Ingen är som jag....

Advent på Vilhelmssons vis ;)

Att musik är viktigt i mitt liv är ingen hemlighet.
Jag fick en låt skickad till mej av en vän, jag älskar att bli tipsad. Låten var tydligen med i programmet så mycket bättre men eftersom mitt tv-tittande är väldigt sparsamt så missar jag ju en del.

Jag älskar musik och texter extra mycket när jag kan associera och relatera den till mitt liv och mina känslor. Ibland är det jobbigt men ibland kryddar det liksom mej på ett sätt som är svårförklarat. Som när Uno Svenningsson gör om Icona Pops låt Manners till svenska och gör det på ett helt fantastiskt sätt till exempel. Jag hade funderingen på att skicka låten bums till mitt ex och skiva meningen- Ingen är som jag, du kommer fatta den en dag. Men Leonora Vilhelmsson är större än så, så hon lät myndigt bli. Vissa saker ska man även bli vis av genom egna erfarenhet så.....;)

Förvisso har jag aldrig träffat på någon som hon heller. Det märkte jag när jag stod där med månen i handen och hon frågade varför jag inte samtidigt tog med mej stjärnorna till henne. Det var lite ovanligt (men nu vet jag ju anledningen till det)
Låten körde jag på snurr under dagen, bara för att jag kunde, ingen gnäller på mej om jag lyssnar på samma låt 200 gånger i följd, det är ett privilegium :)

Sömntutan Vilhelmsson den yngre fick jag väcka halv nio, hon sov som en lite gris.
Hon har gjort en egen adventsljusstake. Under begreppet vacker kan den nog knappast gå under men den är väldigt speciell. 5 ljus i olika former och färger.
Hon läste dikten om det första ljuset och jag tände det. Sen välte hon ner adventsfrukosten som bestod av bacon och ägg.

Ett bad i badkaret och kammning av bamsekaluffs så fortsatte vår dag.
Vi drog igång och målade lite, Vi har ett vardagsrum bord som vi målat med tusch på, det målades nu över och gjordes redo för nästa halvlek. Ska bli kul och se hur länge det dröjer innan Mollie sätter pennan på det igen och låter sin kreativa ådra stillas. Det gör mej noll att hon gör så bara hon håller sej till det bordet.

Eftermiddag och vi behövde lite luft, vi körde till havet och vi har helt ensamma på stranden. Gosse vad jag behövde det, att andas in doften av hav och tång, vilket den sistnämnda lilla fröken Vilhelmsson ramlade rakt i och vi skrattade så mycket så hon höll aldrig på att ta sej upp. Det var ett tjockt lager tång och hon låg där och tjöt av skratt.
Så mycket kraft och energi vi fick, vilket var behövligt, det väntade en söndagsnatt innehållande 12 timmars vedkörning. Puh :)

Strandraggarna...

Jockarp.