Vit jul.....

Långa dagar för mej, men jag vet att det snart är slut på det, att jag snart ska vara helt ledig i tre veckor och vara tillsammans med min dotter, det gör mej tillfreds.
Jag kom hem 18:00 och grötkokning skedde bums, tallriken ställdes ut i stallet i vanlig ordning. Detta har vi gjort sen Mollie var ett år.

Som mamma är jag extra sårbar, antar att det är så för alla föräldrar.
Vissa val kan man göra själv för att inte sätta svårläkta sår i sina barn. Jag lyssnar på Andrea Lundqvist låt förväntansfulla blickar https://open.spotify.com/track/73L0eGagjzoaQdt2gzvAiW och tårarna rinner.
Så vacker julen kan vara om man är barn, men den kan även vara förfärlig, helt fruktansvärd.

Jag gav mej själv ett löfte den natten jag åkte in till BB för att förlösa min dotter och det var att hon skulle födas till denna värld och omfamnas av kärlek.
Många tokiga saker har jag gjort i mitt liv innan hon föddes och många tokiga saker gjordes på helgerna när rusningsdryck intagits. För 9-10 år sedan tog jag ett moget och vuxet beslut och det var att helt avstå från ämnen som dövar mina känslor. Jag blev absolutist något som jag sen dess känt att det var ett av mina bästa beslut jag fattat. Jag är stolt över mej själv att insikten kom, ännu stoltare är jag idag då jag faktiskt kan säga att jag inför min dotter alltid är i mina känslor, vilket är viktigt. Hon ser sin mamma alltid, ingen mamma som är dövad eller upptriggad av några ämnen som förändra hela hennes väsen. Det är en vacker gåva jag ger mej själv och min dotter.

Men så tänker inte alla människor, många barn får skador för livet på grund av vuxna som tar till flaskan i tid och otid. All dessa spår som sätts, att jularna som för vissa barn är outhärdligt. Det är så sorgligt och jag blir så ledsen.
Att jag kommer befinna mej ifrån min dotter hela julafton känns helt okej, jag kommer komma hem i kväll och omfamna henne med kärlek och det kommer inte sättas några sorgsna spår i henne. Hennes dag kommer var ljus och full av kärlek och det är så vackert och självklart är det så hon ska ha det.
Ibland far tankarna förbi om att ha öppet hus i palatset, att samla alla barn som inte får den julen ett barn borde ha, men hur ska jag lyckas samla dessa barn, detta döljs ju totalt? Spåren syns oftast inte förrän senare i livet.
Jag får kanske helt enkelt bara släppa det och hoppas att någon annan hittar en lösning. Jag kan ju inte rädda hela världen.

Mollie och jag tittade på den stjärnklara himlen en kväll och hon säger till mej att vi måste titta igen den 25:e för det är den dagen Jesus föddes.
Gjorde han bli min spontana reaktion, jag trodde han föddes den 24:e. Nepp det är en forskare som har tagit reda på att det var den 25:e svara hon mej då. Jaha men varför ska vi titta på stjärnorna då? Jo för det borde vara enklare att se polstjärnan då, för det var ju den dom vise männen följde. Humf hon har en rejäl kunskapsbank redan lilla fröken.

Klart stalltomten ska ha gröt...

Jockarp.