kommit i vägen.

Min sambo kom hem från kneget och vi började laga middagen. Så underbart att sitta tillsammans och avnjuta en måltid.

Lite chill i soffan hann vi med innan jag skulle bege mej ut i natten för jobb. Ett jävla jobb blev det. Tremperaturen stack ner till minus 17 och det slet, bet och rev i mej när jag vistades utomhus. Frågan kom åter upp. Varför gör man det?

Jockarp.

Vitt,vitt…..

Snö, snö, snö. Ja inte nog med det. En brutal vind från öster skapar stora problem i samhället just nu. Jag skulle upp och i väg klockan fem och det gick trögt, med allt. Trafiken segade sej fram men framåt kom jag, så bra gick det inte för alla.

Klockan 14 var jag åter hemma i byn. Vi var ute och busade en stund i snön innan vi gick in för att lagar en delikat måltid. Vi åt och myste resterande av dagen. Mollies skola har ännu inte börjat och min sambo var fortfarande julledig. Mysigt att kunna hänga inne i värmen när snöstormen rasar utanför.

Innan läggdags fick jag ut och skotta en sväng till. Kennet har det klurigt med all snö.

Tidig sänggång. Men vi var vakna en stund till. Vi låg där tillsammans och lyssnade på vinden och pratades om saker vi anser viktiga i livet. 

Hennes bara hud mot min under ett varmt täcke. Jag njöt och var totalt avslappnad där i hennes famn. Dom grönbruna slogs igen och leendet på läpparna hängde sej kvar.

Jockarp.

Det nya året…..

Nytt år. 

Tja vad ska man säga om det gamla då? Ett rysligt tufft år och ett rysligt bra år. Min dotters mående har varit mitt största fokus och det har varit enormt kämpigt. Och mitt i hennes tuffa period träffade jag kvinnan som jag önskar att vara med till mitt sista andetag.

Bland dom första frågorna jag ställde till henne var. Är du snäll? Och ja vem skulle svara nåt annat än ja på den frågan?

Men det fina i detta är att det faktiskt stämmer. Hon är otroligt snäll och jag tänker ofta på det, kanske just på grund av hur Mollie mått under året. Att komma in i vårt liv då allt vändes upp och ner och stå där helt orubblig. Ge mej kärlek och värme. Att hon i en kram sa orden. Det kommer bli bra. Jag ville tro på det men jag tvivlade. Men hon fanns där, vid min sidan och vid min dotters sida. Outtröttlig. Hon lyssnade på mina idéer mina strategier, mina försök till att hitta rätt. Och nä det är inte lätt. Men hon är där vid min sida på det självklaraste sätter och hon är otroligt snäll.

Och att börja det nya orörda året med henne är magiskt. Att vi bestämt plats och datum för bröllop är magiskt. Och så självklart för oss båda. 

Jag känner att 2024 kommer bli fullsmetat med vackerhet. Och jag längtar till våren. Jag längtar så otroligt mycket efter våren. Nytt, fräscht och ljust. Jag längtar efter att få uppleva det med henne. 

Men nyårsafton då? Jo den passerade smärtfritt på ett hotell i Halland. Det med en måltid som bestod av fyra rätter. Vi hängde två nätter på hotellet. Vi låg i sängen och käkade popcorn och kollade på serie. Vi gick på stan. Vi tog en springrunda till havet. Livet alltså.

Jag må säga att det var ett vackert avslut på det gamla  och en lugn start på det nya. Vad mer kan man önska.

Jockarp.

Fylla år…..

Att fylla år har fått en helt ny innebörd för mej. Det är fint, trevligt och glatt.

Jag fick order av min sambo att sova räv. Jag småflinade lite och lydde henne.

Hon och Mollie fixade och kom sjungandes in i sovrummet. Jag flinade och snarkade. Dom flinade dom också. Kaffe på sängen. Kramar och present. Wow.

När vi hasat oss upp tog vi på oss springkläderna och tog milen på berget. Kennet var lycklig och vi var lyckliga. Vi stannade som vår vana trogen efter alla uppförsbackarna och pussades. Det slog mej hur lycklig jag var. Jag tänker på den perfekta matchningen som gjorts av oss. Aldrig någonsin har den varit bättre.

Vi lämnade Kennet på undantaget och packade bilen. Mot Halland och Halmstad. Vi åkte till ett shoppingcenter och sen vidare till hotellet. Vi chillade lite efter incheckningen sen gick vi ut på stan för att avnjuta min födelsedagsmiddag. Vi valde en indisk restaurang. Alla var nöjda över valet och mätta blev vi.

Vi strosade runt lite på stan innan vi spatserade hem till rummet igen och hoppade i sängen. Där låg vi och kollade på en serie innan vi sa godnatt till varandra. En perfekt födelsedag. Tack för den.

Dejt ❤️

Jockarp.

Kalas…..

Jo jag tackar. Den 29/12 bjöd på uppvaktning i högklass. Men först en mil i löparskorna med min sambo och lille Kennet. Älskar den starten på dagen.

Vi käkade lite och förberedde oss på besök. Mina föräldrar och min sambos föräldrar var inbjudna på en eftermiddagsfika. Tårtan smakade magi från första tuggan. Alla åt som besatta och vi tryckte i oss två tårtor på 13 personer. Bra jobbat minsann.

