En annan del av Sverige...

Juldagen började i soffan, inte så märkligt kanske med tanke på att natten spenderades campande där.
Jag som verkligen älskar att ligga i sängen och aldrig förstått tjusningen med att sova på soffan fick alltså bita ihop en aning för att tillfredsställa min dotter. Men visst jag sov faktiskt väldigt bra så jag ska inte klaga allt för mycket.
Uppstigning, eldning i pannan och dusch. Jag väckte Mollie och sa till henne att hon skulle titta på sin klocka. Jag gav order om att hon skulle vara redo för avfärd 09:00. Hon var minsann redo och jag blev imponerad.
Regnet öste ner när vi körde över berget till min kära vän. Mollie skulle hysas in där under dagen för jag skulle på lite andra uppdrag.

Min resa fortsatte för ett möte med en ny människa. Jag tänker inte skriva så mycket om det nu för just nu kan jag inte sätta ord riktigt på min upplevelse, jag behöver tid för att få sakerna att falla på plats.
Men det slog mej hur vackert ärlighet kan vara, när två människor träffas för första gången och det är totalt kravlöst.
En annan sak som slog mej var att under tiden jag levt mitt liv så har denna personen också levt sitt liv, på en helt annan plats och på ett helt olikt sätt och ändå korsades våra vägar en mulen regnig juldag.
Även att bagaget på våra ryggar inte tycktes var något skrämmande för någon av oss. Jag hade min historia och min träff hade sin historia, att det måste vara så, det var så självklart och när vi pratade öppet om det så avdramatiserades det hela. Öppet och självklart på något sätt.

Jag var tvungen att vända hemåt för jag hade en middagsdejt med min kära vän och våra barn. Jag körde som vanligt alldeles för fort men det slog mej hur kort vägen till Jockarp var. 10-15 mil Inga avstånd alls i min värld och det gillade jag väldigt mycket.

Middagen då, jo den intog vi på Pinchos gott men väldigt onyttigt ;)
Vi fortsatte kvällen i Jockarp. Barnen lekte och vi mammor drog kort och analyserade nästa ihjäl oss.
Min käre vän fick en gåva av mej i form av en tavla, hon blev precis så glad som jag trodde att hon skulle bli. Underljuvligt att kunna glädja. Det var en vacker dag med mycket vackra inslag.

Jag har precis läst en artikel om mitt ex i en tidning, där berättar hon om hur hon aktivt valt att inte synas i media efter den avslutade relationen med mej. Jag ser det inte alls så konstigt för en sak hon glömde berätta i artikeln var att hon spatserade ut från dörren i Jockarp rakt in till sitt ex i Bromma. Det kan ju vara en av anledningarna till att man inte vill synas så mycket.
Att det hela tiden fanns en annan kvinna när man inför 1,3 miljoner tv-tittare bedyrade sin kärlek till den naiva bonnlöken i Jockarp.

Men nu lämnar jag Sverige och ett förljuget 2017 bakom mej och kommer hem till vad jag tror och hoppas på ska bli ett ärligt och kärleksfullt år.
Jag välkomnar dej 2018 med tro, hopp och kärlek.

Mycket campande nu....

Jockarp.