Mina svärföräldrar var nyfikna på min verkstad så innan hemfärd tog vi en lite sväng ut. Jag älskar stället och jag njuter av att bjuda in människor där.

När alla lämnat tog Mollie och jag ett bad på altanen. Det är viktiga stunder. Vi sitter i det varma badet och småpratar. Fokus på varandra till hundra procent.

När badet var avklarat checkade Mollie in på sitt rum med sin symaskin. Vi vuxna parkerade oss i soffan till en serie. En fin dag må jag säga.

Jockarp.

Familjen…..

Fina dagar tillsammans med familjen. Vi har varit iväg och tjejerna fick göra naglarna. Dom var spända inför det och båda var nöjda med resultatet. Dom käkade sushi på egen hand och vi vuxna strosade bara runt och socialiserade oss, vi tog en kaffe och bara njöt av livet.

Vi har pysslat hemma, förberett tårta inför en födelsedag. Vi har haft vänner över på pizzakväll. Vilket var en höjdpunkt. Att vi fick till det när alla har så mycket inbokat.

Givetvis har vi sprungit. Tillsammans och var och en på sitt håll. Jag har ett maraton framför mej och med det behöver jag får in lite långpass. Det gnodde jag in en dag när solen vräkte ner på mej och en sagolik krispighet nådde min nakna hud i ansiktet. Jag log, njöt och sprang 19 km.

Jockarp.

God jul…….

Under misteln med henne…

Det är färdigjobbat på ett tag nu. Så skönt. Julstöket stökades igång och förberedelserna har gått i maklig takt. Jag har inte stressat ihjäl mej. Nä jag har faktiskt njutit.

Och så kom då dagen stora och små väntat på i si så där 365 dagar. Jag har inte väntat, inte längtar. Jag var inte så Pepp på julafton alls faktiskt. 

Men det gick fint. Vi spatserade upp, drack kaffe. Öppnade våra klappar med rim på. Sen lämnade vi hemmet för en springtur på berget, vi mådde bra av det alla tre. 

Hem och in i duschen sen åkte julkostymen på. Jag hade fått en tröja med namnet Gyni på. Den blev jag glad över och givetvis skulle den pryda min kropp.

Min sambo lämnade palatset med bil för att börja julfirandet med sina föräldrar, vi skulle komma efter med det först efter att vi firat med mina föräldrar. Mollie och jag fyllde vår skottkärra med klappar. Den körde vi in i farstun på undantaget. Vi började med käket. Boom nu var den biten klar. Det var det Astrid Lindgren på TV en timme innan Kalle skulle börja. Jag sov en timme på soffan för att smälta maten medan Mollie satt och kollade på programmet.

Dags för julklappspel, bingo och julklappsutdelning. Allt enligt min dotters önskemål. Det blev en fin eftermiddag. Lugn och fin.

Vi tackade för oss och begav oss vidare. Till mina svärföräldrar. Huset var fullt av folk i diverse åldrar. Mysigt. Vi kom lagom till det var dags för gröten. Jag siktade på att få mandeln och tro det eller ej, men jag lyckades. Vilken röta.

Det spelades lite spela och mystes innan vi åkte hemåt trötta och belåtna efter dagen.

Jag hann tända det fjärde ljuset i staken innan det var dags att gå till sängs. 

Summeringen blev att det var faktiskt en av mina bättre upplevelse av julen. Tack för det familjen.

Jockarp.

Plommon……

Plommonring….

Jag är inne en period med mycket jobb, ja allt är

mycket om man jämför med det senaste halvåret. Men det tuggar på bra tycker jag. Tristessen finns där givetvis men så är det ju ofta. Jag har varit i branschen i 25 år nu och nä det är väl inte så konstigt om man frågasätter meningen med livet i bland.

Jag har varit på en hälsoundersökning, jag är i topptrim alla provsvar visar att jag sköter mej. Dock hade jag önskat att jag fått in lite fler mil i löparskorna. Men den enda som kan ändra på det är ju faktiskt jag.

Ja nä delar av livet smakar tristess och engagemanget är lågt i vissa fall så är det ju jublande kul att jag har en fantastiskt fin fritid. En underljuvlig familj som jag längtar efter all tid jag är ifrån dom. Att jag har hobbys som ger mej så mycket energi och glädje.

Jag rasslade in med några nya ringar och jag gjorde även en ställning att ha ringarna på. Den blev nästan full bums.

Jag får ofta frågan om jag säljer ringarna, jag har även fått förfrågan över att göra en förlovningsring till för mej en helt okänd kvinna. Alltså jag blev otroligt rörd. Men jag tackade nej till erbjudandet.

Jag testar olika träslag, olika material och olika sätt att göra ringarna på, eftersom jag inte är säker på hållbarheten så har jag valt att inte sälja mina kriationer. Dock ger jag bort till vänner och bekanta och det är fint att se deras glädje över gåvan. Fint ändå.

Jag fick en förtidig julklapp som innehöll en hårtrimmer. Att min sambo är en hårding råder det inget tvivel om. Jag fick fria tyglar och fria blev dom :) jag hade dålig koll på inställningarna så det blev en aning för kort för hennes smak. Hej flintis.

Men misströsta ej sa jag, det växer ut.

Boooom💍

Jockarp.